Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Något så här vackert är värt att kämpa för

Johan Egerkrans.Foto: Robert Paraniak.
Riddar Katos borg i ”Mio min Mio”.Foto: Illustration Johan Egerkrans.
Tegnérlunden i ”Mio min Mio”.Foto: Illustration Johan Egerkrans.
Mio och Jum Jum i ”Mio min Mio”.Foto: Illustration Johan Egerkrans / Rabén & Sjögren
Foto: Illustration Johan Egerkrans. / Rabén & Sjögren
Therese Bohman.Foto: Expressen.

Astrid Lindgrens ”Mio min Mio” har kommit i en nyutgåva.

Therese Bohman tycker att Johan Egerkrans bilder strålar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När det gäller sådant förknippat med barndomen finns uppenbarligen ett stort behov av att saker ska fortsätta vara som de alltid har varit. Tänk bara på hur det brukar rasas i folkdjupet när något ändras i ”Kalle Ankas julafton”. Det är därför ett våghalsigt tilltag att ändra på något som är så mycket definitionen av barndom för flera generationer som Ilon Wiklands bilder i Astrid Lindgrens böcker. 

Men när nu ”Mio, min Mio” försetts med nya illustrationer är det både lyckat och logiskt att det är Johan Egerkrans som ligger bakom dem. Han har mutat in ett eget område som både författare och illustratör till ett antal encyklopediska böcker om monster, dinosaurier och nordiska gudar och väsen. Dessutom har han illustrerat en lång rad böcker av andra författare. En mycket produktiv konstnär, vars fantasyinfluerade uttryck passar bra ihop med Astrid Lindgrens mest fantasyartade berättelse.  

https://www.youtube.com/watch?v=bzAqsan7TVo

Men även om Egerkrans illustrationer till viss del hämtat inspiration från förväntade håll – jag tycker mig se spår av John Bauer, Hans Arnold och Tove Janssons Tolkien-illustrationer – är de en smältdegel av estetiska uttryck. Det mest överraskande är att Egerkrans delvis arbetat med ett slags retrostil, med förenklingar och ytmässiga mönster som för tankarna till Stig Lindberg, både som illustratör och designer. 

...en gestalt på en medeltida kyrkomålning.

Detta samsas med ett stundtals strängt, arkaiserande drag, som korresponderar väl med stilen i texten. För den mörka saga som ”Mio, min Mio” är har både en ton och en handling som är ålderdomlig, snudd på biblisk. Att Mio ska komma till Landet i Fjärran och strida mot riddar Kato har varit förutbestämt, och Mios fader Konungen, som sänder i väg sin ende son för att rädda mänskligheten, liknar i Egerkrans version en gestalt på en medeltida kyrkomålning.

Det samlade intrycket är kanske lite spretigt, men lustfyllt: Det är uppenbart bilder gjorda av någon som älskar bilder, precis som berättelsen är skriven av någon som älskade berättelser. Ilon Wiklands (förvisso underbara) illustrationer framstår i jämförelse mer som just rena illustrationer – scener utan rum, svarta gestalter mot papprets vithet. Egerkrans arbetar med färg och djup, och allra bäst tycker jag om de få bilder som är ljusa. De är monumentala, i en strålande storslagen, nästan utopisk stil, som påminner om amerikanska illustratörer som Maxfield Parrish eller N. C. Wyeth

För även om det är i dunklet Johan Egerkrans briljerar, är det i solen och himlarna jag blir drabbad på riktigt: Något så här vackert är värt att kämpa för, tänker jag sentimentalt. Det både fördjupar och ger perspektiv åt berättelsens kompakta mörker, och gör det lite lättare att hantera.  

Kapitelbok

Astrid Lindgren (text)

Johan Egerkrans (bild)

Mio min Mio

Rabén och Sjögren

Ålder 5+

 

Therese Bohman är författare och kritiker på Expressen Kultur. 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.