Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Muminkopior i all oändlighet

Foto: Stefan Tell.
Foto: Stefan Tell.
Cecilia Heikkilä.Foto: Emil Malmborg.
Cecilia Heikkilä.Foto: Emil Malmborg.

Förlaget ger ut en Tove Jansson som är anpassad för de mindre barnen.

Annina Rabe noterar att Mumintrollen har fallit offer för karaokekulturen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BILDERBOK | RECENSION. Malcolm McLaren, den numera bortgångne mångkonstnären och Sex Pistols-managern, kallade dagens tidsanda för en ”karaokekultur”. Det är en tid där nästan all kultur skapas genom ombud – det vill säga att någon annan redan har gjort jobbet. Autenticiteten, motsatsen till karaokekulturen, blir däremot mer och mer sällsynt.

Det senaste exemplet på detta fenomen heter "Sagor från mumindalen", en bilderbok som är skapad "efter 3 berättelser av Tove Jansson" (och den första i raden av en ny utgivning). Här har några av Janssons klassiska muminböcker ("Småtrollen och den stora översvämningen" och "Trollkarlens hatt") kortats och omarbetats med helt nya texter och illustrationer. "För att nå nya generationer läsare" enligt förlaget Bonnier Carlsen. Boken vänder sig till 3-6-åringar, en målgrupp som är något yngre än vad som passade originalböckerna. 

Ett slags lättläst bok

Vill man vara välvillig kan man därför föreställa sig denna bok som ett slags LL-bok, där man anpassat berättelserna till en yngre målgrupp, eller för personer med nedsatt läsförmåga. Men den brännande frågan kvarstår: Varför ge det helt ny text och bild i stället för att omarbeta det som redan finns?

Tove Jansson.Foto: Förlagsbild.

Det är inte det att ambitionsnivån eller kvaliteten är låg, för så är det inte. Hela projektet är varsamt genomfört, med tydlig respekt för ursprungsversionerna. Sophia Jansson, Toves brorsdotter och chef för Moomin Characters, ger boken sin välsignelse på försättsbladet. Och allting är verkligen nästan, men bara nästan, som om det var Tove Janssons egen skapelse. Textförfattarna Alex Haridi och Cecilia Davidsson lyckas fånga mycket av Janssons unika ton, och Cecilia Heikkiläs illustrationer kan även för ett hyfsat tränat öga passera för autentiska Jansson-teckningar.

Jansson-fanatiker

Men det är ju just det som gör det så läskigt! Att läsa boken skapar för en van Muminläsare den gungande känslan av att gå omkring i ett slags spegelvärld, där allting är nästan som vanligt men ändå lite, knappt märkbart, förvridet. Jo, jag förstår att jag som medelålders Jansson-fanatiker knappast är målgruppen för denna bok, men jag köper inte riktigt resonemanget om att "nå en ny generation läsare". 

 

LÄS MER - Annina Rabe: Tove Jansson bortom Mumindalens idyll 

 

Varför skulle inte originalen passa för dagens barn? Om det nu skulle vara så att Janssons originalböcker inte passar för just 3-6-åringar, kan inte ungarna i så fall vänta just med dem tills de är gamla nog? Och varför använder man sig inte det befintliga materialet – Jansson var ju oerhört produktiv under sin livstid?

Nej. För i karaokekulturen, den som Malcolm McLaren talade om, funkar en kopia alltid lika bra som originalet. Autenticitetskrav, eller ens döden, är inte skäl nog att hindra vår hybrismättade samtid: vi står över allt sådant. Skulle konstnären råka vara död är det väl bara att fortsätta ge ut nya kopior, i all oändlighet.

 

BILDERBOK

Sagor från Mumindalen 

Cecilia Davidsson, Alex Haridi (text)

Cecilia Heikkilä (illustration)

Bonnier Carlsen

Ålder 3 +

 

Annina Rabe är medarbetare på Expressens kultursida.