Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Moa Elf Karlén och Johanna Palmström / Äga rum

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

MOA ELF KARLÉN och JOHANNA PALMSTRÖM (red) Äga rum. Röster ur den feministiska rörelsen | Tiden

”Jag har aldrig, inte ens i historien, sett maken till maktens knähundar bland unga människor”, skriver Maria-Pia Boëthius i senaste ETC. Sen medger hon undantagen, de är kanske till och med hälften av ungdomarna – men de märks ju knappt i kommersiella medier, som hellre exponerar modeoffer och shoppingslavar.
Men så himla många engagerade och politiskt genomtänka tjejer syntes näppeligen till ens på det av många bland oss gammfeminister glorifierade 70-talet. Som nu. Sedan början av 90-talet har det också kommit en ström av feministiska tidskrifter och böcker, strid och säljande som aldrig tillförne.
Det strävsamma – ännu unga, födda 1979 – paret Moa Elf Karlén och Johanna Palmström från teatern och tankesmedjan Lacrimosa är redan inne på sin tredje bok: Äga rum.

Det som äger rum är om inte en revolution så en evolution. De som tar plats inom den kommer från långt fler olika platser än för 30 år sen: klassmässigt, geografiskt, religiöst, biologiskt. Här utvecklas 25 feministiska aktivister i 20-årsåldern, varav en vad jag förstår heterosexuell grabb. De skriver ur sina hjärtan och om sina tankar och handlingar i kampen för ett samhälle fritt från såväl sexism, rasism som homofobi.
Här dissar Monica Amante det systerskap som ”döljer den vita, västerländska, heterosexuella medelklassnormen” och berättar om hon argumenterade in antirasismen i det som blev Feministiskt initiativ. Ahlam Said tackar Gud för att hon gick in i den muslimskt inriktade Systerjouren Somaya. Ylva Nygren har en stark historia om hur hon ”organiserar sig feministiskt” genom att berätta om den våldtäkt hon utsattes för som 19-åring i Frankrike, och genom att hon nu återvänt dit för att läsa juridik. Lawen Mohtadi gestaltar begreppet intersektionalitet och ger oss scener ur livet som antirasistisk feminist, och Alex Grönqvist förklarar hur knepigt det är att hela tiden tvingas ”välja vilket kön jag har” och hur annorlunda man behandlas som feministflata respektive transkille.

Det är ett fantastiskt
, heterogent gäng som bara äger. Har sällan sett maken till rebeller mot makten.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!