Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Meyers mormonska kyskhetsideal är ute

Stephenie Meyers.
Foto: ENEWSIMAGE.COM / SPLASH NEWS / ENEWSIMAGE.COM / SPLASH NEWS SPLASH NEWS
Ur filmen "The Twilight saga: Eclipse."
Foto: KIMBERLEY FRENCH / AP SUMMIT ENTERTAINMENT

Vampyren Edward är berättarjaget i Stephenie Meyers nya ”Twilight”-bok.

Lizette Romero Niknami förs tillbaka till sitt tonårsrum.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Att läsa senaste tillskottet till Twilight-serien, ”Midnattssol” av Stephenie Meyer, är lite som att resa i tiden tillbaka till mitt tonårsrum, där jag för första gången läser läckta delar av det som senare kommer att bli en lång berättelse.

I slutet av 2000-talet råder total Twilight-feber, som förutom att utmynna i en mängd böcker och filmer, också genererar fanatiska fans och skeptiska vuxna världen över. Böckerna ligger helt rätt i tiden: ungefär samtidigt börjar serier som ”True blood” och ”Vampire diaries” gå på tv, och band som Paramore och My Chemical Romance har sin storhetstid.

Twilightböckerna handlar i korthet om tonårstjejen Bella som förälskar sig i den undersköne emovampyren Edward Cullen. Han är en ganska otypisk vampyr, som exempelvis inte äter människor, och i solljuset glimmar hans hud som diamanter i stället för att fatta eld. Problemet för detta kärlekspar är dock artskillnaden mellan människa och vampyr — Edward plågas hela tiden av att han helst av allt vill äta Bella, som inte heller är odödlig. Så hur ska de då få till den eviga kärlek som de så innerligt trängtar efter?

Här finns en hel del som man förstår kan attrahera unga läsare: romantik, kärlek, våld, sexualitet.

Nya ”Midnattssol” är en omtagning på första romanen i serien, nu berättad från Edwards perspektiv. Här finns en hel del som man förstår kan attrahera unga läsare: romantik, kärlek, våld, sexualitet. Av dessa är kanske det häftiga sexuella begäret den viktigaste ingrediensen, i kombination med att Edward och Bella så sällan agerar på det (300 sidor hinner gå innan de ens hånglar för första gången!). För en oerfaren tonåring är detta med andra ord en perfekt cocktail av kyskhet och pubertal kåthet. 

Men problemet, om man då bortser från den grova misogynin och Meyers rasistiska mytologisering av ursprungsbefolkningen i USA, är att de gamla fansen, inklusive undertecknad, inte längre är tonåringar. 

Som vuxen börjar jag i stället skratta åt Meyers hyperboltunga beskrivningar av den första kärleken, som när Bella och Edward ”andas” fram sina repliker i stället för att bara säga dem, medan Bellas hjärta tycks hoppa över slag och öka mest hela tiden. Meyers försök att skildra tonårens intensitet och känslostormar blir mest krystade och fåniga.

Men samtidigt var det ju aldrig någon som läste Twilight för att stilla en konstnärlig eller intellektuell törst. Boken kommer givetvis sälja av sig själv, men når förmodligen inga nya läsare. Unga i dag är för smarta och kanske framför allt för coola, för att hemfalla åt Meyers mormonska kyskhetsideal, och tur är väl ändå det.


Fantasy

STEPHENIE MEYER

Midnattssol

B Wahlströms, 800 s


Lizette Romero Niknami är författare och kritiker på Expressen Kultur. Hennes debut ”De försvunna” kom i augusti.


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=76618&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.