Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Mer bildad med bilder

Tränar ögat. Bildundervisning på Myrsjöskolan i Nacka 1992. Foto: Jan E Carlsson

I vår serie om de estetiska ämnenas plats i grundskolan skriver Nils Forsberg i dag om bildämnet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Den är ju alldeles sned och ful och egentligen bara en tvåa, men du får väl en svag trea, du har ju haft en ambition i alla fall".

Jag hade pysslat med den där krukan i några lektioner. Den var verkligen sned och ful och såg inte alls ut som den grekiska urnan i 14-åringens idévärld. Men detta att nätt och jämnt bli godkänd? Att man skulle få betyg på hur duktig man var på att knåda lera eller måla akvarell?

Vad hade man liksom för nytta av att vara bra på det i framtiden?

 

Många av oss svagbegåvade på det praktiskt-estetiska området känner nog igen det där, hur ett i övrigt prydligt betyg drogs ner på ett irriterande sätt av ämnen som bild. Lektionerna var rätt kul och inte så ansträngande, men jag minns inte att någon någonsin talade om hur man skulle göra en snygg kruka. Bild var liksom inte på riktigt.

Av ämnets status att döma verkar politikerna ha samma inställning till det som de 14-åringar som är dåliga på det. Skillnaden är att de borde veta bättre.

Bilders betydelse för lärandet är också väl förankrat i idé- och kulturhistoria, senast manifesterat på nyöppnade "Svarta tavlan - om konst och lärande" på Artipelag i Stockholm.

 

Theodor Johansson.Den senaste läroplanen för grundskolan skriver att eleverna ska få "erfarenheter av visuell kultur" och att de ska "utveckla sin kreativitet och sitt intresse för att skapa". Undervisningen ska också ge förståelse för hur bildbudskap gestaltas i medier och lära eleverna att analysera dessa.

Elementär bildanalys (som aldrig förekom under mina grundskoleår) borde i en tid när vi möter mer bilder än någonsin vara ett huvudämne i skolan överhuvudtaget.

I realiteten ska dagens bildlärare hinna med mer på färre timmar. Materialbudgeten varierar kraftigt. En inte alltför vågad gissning är att få skolor satsar på att fräscha upp bildsalen i stället för kemilabbet. Att i ett läge där ämnets status sjunker försöka få gehör i lärarkollegiet, mer pengar av skolledningen och peppa elever med väldigt varierande inställning kräver sin lärare. Som inte heller får ha för stora förhoppningar på en bra löneutveckling.

 

Theodor Johansson hoppade av bildlärarutbildningen på Konstfack efter några praktikperioder.

- Det var efter att ha varit på en högstadieskola i Stockholm där läraren som handledde mig bara delade upp eleverna efter hur jobbiga de var och sa att jobbet var mer pappersarbete än bildundervisning. Det var så långt ifrån det jag ville göra.

Men många strävar på och strider för sitt ämne. Att de orkar är ett under.

- Många bildlärare är frustrerade över att inte bli tagna på allvar, fortsätter Theodor Johansson. Man väljer att bli bildlärare för att man har ett starkt intresse för ämnet, både utövande av det i sig och för att det har sån potential att vara utvecklande för eleverna. Men ämnet skärs ner så mycket att en del måste jaga timmar på flera skolor för att få ihop en heltid.

 

- En lärare på en privat högstadieskola på Lidingö berättade hur de hade tagit bort all bildundervisning från terminerna och lagt den som en veckas sommarskola.

I Storbritannien är det annorlunda. Min systerson är tolv år och har gått i olika kommunala skolor i London. Han har flera gånger besökt de stora museerna. Genom åren har de haft temaveckor om olika konstriktningar och provat på alla tekniker från animation till foto och kroki. Bildämnet är integrerat med övriga ämnen. Konst och skapande har en helt självklar plats i skolan.

 

Det finns en del forskning om bildämnet och man ser snabbt två huvudspår. Dels om ämnets egenvärde som mål i sig, men desto oftare om bild som medel. För att bli bättre på andra ämnen, för att kreativiteten kan göra eleven bättre på matematik så att vederbörande blir en bra ingenjör i framtiden, ungefär.

Det sistnämnda har för ämnesföreträdarna antagligen framstått som ett mindre hopplöst argument än ämnets värde i sig självt i argumentationen med skolpolitiker.

Att hävda att glädjen i att lära sig något som att skissa perspektiv är densamma som när man löser en ekvation leder ändå förr eller senare till nyttoargumenten. Som att vi får lite mer kreativa ingenjörer.