Många barn kommer att fnissa med Bim

RECENSION. Kristina Sigunsdotters nya bok, ”Skolnatten” är första delen i en trilogi för lågstadiet. Jag har två val nu, antingen kan jag fortsätta sakna känslan i första boken om Humlan Hansson, eller gå vidare i livet. Inse att då var då och nu är nu. 

Med nya huvudpersonen Bim vänder sig Sigunsdotter till en yngre läsargrupp. Humlan Hansson var för mellanstadiet, Bim är för lågstadiet. Hon ska börja fyran, och det är ju stort. Byta stadie, få ny lärare. Bim vill absolut inte sticka ut på något sätt utan ha rätt kläder, grejer och beteende när skolan börjar. 

En som kan stå i vägen för den ambitionen är hennes mamma. Inte bara är mamman konstnär, hon har också en del speciella idéer om livet i stort. Blir nudist på semestern, tror inte på att uppfostra barn och djur, eller på att ha tider och sånt. Mamman är en utmaning för Bims snävare ”barn är kristdemokrater”-approach till livet. 

Andra typer av utmaningar blir relationen med kompisar, nya och gamla, en kille i Bims klass som är så himla söt och luktar så gott, och inte minst att Mattant 1 är spårlöst borta en dag. Kan hon ha blivit mördad? 

Men den första Humlan-boken var så ovanlig.

Vad är jag nu för glädjedödare som inte bara omfamnar det här? 

Ja, säg det. Kristina Sigunsdotter skriver bra, och Jenny Jordahl träffar den skämtsamma tonen helt rätt i sina bilder. Det här är i alla stycken just en sån rolig, läs framförallt dråplig, bok som barn jämt efterfrågar. Vardag, skola, familj och relationer. Hundra procent igenkännbart, samtidigt som det är tillskruvat. Pinsam och udda förälder? Check. Pinsamt husdjur? Check. (Här den fula taxen Pölsan.) Dråpliga situationer i skolan? Check. Allt finns med, och det är inget fel på något. Det är harmlöst och roligt. 

Men den första Humlan-boken var så ovanlig. Den humorn byggde inte på pinsamma situationer, utan var mer ett ofrivilligt sätt att hantera livet. Det kändes ärligt och på riktigt. Ester Erikssons illustrationer förstärkte den känslan. Men jag gissar också att den inte var för alla, medan Bim är betydligt mer lättillgänglig. Så nu får jag väl helt enkelt bara tugga i mig det? 

”Humlan Hanssons hemligheter” var a voice of a generation för att citera ”Girls”. Bim är en annan. Hon är kul och snäll och en massa barn kommer både att känna igen sig i och/eller få fnissa med henne. 

Jag får välja glädjen.

Av Johanna Lindbäck

Johanna Lindbäck är författare och kritiker på Expressens kultursida.