Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lindenbaums ord är värda att höra

Bobo – Lisa Larsson, Vivianne Holmberg och Maria Påhls. Foto: Sara Strandlund
Lisa Larsson i "När då då". Foto: Sara Strandlund

Barnbokskonstnären Pija Lindenbaum har skrivit sitt första libretto.

Margareta Sörenson ser en mångfacetterad föreställning i magisk regi.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

MUSIKTEATER | RECENSION. Pija Lindenbaums storhet som barnbokskonstnär cirklar kring känslan för barnets eget perspektiv på tillvaron. Att till exempel förse en liten flicka med sju, mycket små pappor som i klassikern "Else-Marie och småpapporna" fångar fiffigt det som skaver mellan att ha en nära och kär pappa och plötsligt upptäcka att han utanför hemmet bara är en av alla vanliga pappor som hämtar i förskolan. 

"Else-Marie och småpapporna" på Marionetteatern 2006. Foto: PHOTOGRAPHER LESLEY LESLIE-SPINK / © PHOTO LESLEY LESLIE-SPINKS

Det har flera gånger blivit utmärkt teater av Lindenbaums bilderböcker om tuffa Gittan och ängsliga Siv. Det visar sig också kunna bli fin opera, även om jag snarare vill kalla det musikburen teater. Huvudpersonen i "När då då" är en liten flicka, Bobo, som vill få rå om sin pappa. Han bor inte där Bobo lever livet med sina gosedjur Apan och kaninen Gullnos, osagt varför. Men på lördag, då ska vi .... åka till månen! 

Tre spelar Bobo

Den vuxnes eviga förmåga att vifta bort barnens behov och längtan är navet för detta verk. Det bidde inte månen, det bidde inte ens Bollnäs och farmor. Och musikens vingar får bära Bobos besvikelse när pappan ständigt skjuter upp allt det roliga som de ska göra tillsammans. Bobos roll är delad på tre, spelade av en operasångerska (Vivianne Holmberg), en skådespelerska (Lisa Larsson) och en dansare (Maria Påhls). När orden är svåra att uppfatta sjungna av en skola röst, "översätter" de två andra till vanlig röst och rörelser. 

 

 

Ludvig Wallmark Ryberg och Jonas Degerfeldt i Pija Lindenbaums scenografi och kostym. Foto: Sara Strandlund

Lindenbaums ord är verkligen värda att höra, ty Bobo tiger inte still utan blir till slut rasande på sin upptagna pappa: "Jag tänker peta mig i näsan, tänker äta upp mitt snor, jag ska hacka med en pinne, jag ska svära fula ord..." Raseriet vilar på besvikelse i kärlek, och att hon har rätt inser också pappa till slut. (Puh!) 

Förmedla komplexa känslor

Niklas Brommares klangrika rytmik är tillräckligt mångfacetterad för att tonernas viktigaste uppdrag ska gå fram: att förmedla komplexa känslor. En hel kaninorkester (stråkkvintett, piano och slagverk) ledsagar detta lilla drama i Lindenbaums strama scenografi och kostym. En av svensk scenkonsts bästa magiker på att blanda dans-musik-teater till en mustig brygd, Kajsa Giertz, har regisserat en lyckligt lyckad bild av kärleken mellan ett barn och ”hons vuxne”. 

 

MUSIKTEATER

När då då

Av  Niklas Brommare (musik)

Pija Lindenbaum (text)

Regi Kajsa Giertz 

Scenografi, kostym och mask Pija Lindenbaum

Ljus Karl Svensson

Speltid 0.55 t.

Rotundan, Kungliga Operan. Produktionen är ett samarbete mellan Kungliga Operan och Helsingborgs stadsteater.

Ålder 5-8 år

 

 

Margareta Sörenson är författare och kritiker på Expressens kultursida. Hon har även Nya scenbloggen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!