Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hänförande bilder i Lars Lerins första barnbok

Lars Lerin med en av sina katter. Foto: Lars Lerin/ Bonnier Carlsen
Ur ”Trollet är inte hemma”. Bilden är beskuren. Foto: Illustration Lars Lerin
Ur ”Trollet är inte hemma”. Foto: Illustration Lars Lerin
Therese Bohman. Foto: OLLE SPORRONG

Lars Lerins första bilderbok för barn skildrar en promenad med sonen Rafael och två katter.

Therese Bohman får ont i hjärtat av bilderna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är sen vår i Lars Lerins barnboksdebut, denna bitterljuva årstid som både är så vacker och – åtminstone för mig – förbunden med så många starka barndomsminnen att det gör lite ont i hjärtat.  

”Trollet är inte hemma” utspelar sig under en dag då konstnären och sonen Rafael promenerar omkring i närheten av hemmet på ön Hammarö i Vänern. I sällskap av två katter utforskar de omgivningarna: jordkällaren där titelns troll kanske bor, bryggan vid stranden där Rafael tappar sin napp i vattnet. Det är en fin skildring av det som är ett litet barns hela värld, där man vet exakt vart man ska gå för att plocka harsyra och vilken väg man ska undvika för att den är lite läskig.

Tonfallet närmar sig ofta det melankoliska och nostalgiska, vilket är typiskt Lars Lerin. Under promenaden med sonen dyker det upp funderingar över tidens gång, över det som försvinner och det som finns kvar. Det är reflektioner man nästan oundvikligen gör tillsammans med ett barn, och extra lätt en dag då hela naturen står i blom, men som jag själv som barn alltid kände mig lite besvärad av. 

Det är reflektioner man nästan oundvikligen gör tillsammans med ett barn.

Överlag är texten inte alltid helt lyckad, utan lider av både klumpigheter som olyckliga upprepningar och ett väl omständligt berättande. Nog för att sävlighet är ett av Lerins charmerande drag, men det blir lite väl långdraget emellanåt.     

Ja, detsamma kan sägas om boken i sin helhet: Den saknar liksom den inre logik som all fiktion behöver. Det är inte svårt att föreställa sig att den skildrar en faktisk dag i Lerins liv, en dag då han och Rafael tagit en alldeles ljuvlig promenad, men för att göra en berättelse av den hade den mått bra av lite mer bearbetning. Nu känns det ganska planlöst alltsammans, både promenaden och funderingarna över troll och spöken som dyker upp emellanåt. 

Och samtidigt är det kanske en alldeles sann återgivning av hur ett barn upplever världen: någon som ännu inte har riktig kläm på vare sig tid eller rum, där saker liksom bara händer.

Inte helt överraskande är bilderna den största behållningen med ”Trollet är inte hemma”. Lerins akvareller kommer säkert att utgöra en uppskattad introduktion till måleriet för många läsare – vissa av bilderna kan man inte kalla annat än hänförande. De skira björkarna, hav och himmel i lysande blått vid den steniga stranden, en avslutande liten målning där skymningen faller. Det är en sådan där ljus, ljuv vårskymning, ett sådant där mörker som knappt är mörkt. 

Aj, mitt hjärta.

Bilderbok

Lars Lerin

Trollet är inte hemma

Bonnier Carlsen, 44 s.

Therese Bohman är författare och konstredaktör på Expressen Kultur. Hennes senaste bok är Aftonland.

I tv-spelaren ovan visas en intervju med Lars Lerin om hans barnbok ”Trollet är inte hemma” i Expressens monter på Bokmässan.