Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kom igen när ni ammar på tjack

Foto: Af Nexiko AB/SVT
Emilia Bergmark JimenezFoto: Ida Borg/Norstedts
Emma Bouvin.Foto: Kajsa Göransson.
Michaela Forni.Foto: Lisa Höök/The book affair
Ur ”Amningsrummet”.Foto: SVT
Nanna Olasdotter Hallberg.Foto: Privat.
1 / 9

Mediekvinnornas skildringar av moderskap har duggat tätt i år.

Nanna Olasdotter Hallberg tycker att det kan vara dags för lite feedback.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FÖRÄLDRASKAP. Min underbara kompis Vilma stannar till på trottoaren. Hon säger: 

”Nanna, både du och ditt barn är en trafikfara.” 

Det har hon helt rätt i. Jag har ett fruktansvärt dåligt omdöme, framför allt i trafiken. Jag har blivit påkörd av bilar och cyklar ett flertal gånger med kronisk smärta som följd och nu låter jag mitt barn göra stan farlig med en springcykel. Jag borde verkligen skämmas! Men vår samtid värnar mer om föräldrarnas intakta självkänsla än deras barns bästa. Berättigad feedback avfärdas som mom-shaming. Vilket har gett föräldrar fritt spelrum att själva posera som dåliga. 

Alla tävlar om mästerskapstiteln ”samtidens sämsta förälder”.

Men ingen erkänner några verkligt moraliskt förkastliga synder. Som att ta tjack medan barnet ammar eller förespråka barnaga.

...föräldrar som stolt ojar sig över hur mycket av den lobotomerande tv-serien ”Greta Gris” ens barn streamar...

Istället handlar det nästan uteslutande om två brister: skärmar och socker. Jag har ägnat timmar åt att lyssna på föräldrar som stolt ojar sig över hur mycket av den lobotomerande tv-serien ”Greta Gris” ens barn streamar eller hur många bullar deras ettåring äter om lördagarna. 

Vilka jävla posörer. 

Minns ni när kulturutövande mammor var dåliga på riktigt? Som när författaren Tove Ditlevsen åt piller och skrev romaner instängd på sin kammare i stället för att läsa sagor för sina barn. Eller som när författaren Kerstin Thorvall drack mjölk och knullade brassar i Rio de Janeiro utan en tanke på hur sönerna hade det hemma i Sverige. 

Under historien har mammor ensamma ansvarat för att hålla samman den nya generationens moral och därför har det inte funnits utrymme för några dåliga mammor. Tidiga bekännelser av dåligt föräldraskap var därför ovärderliga eftersom de breddade kvinnorollen och tvingade män att bli mer aktiva föräldrar.

Idag ser jag en ny utveckling. Kvinnor som säkerligen är underbara mammor men som plockar falska progressiva poänger på hur illa dom trivs i mammarollen. Det har kommit en uppsjö av böcker i ämnet: ”Det här är den bästa tiden i ditt liv: Rapport från ett moderskap” av Emma Bouvin, ”En förälders födelse” av Emilia Bergmark Jimenez och ”En nybliven mammas (helt ärliga) bekännelser” av influencern Michaela Forni för att bara nämna några. Alla handlar om hur föräldraskapet inte motsvarade förväntningarna och att tanter på stan säger ”njut” fast barn egentligen är urjobbiga. 

Förlåt, men jag står inte ut en dag till med dessa bortskämda mediekvinnors jävla gnäll över hur jobbigt det är att vara förälder.

I SVT:s nya underhållande serie ”Amningsrummet” (recenserad 31 oktober) får vi följa en person som hackats upp i fyra identiska karaktärer. Serien handlar om hur jobbigt det är att vara jätterik, snygg och mamma. 

Förlåt, men jag står inte ut en dag till med dessa bortskämda mediekvinnors jävla gnäll över hur jobbigt det är att vara förälder. Jag vill bara fråga: hur kan de mest basala erfarenheterna av moderskapet komma som en chock för er? Tar ni inte in något från er omgivning? Är lite perspektiv för mycket begärt av sin samtid? 

Tydligen. För i vårt senkapitalistiska samhälle gynnas vi av att helhjärtat satsa på oss själva. Hela grejen med att skaffa barn är att förbehållslöst vårda och älska någon annan mer än sig själv. Upplevelsen av föräldraskap som borde vara en välsignelse blir överväldigande för oss. Är det för mycket begärt att önska en lite högre nivå på diskursen kring mödraskap än hur jobbigt det är att inte få sova en hel natt?

För att vara en bra förälder är lika komplext och ouppnåeligt som att vara en bra människa. För att bli lite bättre borde vi sluta posera som dåliga och börja värdera mom-shaming som värdefull kritik. 

 

Av Nanna Olasdotter Hallberg

Nanna Olasdotter Hallberg är programledare för P3 Klubben och skribent på Expressen Kultur.

 

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=75743&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.