Karikatyrer ur verkligheten i rolig Metoo-pjäs för unga

RECENSION. Men förstås! Är något datum helt rätt för en urpremiär av dramatikern, författaren, kolumnisten, teaterdirektören Martina Montelius, så är det fredagen den trettonde. Montelius som ofta betraktar samtid och medmänniskor med ett spefullt flin, som växlar mellan ironisk fnittrighet och vass argumentation och som aldrig i helsike låter sig sorteras in i ett fack. Hon som förvisso kan stryka medhårs men, rätt som det är, transponerar smekningen till smocka. Och som gärna skuttar mellan snusförnuft och spritt språngande ordabsurdism.

Hon som förvisso kan stryka medhårs men, rätt som det är, transponerar smekningen till smocka.

Så, slump eller medvetet val, den trettonde blev det alltså premiär för ungdomspjäsen ”Förhöret”, en taskspark mot den ruttna tradition som alldeles för många killar, män och gubbar, generation efter generation, tar sig rätten att göra sig breda i.

Men Martina Montelius pjäs, i Olle Jernbergs regi, öppnar inte med att slå näven i bordet, här byggs i stället dramatiken och vreden upp successivt. Titeln ”Förhöret” är tvetydig och ger vidare associationer. Men här består ”förhören” i en rad havererande samtal mellan Hanna Lekanders mamma Agneta och hennes dotter Sara (Arina Katchinskaia). 14-åriga Sara vars förtvivlan gnager sig inåt mot stumhet.

Agneta vill peta, veta, prata och förstå det som Sara ALDRIG vill tala om eller kännas vid.

Självklart upplever Sara det som ett förhör då Agneta vill peta, veta, prata och förstå det som Sara ALDRIG vill tala om eller kännas vid, nämligen det sexuella övergrepp där 17-årige Joakim tvångsknullat henne i munnen och lagt ut det på Snapchat så att alla kan se och drägla, ”Eller bara fatta att hon är en hora. Så stod det i alla fall i kommentarerna till avsugningsfilmen. Knulla horan tills hon dör”.

Kränkt, förkrossad och illamående skolvägrar Sara. Aldrig dit igen, inte till mobben.

Ett förhör innebär också mamma Agnetas möte med den socialsekreterare som här får epitetet ”Förhörsledaren”. Malin Bergs ansiktsuttryck är oljigare än sardiner i ask, hela apparitionen ger begreppet ”behjärtansvärt” kropp. Det kryper i mig så som det ofta gör i möten med dem av samhällets representanter som smörjer sig med inbillad objektivitet. 

Samtidigt är förstås denna observanta karikatyr ur verkligheten, det är ju en Montelius, gravt skrattframkallande. Liksom de ideliga krockarna mellan Agneta och Förhörsledaren, Förhörsledaren och Sara och mellan Sara och Agneta. Frustration är förnamnet när det som verkligen pockar på att sägas ut, alltid stoppas ner och in.

Hela apparitionen ger begreppet ”behjärtansvärt” kropp

Men ni vet, till slut rinner det ändå ut genom mungiporna. Förhörsledarens små eruptioner likt ”Hatar du ditt barn?” Eller Saras seismografiska avläsning av den bara på ytan så perfekta: ”Skilj dig! Eller döda den du är gift med!” Det gör Förhörsledaren så småningom, ja inte dödar då utan separerar.

”Förhöret” tar livtag på mycket. Viktigast – att det är förövaren som förnedrar och lämnar ut som aldrig någonsin blir fri. Skiten han kastat får han själv i trynet. Som Sara säger: ”Mig Jocke, mig kan du aldrig gå ifrån”.

För att vara en Montelius-text är ”Förhöret” ovanligt fri från metaforer och språkliga saltomortaler. Min manusläsning ingav först viss bävan, hur iscensätta? Men med en infernaliskt bra skådespelartrio driver Olle Jernbergs regi dramat rakt, drastiskt och energiskt roligt mot frigörelse och revansch. Arina Katchinskaias sårbara svärta, Hanna Lekanders sammanbrott lika osande som någonsin Kalle Ankas, bara det svarta ilskemolnet över huvudet fattas. Och så Malin Berg, så strålande infam i all sin halkighet. 

Örebro länsteater goes Montelius-Metoo med en nacksving!

Av Pia Huss

Martina Montelius är medarbetare på Expressen Kultur. Därför recenseras föreställningen av Pia Huss som är kritiker på Dagens Nyheter. 

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Karolina Ramqvist samtalar med Daniel Sjölin om livet, nya romanen och skrivarskam.