Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Inget mindre än frågan om meningen med livet

Janne Teller. Foto: Anita Schiffer-Fuchs.
Foto: FOAD BAGHLANIAN / FOAD BAGHLANIAN

Spelar det verkligen någon roll vad vi gör?

Martina Montelius läser en ungdomsroman om livets viktigaste fråga.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR | RECENSION. Janne Tellers roman "Intet" förbjöds när den först kom ut i Danmark år 2000. När jag läser de första kapitlen är det svårt att förstå varför. Av språket att döma liknar det mest en modern "Alla vi barn i Bullerbyn" för tonåringar. Det är det som är så djävulskt. Efter första genomläsningen läser jag den igen, högt, för min 13-åriga dotter vid en poolkant i Spanien. 

Alla teveserier, Instagram-flöden och annat krafs upplöses i tomma luften, och min dotter lever för att få veta vad som ska hända härnäst i berättelsen, som är gastkramande på alla nivåer. Teller uppmärksammades senast i Sverige för "Om det var krig i Norden", 2012. En dystopi, utformad som ett pass, skriven mitt i den radikala högerns starkaste framåtrörelse i Danmark. Med "Intet" tar hon ett stort steg vidare, rakt in i den fråga åtminstone jag försöker undvika i när jag skriver, av rädsla för att kantra ned i banalitetsträsket: frågan om meningen med livet. 

 

LÄS MER – Per Wirténs recension av "Om det var krig i Norden"

 

Klass 7A i en vanlig, dansk skola i en förort till en tråkig landsortsstad har just återvänt från sommarlovet. Allt är som vanligt. Tills en av eleverna, Pierre Anthon, framkastar tesen att ingenting har betydelse. Det spelar ingen roll vad vi gör. Allt är meningslöst. Reaktionen från klasskamraterna blir en existentiell replik på William Goldings "Flugornas herre", men med otvetydiga förlorare i alla roller, och genomgående skriven på ett språk som är neutralt, närmast trevligt. Som om ett bloddrypande dödsdrama skulle spelas i scenografin till "Pippi Långstrump". 

Janne Teller förstår

Inte en enda gång trampar Teller snett i sin kliniskt rena prosa. Inte en enda chans får läsaren att genomskåda berättelsen, känna sig skriven på näsan, tilltalad uppifrån av en vuxen som förstår tonåringar. Just det bevisar att Janne Teller verkligen förstår. 

13-åringarna i boken suger in varandra i ett eskalerande spel, som går ut på att bevisa att Pierre Anthon har fel. Att vi, våra handlingar och våra liv, visst äger betydelse. De gör det med hjälp av personliga offer och symbolhandlingar. Pierre Anthon betraktar det hela från den trädgren där han alltid brukar sitta, överlägset flinande, bokstavligen och bildligen upphöjd. 

Starka känslor

Experimentet lyckas och misslyckas i flera omgångar, beroende på hur man ska definiera begreppen. Det här är en bok helt utan svar. I stället ger den oss starka känslor – fasa, chock, hopp, depression, vagt hopp igen, längtan efter mer – och nya frågor som vägrar släppa taget.  

Det är ändå intressant att just den här boken har varit förbjuden. Som om det mest skrämmande man kan tänka sig är att inte försöka förenkla livet inför de unga.

 

 

Roman

Janne Teller 

Intet

Översättning Suzanne Sjöqvist

Lilla Piratförlaget

Ålder Unga vuxna

Martina Montelius är författare och kritiker på Expressens Kultursida.

Läs fler texter här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!