Höstens finaste bilderböcker för barn

Publicerad

Vresiga varulvar, annorlunda vänner, kärlekspirr, skolstart och äventyr om natten.

Gunilla Brodrej hittar pärlorna bland höstens bilderböcker.

Ett kardinalfel som jag och många föräldrar med mig gör är att vi, så fort barnen kan läsa flytande, rycker bilderböckerna ur deras händer och ger dem kapitelböcker i stället för att vi tycker att de är stora och kan läsa vuxet och skapa bilder själva i huvudet. Vilket i sig är en bra idé, men det ena utesluter inte det andra. Vi slutar ju inte titta på konst bara för att vi lär oss att läsa.

Bra bilderböcker är inte bara bra litteratur utan bra bildkonst.

Här är nio tips som verkligen är fröjder för ögonen, men som också är bra litteratur, med berättelser som sätter läsaren i kontakt med sina känslor. 

Ur "Räven och tomten".Foto: ILL: EVA ERIKSSON, RABÉN OCH SJÖGREN

 

STÄMNING: Astrid Lindgren (text) och Eva Eriksson (bild). ”Räven och Tomten”, Rabén & Sjögren.

Det räcker med att slå upp första sidan. Försjunka i uppslagets skogsglänta med en röd vintersol som knappt orkar upp över grantopparna och en räv som tittar upp ur sitt gryt, som en röd fläck mot snötäcket.

På bilden bredvid syns grytet från insidan där en ihoprullad räv plirar mot den smala öppningen. Eva Eriksson har skildrat gryt förr, i Ulf Nilssons böcker om Lillasyster Kanin till exempel.  Den ombonade hålan är en perfekt fantasi för barn som älskar att bygga kojor. 

Inne i människornas hus pågår ett annat mys. Kring julgranen leker och stimmar barn i förskoleåldern. Självklart skulle ingen höra om räven tog en höna ute i hönshuset nu, än mindre lägga märke till att den strök förbi utanför fönstret. I ladugården sover sju kossor i höet, så som kossor bara sover tillsammans i sagor nuförtiden. 

Men räven är på jakt. Den ska äta höna, och full panik utbryter i hönshuset.

Räven blir avbruten i sin hönsjakt av den lille gårdstomten, som tillrättavisar men erbjuder sin gröt i stället. Ett perfekt exempel på lösning i stället för kontrovers. Räven är fattig och hungrig – mata den. ”Men låt bli våra höns”.

Men eftersom det här är Astrid Lindgren (fritt efter en dikt av Karl-Erik Forsslund) så slutar berättelsen inte förnumstigt utan slugare än så: ”Vi får väl se, säger räven”.


Ur "Beva och kärleken".Foto: ILL: GUNNA GRÄHS

KÄRLEK: Monica Zak (text) och Gunna Grähs (bild). ”Beva och kärleken”. Opal.

Kärlek och vänskap. Det här är en bok om att vara ganska liten och ganska kär. Om att först ha fjärilar i magen och så småningom faktiskt inte känna något speciellt alls för samma lilla människa. Om fråga-chans-lappar, kärleksyttringar och svek och hur snabbt känslorna kan svänga när man bara är så där sju, åtta år. Bilderna strålar i rött, blått, gult, rosa och orange. Man blir glad av att gå in i världen, en sorts rödspritepennad scenografi, där Beva bor. 

”Beva och kärleken” är en Börja läsa-bok (som man gärna kan läsa högt), som borde finnas i klassuppsättningar på lågstadiet. Jag hade gärna velat stava mig fram i den här lilla relationella pärlan när jag var sju. Börja i pirret och komma till slutet och se att sedan, när allt var över, så kan man spela fotboll tillsammans igen. Gunna Grähs är suverän på att själv skildra möten mellan människor. Unga och gamla. Den här gången gör hon det ihop med Monica Zak, men de gör det i samma tonart.

Ur "Ninna och stormskolan".Foto: ILL: MATILDA RUTA/NATUR OCH KULTUR

SKOLSTART: Matilda Ruta. ”Ninna och stormskolan”. Natur och kultur.

Den här boken är inte alls lik de klämkäcka skolstartböcker som då och då dimper ner för att peppa sexåringar. Kanske är det för att den bygger på samtal med barn som just har börjat skolan. Här får man möta Ninna som ibland inte hittar nån att vara med på rasten. Ibland är det si och ibland är det så. Ibland funkar leken, ibland inte. Ibland är det storm. 

Av undertexten, det som egentligen inte sägs, förstår man hur mycket föräldrarnas förväntningar och nervositet präglar barnens första tid i skolan. ”Hela sommaren har dom vuxna längtat” kan nog vara befriande att läsa för ett barn som inte riktigt klarar av att leva upp till föräldrarnas förväntningar. ”När man ska börja skolan ska man vara pirrig”, står det. ”Men allt är precis som vanligt”.  

Ur "Vem ser Dim?".Foto: ILL: MARIA NILSSON THÖRE

PYSSLINGAR: Maria Nilsson Töre. ”Vem ser Dim”. Bonnier Carlsen.

Pysslingtemat är ett säkert kort inom barnlitteraturen och leksaksbranchen. Pyttedjur, pyttebilar och pyttedockor har en särskild plats i barnens hjärta. I skogen där jag brukar gå, finns ett litet tomtehem under en gran. Där har några barn spänt upp ett snöre där mikrolakan hänger på tork. 

Det är lätt att missa stället. Maria Nilsson Töres bilderbok handlar om en liten filur som heter Dim. Han bor i skogen, och är så liten att han undrar om han verkligen finns, men han gör så fint omkring sig i sin lilla miniatyrvärld, där ett blåbär är stort som en basketboll. Jag är såld på den här berättelsen, men så älskade jag Elsa Beskows ”Puttes äventyr i blåbärsskogen” när jag själv var liten. Den är kanske lite problematisk nu på grund av den tydliga uppdelningen mellan vad pojkar och flickar gör, men så var det ju förr i tiden. Sedan finns ju Nils Karlsson pyssling. Den underbara tanken på att en sockerskål kan bli ett badkar. Men Dim känner sig ensam och osedd, tills han blir bekant med en ännu mindre filur. De finner varandra och sedan är allt frid och fröjd, och läsaren har fått upp ögonen för att allting inte är vad det ser ut att vara. Under de mossbelupna stenarna i skogen kan en annan värld dölja sig.

Ur "Låtsasheten" av Nathalie Ruejas.Foto: ILL: NATHALIE RUEJAS JONSON / URAX

AUTISM: Nathalie Ruejas. ”Låtsasheten”. Urax förlag.

För somliga passar inte den vanliga verkligheten alls. Det normala, vad nu det är, är påträngande och konstigt. Och känslan att inte kunna finna sig tillrätta är konstant.

I Nathalie Ruejas ”Låtsasheten” möter läsaren på dovt purpurfärgade boksidor en flicka som har vuxit ur den vanliga verkligheten och uppfunnit en annan, en fantasivärld, Låtsasheten, där hon bestämmer.

Där bestämmer inte orden och inte pratet. I surrealistiska bilder får man följa med till en annan dimension, oförklarad, men där uppe, ovan molnen, högst upp på en byggnad av byrålådor och fack där jagets ord har sina särskilda platser, finns ett höghus, innanför ett staket, dit den påträngande verkligheten inte når.

Det är en ovanlig bilderbok om en kanske ovanlig belägenhet, författad av en konstnär med autism, vars första språk är bilder. Jag förstår den inte riktigt, men för rätt läsare är detta en viktig alternativ verklighetsbeskrivning.

Ur "Min hemliga farbror". Foto: ILL:KENNETH ANDERSSON/ALFABETA

VUXENVÄN: Kenneth Andersson. ”Min hemliga farbror”. Alfabeta.

Relationen mellan ett barn och en vuxen som inte är ens närmaste föräldrar kan vara det som öppnar världen. I Kenneth Anderssons bilderbok åker Malte till Italien för att umgås med sin farbror Luigi som är gatuartist. Och det här är inte en nostalgisk tillbakablick på en tid då farbröder hade enmanscirkusar och barn reste ensamma kors och tvärs genom Europa. Ånejdå. Det här är från nu. Människor försörjer sig verkligen på gator. Och man kan trivas i ett hem där disken står i travar på golvet. Malte skickar sms och mms hem till sina föräldrar vilket är ett fiffigt berättargrepp. ”Hallå! Nu har vi grillkväll. Farbror Luigi är försiktig med elden!!! God natt!” Bild på korven. På nästa sida ser vi hur farbror Luigi visar sina eldslukarkonster. Försiktig med elden som sagt. Det här är en rolig bok som utmanar gränser för vad barn och vuxna gör tillsammans.

Ur "Min vän Jim".Foto: ILL: KITTY CROWTHER/LILLA PIRATFÖRLAGET

TOLERANS: Kitty Crowther: ”Min vän Jim”. Lilla Piratförlaget.

Jag tänker på Lars Lerin och hans stormiga kärlekshistoria med fiskaren Yngve i Lofoten, och på Margaret Reys ”Pricken” när jag läser kärlekshistorien mellan koltrasten Jack och fiskmåsen Jim av Kitty Crowther

En vacker dag bestämmer sig Jack för att han vill se världen och beger sig till havet, som alltid lockat honom, så skogsfågel han är.

På stranden möter han Jim som tar honom med till sin ö. Men fiskmåsarna gillar inte den svarta fågeln, föraktfullt vänder de sina näbbar mot skyn. ”Oroa dig inte”, säger Jim, de kommer att börja gilla dig. De låter sig inte uppröras. Berättelsen har en framåtrörelse av tillförsikt.

Jack flyttar in hos Jim och blir slutligen accepterad av de andra måsarna för att han är en hejare på att läsa roliga sagor. Det börjar med att de fördomsfria barnen upptäcker det. Men sedan börjar alla måsar flockas kring Jims stuga. Och skrattar, på måsars vis. 

Ur "Varulven är vaken".Foto: ILL: LIDIA BLOMGREN/BROMBERGS

FANTASI: Katti Hoflin (text), Lidia Blomgren (bild): ”Varulven är vaken”. Brombergs.

Färgerna sprakar när Lidia Blomgren ritar varulvar i Katti Hoflins bilderbok. Ett tufsigt gäng varulvar som mer ser ut som garnfigurer än nåt annat ligger i en hög och snarkar i takt i grottans trygga håla. Där utanför är solljuset stickigt och det gäller att passa sig för människoarmar sträcker sig gärna efter en liten varulv som gått vilse. Det här är alltså inte en skräckbok lagom till om Halloween utan snarare en charmig allegori om att vara barn. ”Varulvar blir jättefarliga om man är dum mot dem. Slår dem eller så. Då blir de arga som varulvar. Och lite ledsna. Då kan man trösta dem.” skriver Katti Hoflin som till vardags är stadsbibliotekarie i Stockholm och med denna bok uppmuntrar barn att inte vara så himla medhårs.

Det är okej att resa ragg ibland. 

Ur "En natt vill Nalle vara stor".Foto: ILL: CHARLOTTE RAMEL

SÖMNPROBLEM: Ulf Stark (text), Charlotte Ramel (bild): ”En natt vill Nalle vara stor”. Lilla Piratförlaget.

Insomning och sömnproblem och nattskräck är ett vanligt tema för bilderböcker eftersom de ofta blir lästa vid läggdags. De som för beredvilligt lever upp till kravet på att funka som lugnande medel blir ofta tråkiga. Men salig Ulf Starks ”En natt vill Nalle vara stor” utforskar i stället känslan under natten, i mörkret. Prövar hur det känns att sova ensam, för det är så den här natten börjar. Med att nallen vill prova att sova utan pojken. Sedan blir allt bara trassligt. Nallen vill inte alls sitta ensam på hyllan utan kommer till pojkens säng och kan ändå inte sova. Ljuden känns främmande, vinden från ett öppet fönster eller en bil som kör långt borta. 

Charlotte Ramel har kritat varenda nattbild i hemmet med blått. De går upp till pappan i köket där det är ljust och finns mackor. Bokens höjdpunkt är när pojken, nallen och pappa går ut för att titta på natten en stund. Några ögonblicks kontakt med universum innan alla tre går in igen och somnar i samma säng. De har mött natten och blivit vän med den. Väckarklockan ringer på sista sidan. Och man känner igen sig själv i de förvånade ögonen på föräldern: är det verkligen redan morgon? 

Gunilla Brodrej är redaktör för barnlitteraturen på Expressens kultursida.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag