Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här är baksidan av bunkringen

Maria Nilsson Thore.Foto: STEFAN TELL / BONNIERCARLSEN

Maria Nilsson Thores nya bilderbok för de mindre barnen skärskådar hamstring.

Daniel Sjölin finner en studie i var gränsen går mellan självkänsla och medkänsla.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I pandemitider är det passligt att roffa åt sig en bok om prepping för de minsta barnen, särskilt som allt fler fullt friska svenskar kommande vecka går hemma utan något vettigare för sig än Netflix och chill, varmed vi rimligen kan se fram emot en boom av karantänbäbisar till årsskiftet. Tänk om alla böcker är slut då?

”Chinos tjocka kinder” kan ses som ett lanseringsslumpens bidrag till vad man bör ha i beaktning när man hamstrar. En extrem fördel är: vara en hamster. Visst kan man avundas dessa gnagares självständighet, rörelseglädje och föredömligt korta liv, men Maria Nilsson Thore går rakt på kärnverksamheten: spara och förvara. 

Chino har ypperlig självkänsla – syns mest, hörs mest, är först och bäst. Hennes kinder är enorma och girigheten gränslös. Hon roffar åt sig så mycket frön och toarullegnag att intet blir över till vännerna. 

Chinos personlighet är outhärdlig för alla oss som haft svajig självkänsla som barn.

Men det har sina nackdelar att bara tänka på samlandet i den egna ladan. Gnagaren får till slut inte in huvudet i lekröret, ids inte springa i hjulet och vad värre är: hon störs på natten av vännernas knorrande hungriga magar.

Maria Nilsson Thores styrka är det narrativa förarbetet med väl avgränsad vinkel, som givit succéer som ”Petras prick”. Här lämnar förvisso berättelsen aldrig den dramaturgiska buren på samma sätt, och vi blir kvar i en spångul interiör, men Chinos första möte med ett dåligt samvete är varsamt tecknad. Gulligt är det förstås. En annan styrka är blicken för det kynne vi möter, en blick som ser och bejakar utan agenda.

Och ja, Chinos personlighet blir en spegel för läsarens egen självkänsla. Tycker du om henne eller inte? Ett barn som dagligen motvilligt tampas med här sortens alfakompisar, känner nog igen sig i att utplåna sin egen vilja och anpassa sig. Är man däremot själv en Chino proppfull av jublande egoism, lär man sig kanske att det här med samvete är ju bra grej att kunna torka sig med då och då. 

Jag tänker på det när jag i coronaångesten sträcker mig efter den sista tuben av någonting som anar att jag egentligen inte behöver alls lika mycket som alltför många andra bakom mig i kön.

 

BILDERBOK

MARIA NILSSON THORE

Chinos tjocka kinder

BonnierCarlsen

Ålder 3+

 

Daniel Sjölin är redaktör på Expressens kultursida.

 

 

När blir SD ett hot mot svensk teater?

Nytt avsnitt av ”Kulturkriget”.

Denna vecka möts Ulf Brunnberg, Suzanne Osten och Gertrud Larsson i en debatt om svensk teater.

Dessutom berättar författaren Stig Larsson om sin upplevelse av att refuseras och censureras av Dramaten ”De har sina fördomar och jag får delvis skylla mig själv – jag har ju varit så jävla otrevlig.”