Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här parar sig jättelika sniglar i gränderna

Ur ”Berättelser från innerstaden”Foto: SHAUN TAN
Ur ”Berättelser från innerstaden”Foto: SHAUN TAN
Ur ”Berättelser från innerstaden”Foto: LILLA PIRATFÖRLAGET
Foto: OLLE SPORRONG
”Berättelser från innerstaden”
Shaun Tan.Foto: PRIVAT.

Mellan naturen och människan finns inga skarpa gränser i Shaun Tans värld. 

Dan Hallemar sugs in i en sagolik värld. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ingen skriver sagor som Shaun Tan, så argt och så vackert. Ibland korta prosadikter, ibland längre berättelser, alltid åtföljda av bilder där boksidan bara är början. Bilder som leder hela vägen in i en intensiv känsla av en skugglik plats, en närvaro av en annan stad.

I sin förra bok på svenska ”Berättelser från yttre förorten” var en gles melankoli på perifera allmänningar spelplatsen för Tans magiska realism. I sin nya bok ”Berättelser från innerstaden” lämnar han utkanterna för en uppgörelse med de själlösa innerstäderna. Hans stad blir en djurens stad, en stad av slem, kött, mörker, skönhet, stank och doft.

Det börjar med krokodilerna på åttiosjunde våningen, med utsikt över finanskvarteren. På våningen över har ett företag infört hängmattor för de anställda och sett framgången öka: ”De kallar det inspiration så som hårlösa apor brukar göra. Krokodiler vet bättre”. Krokodilerna är en påminnelse om något: ”Jag menar, ingen kommer ens längre ihåg att hela denna stad är byggd på träskmark. Krokodilerna har ju levt precis på den här platsen i miljontals år och jag slår vad om att de fortfarande kommer finnas här långt efter att vi hårlösa apor har avslutat vårt sista sammanträde, gått i konkurs, och dragit vidare”.

Shaun Tan låter djuren lösa upp stadens skarpa gränser mot naturen.

Shaun Tan påminner oss om hur fåfängt det är att skilja naturen från staden. De är beroende av varandra. Hur mycket vi än försöker glömma det.

1866 beskrev The Atlantic Monthly Broadway på Manhattan som ”tilltäppt av döda hästar”. 1880 rensades New York på 15 000 döda hästar och så sent som 1916 släpade man ut 9 202 hästar från Chicagos gator. Döda kroppar från djur hade dock ett värde, de samlades ihop, fett, inälvor och ben togs om hand. På 1860-talet fanns en inälvshamn på 38:e gatan i New York.

Varje kapitel i Shaun Tans bok handlar om ett djur, en art. Som de jättelika sniglarna som parar sig i gränderna: ”Allmänheten kallade dem oanständiga. Politiker kallade dem oacceptabla. Religiösa ledare kallade dem ogudaktiga. Till och med naturforskare kallade dem onaturliga. Ändå kom de, likt en sval bris, som blåser genom en orolig het natt”.

Det finns så mycket människan borde ångra, men kanske är den största ångern den att vi glömde bort träsket vi byggde staden på.

Shaun Tan låter djuren lösa upp stadens skarpa gränser mot naturen. Som hästarna på Broadway en gång gjorde. De jättelika sniglarna ska hundra år fram i tiden bli självklara och vackra djur i staden och ingen kan tänka sig att leva utan dem. Vad var vi så rädda för? Slemmet, storleken, själva djurheten?

I bilderna som följer berättelserna vilar Shaun Tans parallella stad. Bilderna är så främmande och realistiskt på samma gång. De skär emellan, ställer sig i refugen mellan dröm och verklighet – mellan natur och kultur – och ser in i dig.

Där kramar läraren fåret på katedern, där bär barnen bär hem en stor månfisk, som de fångat i himlen över taken för att havet, sjöarna och floderna sedan länge torkat ut till ”ett kemiskt avlopp”. Där ser barnen från baksätet i bilarna hästarna ”som bär en hel stad på sina ryggar”, där tröstar vita ugglor de sjuka i de stora sjukhusens många små rum.

Det finns så mycket människan borde ångra, men kanske är den största ångern den att vi glömde bort träsket vi byggde staden på. Nu stiger fukten upp genom våra skinnskor hela vägen upp till åttioåttonde våningen.

UNGDOMSBOK

SHAUN TAN

Berättelser från innerstaden

Översättare Ulla Roseen

Lilla Piratförlaget, 220 s

Ålder: 15+

Dan Hallemar är författare och kritiker på Expressen Kultur. Han leder också podcasten Staden.

Har unga män slutat skriva böcker?

Ensamma, patetiska, kränkta, fattiga, bittra.

Författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén diskuterar frånvaron av unga författarmän i Sverige med Daniel Sjölin. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen.