Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här är kvinnorna som det inte gick så bra för

Elin Hägg.Foto: PRIVAT / OPAL FÖRLAG
Foto: OPAL FÖRLAG
Lina Bodén och Birgitta Ohlsson.Foto: CAROLINE ANDERSSON / RABÉN & SJÖGREN
Therese Bohman.

En del kvinnor är världsförbättrare och andra är brottslingar.

Therese Bohman läser två böcker som lyfter kvinnoöden på helt olika vis. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Vad är rimliga förväntningar att ha på ett liv? Själv var jag närmare 30 när jag förstod att vissa i min omgivning hade siktet inställt på att göra karriär. Jag var liksom främmande inför hela konceptet: I min uppväxt var karriär ett icke-existerande begrepp. Man fick ett jobb, och sedan hade man det jobbet, och man var glad över att ha det. Sådant som verkligen gjorde livet roligt och meningsfullt ägnade man sig åt på helgerna och på semestern.

Var det sorgligt? Uppgivet? Absolut inte. Jag tänker på det när jag läser Birgitta Ohlssons ”Lev som du vill”, en svensk variant av de internationella jättesuccéerna ”Godnattsagor för rebelltjejer” som kommit i två delar, och som i syfte att lyfta fram förebilder för den uppväxande generationen berättar om kvinnor som på olika sätt förändrat världen och historien.

I Ohlssons bok avhandlas tio svenska kvinnor som följt sina drömmar, och dessutom gjort det genom att göra andra livsval än de på förhand utstakade. Här finns välbekanta namn som Ingrid Bergman, Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf, historiska kändisar som drottning Kristina och Heliga Birgitta, samt de mindre utslitna namnen Katarina Taikon, Elise Ottesen Jensen, Sonja Kovalevsky och Fadime Sahindal. Och så givetvis Greta Thunberg.

Det förebildliga är att hela tiden höja sig över sig själv

Att ha en dröm och kämpa för den: på många vis är det så klart vackert. Men det är också en tunn gräns mellan att göra det bästa av sitt liv, att liksom ta det på allvar, förvalta det väl och vara sann mot sig själv, och det slags glättigt framgångspepp som genomsyrar en stor del av den samtida offentligheten i form av influencers, inspirationsföreläsare och coacher.

Och även om det kanske är orättvist att se Ohlssons bok som en utlöpare av det senare, blir hennes typ av We can do it-feminism lätt utmattande. Det förebildliga är att hela tiden höja sig över sig själv, att känna och tycka starkt, att vara beredd att ta strider.

Efter ”Lev som du vill” känns det paradoxalt nog frigörande att läsa meningen ”Den här boken berättar om kvinnor som det inte gick så bra för”, i inledningen till Elin Häggs ”Dömda kvinnor”.

Nästan ingen av dem är heller en bra förebild.

Det är sannerligen ingen pepp- och inspirationsbok som etnologen Hägg har skrivit och illustrerat. Med samma upplägg som i Ohlssons bok skildras kvinnliga brottslingar från 1400-talet fram till i dag. Den rivstartar med äktenskapsbryterskan Ärmgard som glad i hågen begår hor i ett skjul i Gamla Stan, och sedan samsas roliga och gruvliga historier: Anna Gyllander som satt på krogen och ljög om att hon var drottning Kristina, Britt Wadner som på 1960-talet sände piratradio från en båt i Öresund. Däremellan ryms kvinnor som gjort tveklöst vidriga saker som mördat barn, kvinnor som blivit oskyldigt dömda för häxeri, och kvinnor som gjort något olagligt i en starkt pressad situation.

Till skillnad från i Ohlssons bok är det verkligt intressant att läsa dessa kvinnors historier: Deras liv följer inte den förutsägbara dramatiska kurvan som går ut på att överkomma svårigheter för att sedan bli framgångsrik. Nästan ingen av dem är heller en bra förebild, många sannolikt inte sympatiska och några direkt avskyvärda. 

Ändå stannar de kvar. Här ryms nämligen en ambivalens, en spännvidd i dramaturgin: Gjorde de olika kvinnorna rätt eller fel? Hade de kunnat handla annorlunda? I förlängningen väcker det större frågor, som i vilken mån man kan styra sitt liv.

Man får vara svag, feg och velig

Att ingjuta i en ung människa att man får leva som man vill är kanske den finaste gåva man kan ge någon. Men det innebär givetvis inte per definition att denna unga människa måste ha storslagna drömmar att jaga till varje pris. Sannolikt har lika många blivit olyckliga av det, som av att aldrig våga drömma. Och man måste inte vara stark och modig: man får vara svag, feg och velig. I konceptet att leva som man vill ingår att man är lika värdefull och viktig ändå.

Tänk så oändligt många, både kvinnor och män, som inte åstadkommit något storslaget, men som haft lyckliga liv ändå!

Större delen av historien består trots allt av människor som inte gjorde något särskilt.

 

FAKTABÖCKER

BIRGITTA OHLSSON (TEXT) OCH LINA BODÉN (ILLUSTRATION)

Lev som du vill. Tio svenska kvinnor visar vägen

Bonnier Carlsen, 76 s.

 

ELIN HÄGG

Dömda kvinnor. Förbryterskor i Sveriges historia

Opal, 83 s.

 

Therese Bohman är författare och kritiker på Expressens kultursida.