Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Här är boken som visar barnen skrivandets magi

Inlagebild ”Nina i ettan”.Foto: Illustration Loka Kanarp / Rabén och Sjögren
Martina Montelius.Foto: Niklas Hellgren
Foto: BonnierCarlsen
Foto: Rabén och sjögren
Foto: BonnierCarlsen

När höstterminen börjar är det många som är pirriga och kanske oroliga.

Martina Montelius läser tre nya böcker om ettagluttare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Hur är det att börja skolan, egentligen? Flera barn jag känner har blivit lite besvikna över att det inte är som i Madicken, där man får sitta i snörräta bänkrader iförd förkläde och lära sig saker utantill och ha en fröken som bor ovanpå klassrummet. I dag får man snarare sitta i en ring första dagen och berätta vad man är intresserad av. Katja Tydéns och Ingrid Flygares ”Nu börjar vi skolan!” inleds med en upplyftande skildring av just den situationen. Den pedagogiska pratbollen går runt bland barnen, och nästan alla vågar berätta och ställa frågor.

Den här boken är till för att lätta nervositeten inför skolstarten, och det blir inte värre än ett par sedelärande historier om hur man kan hantera gruff på skolgården, och hur man kan få en vän. Vackert så. Även barn kan behöva lite optimism. ”Nina i ettan” av Emi Guner och Loka Kanarp arbetar i samma anda, men lite mer ambitiöst. Skickligt frammanas känslan av att upptäcka saker för första gången - som att en del människor saknar luktsinne, att det finns folk som äter igelkottar och att alla människor - alla! - gör fel då och då. 

Samma tonfall som de trevliga lärare de flesta av oss träffar första dagen i skolan

Det lite tråkiga med båda böckerna är att de har samma tonfall som de trevliga lärare de flesta av oss träffar första dagen i skolan. Den tonen är den allra vanligaste i kapitelböcker för barn. Minsta barn hör vad som pågår: de vuxna har kommit ut ur fikarummet, rättat till sina tunikor och finjusterat vuxenrösterna. Nu ska vi prata med barn, och då gäller det att funta på vad vi har för budskap, och vilken stämning vi vill sprida! ”SNARK”, skulle min yngsta dotter säga. Och ha rätt. Att en del barn tror att vuxna är tråkiga är helt vårt eget fel.

Nu har dock en hel del roliga människor blivit gamla och fått barnbarn, vilket märks i bokfloden. Emma Karinsdotters och Agnes Jakobssons ”Lisbet och sambakungen. Livets hårda skola” är ett gravt underhållande och lysande igenkännbart exempel. Gamlingar av i dag är ofta pigga och nytra, och har gjort revolt som unga. Nu avlastar (detta mardrömslika ord i sammanhanget) de sina vuxna barn, och ibland drar barnbarnen i fråga en frustande vinstlott i form av en åldrad vän som slitit sig från konvenansen, och som vill ha en kompis. 

Sambakungens skräck är att skolan ska ta ifrån Lisbet hennes fantasi.

Så är fallet för Lisbet. Hennes farmor Sambakungen, snaggad och klädd i balla jeans och cowboyboots, skulle kunna vara Pippi som blivit pensionär. 

Lisbets skolstart inleds med att hon och farmor tillsammans rekar skolområdet; finns det en vrålhungrig boaorm där inne? Kan broccoli spela fotboll, som i Lisbets och Sambakungens drömvärld, eller är hela tillvaron inplastad och stendöd på det här bygget? Sambakungens skräck är att skolan ska ta ifrån Lisbet hennes fantasi. Snart dras både hon och andra barn in i LHS - Livets Hårda Skola. Med Sambakungen som härförare förvandlar de det stinknormala, brutaltråkiga vardagslivet till en framstörtande äventyrssaga - bara med hjälp av sin fantasi.

Att man kan skriva vad som helst.

Karinsdotters berättande närmar sig Barbro Lindgrens. Egentligen är det enkelt: skriv som du tycker det är kul att skriva. Är du riktigt begåvad, som Karinsdotter, kommer det att bli minst lika roligt att läsa. Jakobssons illustrationer är minutiöst genomarbetade, med örat tätt mot texten. 

Tillsammans skapar de en bok som faktiskt öppnar blicken för läsandets och skrivandets särskilda magi. Att man kan skriva vad som helst. Att bokstäverna, tankarna, aldrig tar slut. Att vi inte alls sitter fastnaglade i vardagssnark, utan kan transformera livet genom att formulera det annorlunda. Så ger man styrka till ett barn genom en bok.

 

BARNBÖCKER

KATJA TYDÉN (text) och INGRID FLYGARE (ill.)

Nu börjar vi skolan!

Bonnier Carlsen, 135 s. 

 

EMI GUNER (text) och LOKA KANARP (ill.)

Nina i ettan

Rabén och Sjögren, 137 s.

 

EMMA KARINSDOTTER (text) och AGNES JAKOBSSON (ill.)

Lisbet och sambakungen. Livets hårda skola

Bonnier Carlsen, 251 s. 

 

Martina Montelius är kritiker på Expressens kultursida, samt författare och teaterdirektör på Brunnsgatan 4.