Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hans och Greta som visuell smällkaramell

Ur ”Hans och Greta”Foto: Emmalisa Pauly
Ur ”Hans och Greta”Foto: Emmalisa Pauly
Ur ”Hans och Greta”Foto: Emmalisa Pauly
Ur ”Hans och Greta”Foto: Emmalisa Pauly / Emmalisa Pauly
Foto: MIRIAM PREIS

Ordlöst berättande när Moqi Simon Trolin sätter upp ”Hans och Greta” i Malmö.

Sara Berg ser det konstnärliga greppet falla på plats.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det står nio skitiga och hungriga ungar i knästrumpor på scenen. De bor trångt och bråkar och stojar om vartannat, i akrobatisk cirkuskoreografi av Ossi Niskala, som även medverkar som skådespelare.

När regissören Moqi Simon Trolin tar itu med bröderna Grimms 200 år gamla saga om de fattiga barnen och pepparkakshuset, blir det en lekfull, svulstig och samtida föreställning. En av kiselstenarna förvandlas till en Iphone utan täckning – och är alltså värdelös som vägvisare – och de ytterst få replikerna levereras på alla möjliga språk, riktiga och påhittade.

En lekfull, svulstig och samtida föreställning

Först blir jag otålig av det nästintill ordlösa berättandet, men så fort Hans och Greta har gett sig av från stugan, faller alla bitar i det konstnärliga greppet på plats. Med stora gester, fiffig ljud- och ljusdesign och Benjamin la Cours fantasifulla och överdådiga scenografi och kostym, blir barnens karga skogspromenad till ett sprakande äventyr med gästspel av flera andra kända sagofigurer.

En rufsig flicka med en svavelsticka, en båt med en ståndaktig italiensk tennsoldat som kapten, en liten sjöjungfru i glittrande stjärt och så Rödluvan och en handfull marshmallowssugna vargar – alla ska med.

Även om häxans hus är allt ett barn kan drömma om i godsaksväg och sagan slutar lika lyckligt som vanligt, är det framför allt vägen dit som står för underhållningen. ”Hans och Greta” är både dramaturgiskt skicklig och en visuell smällkaramell, där ensemblen smidigt växlar mellan rollerna i den ena kostymen bättre än den andra.

Allting är lite för mycket och dras hela tiden lite för långt, men det överdådiga skådespelet styrs med säker hand förbi tramsfällan. Ofta känns föreställningen lika mycket som en modern dansuppvisning som teater, med genomarbetade och estetiskt generösa scener som är som små konstverk i sig själva.

När häxan har brunnit upp och familjen återförenas i ett hav av godis, inser jag att jag inte har saknat dialogerna ett dugg.

Teater

Hans och Greta

Av Moqi Simon Trolin fritt efter Bröderna Grimm

Scenografi och kostym Benjamin la Cour

Koreografi Ossi Niskala

Ljusdesign Sven-Erik Andersson

Musik- och ljuddesign Marcus Aurelius Hjelmborg

Mask Åsa Trulsson

Dramaturg Henrietta Hultén

Medverkande César García Steensen, Silan Maria Budak Rasch, Kerstin Andersson, Anders Blentare, Göran Dyrssen, Sara Ekman, Linn Mildehav, Ossi Niskala, Methinee Wongtrakoon, Pernilla Nordström (statist), Cesar Minguet (statist)

Malmö stadsteater, Hipp

Speltid 1.15 t.

Ålder 7+

LÄS MER: 

Grimm grymt uppdaterad  

Sara Berg är kritiker på Expressen Kultur.

Kulturlivet – snart en mansfri zon?

Nu dominerar kvinnorna som författare. Har något gått förlorat medan vi varit upptagna av kulturtanternas revansch och kulturmännens sorti?

Åsa Beckman och Daniel Sjölin analyserar varför männen överger kulturlivet. Se det senaste avsnittet av veckomagasinet Kultur-Expressen i tv-spelaren ovan.