Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hans evinnerliga runkande blir tjatigt

Linda SkuggeFoto: Brombergs
Sven Olov Karlsson.Foto: Moa Karlberg / Moa Karlberg

Linda Skugge har skrivit en roman om Henning på högstadiet.

Sven Olov Karlsson påminns om 1980-talets pruttprosa.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. När ett barn växer blir de vuxna tråkiga. Blir skuggor, sedan knappt strimmor av skuggor. Det inser min vuxna person under läsningen av ”Inte min dickpic”. Den avhandlar fjortisen Hennings stålbad, nedtecknat som hemlig dagbok i mobilen och fantasifullt illustrerat av Karl Johansson. ”Brutalt, snuskigt, och, väldigt roligt”, enligt omslagstexten. 

Linda Skugge, flitig författare och framför allt durkdriven krönikör (jag kastar mig över varje ny drapa från henne, hon är alltid slagfärdig och vass), har absolut skrivit sin ungdomsroman enligt receptet att en komedi är en tragedi med lyckligt slut. Här finns inte en lugn stund. Hemma irriterar sig Henning på knäppa föräldrar och jobbiga syskon. Och mitt förgångna högstadiejag känner igen skoldagarna av idel psykisk och fysisk förnedring. Utöva, uthärda eller undvika. 

Linda Skugge utforskar ofta både känslor och kropp: så också nu. Till och med det egna köttet är emot Henning, särskilt dicken, oroande vitprickig och förhudsförträngd. Han tvingas att ta saken i egna händer (tre gånger redan i första kapitlet).

Är det inte spontana tvångstankar om spyor eller koagulerande blodklumpar så är det sadistiske storebrors stinkande fisar.

Däremellan kämpar han med gråten, grubblar på vad det är för en lömsk figur som i hans namn skickat ett dickpic till klassens nya tjej, och läser Jean-Paul Sartres ”Äcklet”. Fyndigt, det sista. För Henning äcklas mycket. Är det inte spontana tvångstankar om spyor eller koagulerande blodklumpar så är det sadistiske storebrors stinkande fisar. Finns alls något ljus i mörkret? Jo, nye kompisen Edie, i mascara och silverhår, vill hjälpa till med dickpic-mysteriet.

Ur ”Inte min dickpick”Foto: Illustration Karl Johansson

Men är ”Inte min dickpic” rolig? Åttiotalets humoristiska ungdomsböcker var inte sällan sådan här pyttipanna av prutt och snusk. Då rådde också en föreställning att fräckisen slog uppåt, mot en gammalmodig, skenhelig vuxenvärld. Idag känns Hennings evinnerliga runkande mest tjatigt. Eller har jag blivit pryd? Ja, jag har nog blivit en av de tråkiga skuggorna.

Kapitelbok

LINDA SKUGGE (TEXT) OCH KARL JOHANSSON (BILD)

Inte min dickpic 

Brombergs förlag, 140 s.

Sven Olov Karlsson är författare och kritiker på Expressen Kultur. Hans senaste bok är Årsboken.