Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Gruppterapi för små rädda kaniner

Ola Johansson och Katarina Krogh på Teater Pero. Foto: Jonas Jörneberg
Katarina Krogh. Foto: Jonas Jörneberg

Margareta Sörenson ser Teater Pero i Stockholm bli ett spännande filosofiskt rum.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Ofta visar sig dörren till kaninhålet leda till filosofiska rummet. Teater Pero knackar på i klassisk sagomark, där små djur, tänkbar middag för någon större, flyr till sin håla. Och, sagolikt nog, håller ihop och hjälper varandra. 

Teater Peros konstnärliga ledare Peter Engkvist har utgått från boken "Räven i den kolsvarta natten" av Alison Green och Deborah Allwright och diskuterar rädsla med de minsta. Även tvååringar vet mycket väl vad det är att vara rädd. Men hur rädd är det rimligt att vara? Inför vad? Mörkret i sig, eller den okände som knackar på dörren? Hur kan man veta att det som är obekant också är farligt? 

 

LÄS MER – Maria Edström: Brorsan är kung har blivit autentisk radioteater 

Katarina Krogh spelar med hela kroppen

Som så ofta hos Pero bjuds teater som är både mimisk och musikalisk, och som använder projektioner, skuggspel och föremål eller enkla dockor, allt i litet format. Katarina Krogh som spelar kanin, anka, mus, lamm och räv knycklar brunt omslagspapper till knöligt skissade figurer som hon animerar med sina händer, medan hon spelar resten av dem med kroppen.  Vid sin sida har hon Ola Johansson med en kontrabas som blir verkets ljudcentral, inspelad musik kompletterar. 

Nog finns det plats för alla. Nästa gäst är en räv, men bara en liten unge som letar efter mamma. Och när rävungens mamma till slut knackar på, visar det sig att hon bara vill krama sin egen unge, samtidigt som hon gärna sluter hela det rädda gänget i sin famn. 

En fruktad rävmamma

Teatern vill inte loda i ämnet biologi och alla rävars överlevnadsmöjlighet, utan just i filosofi och etik. Inte ens en fruktad rävmamma ska dömas på förhand. 

Ingmar Bergman klottrade små djävlar när han bekämpade sina dämoner. Att låta rädslan få form, skepnad och ängsligt darrande öron är samma sak, fast för de små. 

 

Teater

Räven i den kolsvarta natten

Regi Peter Engkvist

Musik Ola Johansson

Teater Pero, Stockholm

Ålder 2,5 + 

 

Av Margareta Sörenson

Margareta Sörenson är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!