Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fredagsmys ett sätt att överge sina barn

Lina Jansson.
Foto: Privat / Opal
Inlagebild ”Fredagsmys”.
Margareta Sörenson.
Foto: EXPRESSEN / MIKAEL SJÖBERG

I Lina Janssons ”Fredagsmys” utsätts barnen för föräldrarnas egoism.

Margareta Sörenson läser om barn som söker tröst på annat håll.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Lina Jansson debuterar som bilderbokskonstnär med ”Fredagsmys”. I dova toner. Huga. Två festlystna föräldrar kör ut sin två barn på fredagskvällen. Alla andra familjer myser hemma, men Lou och Ellis får roa sig bäst de kan på gårdarna i höghusområdet. ”Fredagsmys” är ingen omtolkning av Hans och Greta, men en fri och samtida variation på temat abdikerande föräldrar.

Det är tufft.

Hur många gånger har jag fuskat och redigerat lite i klassikerna? Barnets ögon på mig: Hans och Greta - varför är de glada att komma hem när pappan varit så dum? Satt ut dem i skogen?

Ja, vad säger man? Att pappan till slut förstått hur fel han haft. Att han inte skulle ha lyssnat på sin fru, barnens styvmor. Men han lämnar ju sina egna, älskade barn! Men SEN blev alla snälla, får man klämkäckt försöka sopa ihop den utspillda familjelyckan.

Kvällshimlen i Lina Janssons bok är till att börja med rosa och lätt, men det skymmer över miljonprogrammets tunga gråa husblock. Barnens ödsliga rop ekar över gårdarna, och snart är det någon vän av ordning som jagar dem bort från alla guldgult lysande vardagsrum.


Tätt intill finns skogen, allt annat än fredagsmysig. Barnen hittar lysande små glänsande kulor som leder dem vidare in i dunklet. Inte till någon häxa, utan till andra barn i en koja högt uppe i ett träd.

”Vi är i vår koja varje fredagskväll. Hemma är det bara jobbigt och gnäll…” Den vuxne läsaren anar alltings rot vid rader som ”Hemma får vi aldrig mys, vi har inte ens glass i vår frys, De vuxna bara vinglar runt, och pratar massa konstigt strunt”. 

”Fredagsmys” berättar om barn som far illa som Hans och Greta, men på annat sätt. Det är inte lika explicit som hos de norska författarna Gro Dahle (”Den arge”) eller Oskar K. (”Lägret”). Den svenska modellen drar mer åt Anna Höglunds vemodigt symboliska ”Barnet som inte kunde blunda”, där en stackars liten kaninpojke går från utsatthet till helande tack vare en blind, men hjälpsam hund.

Inlagebild ”Fredagsmys”.

Lina Jansson är ganska höglundsk i sin förtröstan på ett läkande sammanhang som kan kompensera för familjens brister. Här får jag det lättare att mildra och fuska för mina små lyssnare. Kanske jag hoppar över ”kanske” i ”Vi kanske borde gå nu, mamma pappa ropar ju”.

Sista bilden är motsträvig och gråsvart, och egentligen vill man bara gråta över alla inställda mys för de små i världen. Och varför inte. Också gråten har sin tid och plats.


Margareta Sörenson är kritiker på Expressen Kultur.


BILDERBOK

LINA JANSSON

Fredagsmys

Opal

Ålder: 4+


Mellanrubrik: Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=79948&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.