Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

För mycket av allt på Unga Dramaten

Flickland – det nya normala blir alldeles för mycket av allt.
Rakel Benér Gajdusek och Johan Holmberg imponerar. Foto: Maja Dennhag
Johan Holmberg spelar pjäsens Flicka. Foto: Maja Dennhag

Sällan har en föreställning sett så bra ut på förhand. Maria Edström tvingas sorgset konstatera att många kockar sällan gör den bästa soppan.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Jörgen Dahlqvist från Malmöbaserade Teatr Weimar med sin oräddhet för marig estetik och innovativ dramatik har skrivit texten. Erik Holmström med sin nytändning av dockteatern med föreställningar om Arbetsförmedlingen på Malmö dockteater och en helt ”automatisk” föreställning på Orionteatern i våras – samme Holmström står för koncept, dockor och regi. Kan det bli bättre, tänker jag inför föreställningen ”Flickland: det nya normala”.

Men det kan det – mindre hade blivit bättre!

 

LÄS MER – Isa Andersson applåderar en snillrik mensmusikal på Unga Dramaten

Pappa och mamma

För många formmässiga lager tar ut varandra; först och främst Dahlqvist geniala text, hur vi pratar; upprepar och fastnar; ”Det kommer bli bra”, ”Du är ju viktigast för mig”, ”Hon är så duktig.” 

Bara språket i denna familjehistoria om en flicka som fyller år, om en pappa som aldrig är hemma, om en mamma som håller på att bli tokig och om en lärare och en kompis som på olika vis nästlar sig in i familjen – räcker långt i egen rätt. 

Kompisen, spelad av naturbegåvningen Rakel Benér Gajdusek, med sin jobbiga ponny "Warszawa" är helt underbar och visar dessutom hur enkelt man hade kunnat ta sig an den här texten. Också Johan Holmberg som flickan, som mest är ledsen, tar det lite lugnare.

 

LÄS MER – Maria Edström faller för Erik Holmströms automatiserade teater

Klinga och Khemiri

Antagligen är tanken att visa de vuxna genom barnets blick och den mycket karikerade och robotiserade spelstil som Hamadi Khemiris mamma och Elin Klinga som läraren har ålagts. Men med uppsättningens uppdrivet karikerade mask och kostym som liknar just dockor plus en myriad av ljudeffekter så blir det för mycket av det ja, artificiella. 

När sen de ”riktiga” dockorna dyker, till exempel en spöklik, urskuldande pappa gjord av genomskinlig plast eller en mjauande mekanisk katt, då är de så där rörande och vackra som Holmströms dockor brukar vara. 

Och lägger till något liksom förhöjt till det mänskliga. Men då måste det mänskliga finnas på scenen – nu påminner det om flickans misslyckande present – en låda som blippar och blinkar.

 

TEATER

FLICKLAND: DET NYA NORMALA

Av Jörgen Dahlqvist

Regi, scenografi och dockkoncept Erik Holmström

Scenografi och kostym Jenny Ljungberg

Unga Dramaten i Stockholm, 1.10 t.

10+

 

Maria Edström är kritiker och medarbetare på Expressens kultursidor.