Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Flaggan i topp med hans rödvita snopp

Foto: Dansk radio.
Foto: DR

En animerad gubbe med polkagris-snopp har väckt debatt i Danmark.

Gunilla Brodrej tittar och tänker på Gösta Ekman och Morgan Alling.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BARNPROGRAM. Sedan den animerade serien ”John Dillermand” hade premiär i dansk barn-tv i lördags har det utbrutit en debatt om programmets lämplighet. 

Herr Dillermand har nämligen ”världens längsta snopp” och ”det finns nästan ingenting han inte kan göra med den”. 

Föräldraröster som kommenterar programmet menar att det kan användas som verktyg för pedofiler. Andra menar att det hamnar helt fel efter att tv-programledaren Sofie Linde äntligen fått fart på danska #metoo-rörerelsen, tre år efter alla andra. 

De ser ingenting roligt alls med denne animerade lergubbe i röd och vit-randiga 1920-tals-badkläder och en polkagrisrandig snopp som ställer till det för honom.

Genusforskaren Christian Groes som är lektor vid Roskilde universitet menar att det är problematiskt att det inte är Johns utan snoppens fel att han hamnar i olika problem. Och att detta är fel sätt att ”öppna samtal om kroppen”. Det kan hända att dansk tv förklarar att man vill ”öppna samtal”, men jag tror att den pedagogiska ambitionen i så fall är en efterkonstruktion.

I en av pantomimerna drog han ut medspelarens snopp och hoppade hopprep med den.

För detta är ren slapstick. Snoppen åker in och ut som en dammsugarsladd. Han kan fiska och hissa flaggan med den, ja till och med hjälpa tomten med julklapparna. Men mest är den till besvär för ”snoppen gör bara det den har lust med”, så han fastnar, snubblar och trasslar till det. 

Tankarna går till Gösta Ekmans Papphammar, men också till Morgan Alling när han fortfarande gjorde halsbrytande scenkonst tillsammans med Lasse Beischer. Till exempel i Molières ”Skapäng” på Dramaten 2000. I en av pantomimerna drog han ut medspelarens snopp och hoppade hopprep med den. Det går inte att beskriva, men vi skrattade. Och när jag ser den knasiga naivistiska och struttigt animerade ”John Dillermand” kan jag inte heller låta bli att skratta. Att det handlar om världens längsta snopp och inte om världens djupaste vagina är inget att säga om. Könsmaktsordningen är som den är och därmed är det roligare att driva med det kön som så att säga har störst fallhöjd. 

Det stormar ofta om dansk barn-tv. I ”Ultra smider tøjet” fick en barnpublik av 11-13-åringar titta på vuxna nakna kroppar och ställa frågor om dem. Ett program som uppmärksammades såväl på denna sida som i New York Times

Vidare har de ”Onkel Reje”, en icke rumsren heavy metal-musiker som hatar att tvätta sig och äta grönsaker. I något avsnitt testar han på satanism. 2017 skickade man en elvaåring till Iran för att prova på att bära hijab i programmet ”Dicte tester”. Detta föranledde kritiker att påstå att man rättfärdigade regimen i Iran. Och så där håller det på. 

Som dansk förälder kan det hända att en viss mättnad uppstår och att man kan längta efter gamle H C Andersen, men vi här i Sverige kunde nog behöva ”John Dillermand” lite till mans. Kanske hans dillermand når ända hit. 


Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

spotify:episode:6vMFCgMhO7bLk2tlQEo8zf

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.