VACKERT OCH GÅTFULLT. Men Susso och Höglund förskönar inte.VACKERT OCH GÅTFULLT. Men Susso och Höglund förskönar inte.
VACKERT OCH GÅTFULLT. Men Susso och Höglund förskönar inte.
Anna Höglund. Foto: STEFAN TELLAnna Höglund. Foto: STEFAN TELL
Anna Höglund. Foto: STEFAN TELL
Eva Susso. Foto: OLA KJELBYEEva Susso. Foto: OLA KJELBYE
Eva Susso. Foto: OLA KJELBYE

Fantasifullt och filosofiskt för alla åldrar

Publicerad

Skönt men utan försköning när filosofiska tankar och fenomenala bilder ryms i en ny bilderbok.

”Alla frågar sig varför” av Eva Susso och Anna Höglund är ett konstverk för barn från sex år. 

Ämnet? Döden, kärleken, mänsklighetens mörker. Och lyckan som plötsligt kan komma till en på en helt vanlig skogspromenad. 

"Alla frågar sig varför".

Höglunds fotografiskt förhöjda helsidesillustrationer är besläktade med de existentiella gnagarna i hennes tonårsbilderbok ”Om detta talar man endast med kaniner” från 2013. Hur hon har kunnat fånga något så pretentiöst som ”filosofiska ansiktsuttryck” hos bokens funderande, fiktiva barn utan att vare sig romantisera dem eller kränka deras integritetszon är en närmast fenomenologisk gåta. Men det har hon. 

Ömsinta nedslag i idéhistorien

Genom bilderna, Sussos betraktelser och citat från en lika självklar som okommenterad blandning av kvinnliga och manliga filosofer gör man nedslag i västerländsk idéhistoria på det mest ömsint humana vis. 

LÄS MER: SVT:s bokklubb glömmer bort barnen 

I mininoveller med barn i huvudrollen behandlas de eviga frågorna ”Vem är jag?” ”Varför dör man?” ”Vem är ond?”. Jag älskar att Höglund har gjort huvuddjur av filosoferna – Jean-Paul Sartre dyker upp som talande, pimpelfiskad gädda. Såklart!

Betydligt otäckare underton har avsnittet om mobbning ur mobbarens perspektiv där Höglund tecknar en liten blond tjej (om hon är mobbaren eller den mobbade är oklart) som står framför ett raserat hus i sällskap av den filosofiska ugglegestalten och Hannah ”den banala ondskan” Arendt

Judinnan och nazisten

Kanske har det varit en tanke att placera judinnan Arendt direkt efter uppslaget där hennes lärare, älskare och nazisten Martin Heidegger i form av en tjock brunråtta diskuterar jagets ”att-varo” med en flicka bland tallarna i en miljö som liknar Hammarbyhöjden i södra Stockholm – även om Heideggers politiska affiliationer inte nämns i den här boken. Där går väl något slags komplikationsgräns även för vad Susso och Höglund mäktar med att berätta om för en så ung läsekrets. 

Fokus får i stället ligga på vad som förenar mänskligheten mer än söndrar. Att jagets fångenskap bara kan brytas om man öppnar sig för omvärlden, till exempel. Sista delen i boken tillägnas den litauiske filosofen Emmanuel Lévinas och hans teorier om det nödvändiga i att mötas ansikte mot ansikte. Allt sett genom ögonen på en liten kille som vågar säga hej till det okända när han får en ny skolkompis som inte liknar de andra.

LÄS MER: 70-tal utan pekpinnar 

Susso och Höglund förskönar inte. Men bland bildernas höghusbarn uppnår de en medmänsklig utopi som mer handlar om reflektion än aktion. Det är storartad barnlitteratur som har potential att öppna för filosofiska samtal i varje kärnfamilj, stjärnfamilj och förskoleklass. 

Jag tror att vi redan kan ha en av årets bästa böcker här.

 

BILDERBOK

EVA SUSSO och ANNA HÖGLUND

Alla frågar sig varför

Lilla Piratförlaget

Ålder: 6+

 

Hanna Höglund är kritiker på Expressens kultursida.

Hanna Höglund
Hanna Höglund
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag