Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Familjedrama med filmiskt skräckfilter

CORALINE. Ingrid Tobiasson (Miss Forcible), Hillevi Martinpelto (Miss Spink), Robyn Allegra Parton (Coraline). Fotograf: Markus GårderFoto: Markus Gårder
CORALINE. Fredrik Zetterström (Den andra pappan), Jacqueline Miura (Den andra mamman).Foto: Markus Gårder
Hillevi Martinpelto (Den andra Miss Spink), Robyn Allegra Parton (Coraline), Ingrid Tobiasson (Den andra Miss Forcible).Foto: Markus Gårder
Jacqueline Miura (Den andra mamman), Robyn Allegra Parton (Coraline).Foto: Markus Gårder
Loretto Villalobos.Foto: OLLE SPORRONG

Neil Gaimans mysläskiga barnbok Coraline har blivit familjeopera på Folkoperan.

Loretto Villalobos känner sig förtrollad.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ur tristessen växer äventyret – men också faran. Åtminstone för Coraline, som är huvudperson i Neil Gaimans ungdomsbok som nu har blivit opera. Denna påkostade uppsättning, en samproduktion med bland andra Royal Opera House i London, sparar inte på vare sig knallpulvereffekterna eller vridscenbytena. Men det är en väl avvägd bearbetning som Rory Mullarkey gjort av förlagan.

Bland flyttkartonger och slitna tapeter möter vi den rastlösa Coraline, sjungen av Robyn Allegra Sparton som på rekordtid fått repetera in den svenska texten. Föräldrarna, (Jacqueline Miura respektive Fredrik Zetterström), är för upptagna för att sysselsätta den uttråkade elvaåringen. Istället söker hon upp sina egensinniga grannar – herr Bobo (Ulrik Qvale) som har en musorkester och damerna Spink (Hillevi Martinpelto) och Forcible (Ingrid Tobiasson), två pensionerade skådisar av den gamla skolan. 

Likväl har samspelet med föräldrarna en igenkännbar autenticitet som ångar av värme.

Men så upptäcker hon en hemlig dörr som leder in i en spegelvänd version av hennes egen värld, till synes mycket bättre, bara det att den andra mamman och alla andra har knappar i stället för ögon. Och den andra mamman verkar inte vilja gott.

Aletta Collins regi dämpar operaformens förhöjning rätt rejält. Robyn Allegra Sparton som titelfiguren blir ett barnsubjekt både i scenuttryck och röst. Likväl har samspelet med föräldrarna en igenkännbar autenticitet som ångar av värme. 

Den här produktionen har ett utmanande tilltal i en tid där kultur många gånger är både förgänglig och lättsmält. Mark-Anthony Turnages atonala musik är ju inte direkt omedelbar. Melodiskt gnisslar och trixar den, men följer och avspeglar stämningarna på scenen. 

Föreställningen är mysläskig på ett pastellfärgat Wes Anderson-sätt med ett illavarslande grönt Guillermo del Toro-filter över sig och det man tar med sig hem är ren magi.

Opera

CORALINE

Av Mark-Anthony Turnage

Libretto Rory Mullarkey (efter Neil Gaimans roman Coraline)

Översättning Carin Bartosch Edström

Musikalisk ledare Anna-Maria Helsing

Dirigent Anna-Maria Helsing Marit Strindlund

Regi Aletta Collins

Biträdande regi, Sverige Deborah Cohen

Scenografi Giles Cadle

Ljusdesign Matt Haskins

Kostymdesign Gabrielle Dalton

Mask och peruk Therésia Frisk

Medverkande

Robyn Allegra Parton, Jacqueline Miura, Fredrik Zetterström, Ulrik Qvale, Hillevi Martinpelto, Ingrid Tobiasson, Lovisa Sandenskog, Helgi Reynisson

KammarensembleN

Folkoperan, Stockholm

Speltid 2 t.

Ålder 9+

Loretto Villalobos är kritiker på Expressen Kultur.