Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett drömhus för en kommande bostadspolitik

Lena Sjöberg. Foto: Bruno Wegelius
Foto: MIKAEL SJÖBERG

I Lena Sjöbergs hus ryms alla olikheter.

Dan Hallemar ser ett bättre samhälle i bilderbokens utopiska flerfamiljshus.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BILDERBOK | RECENSION. Lena Sjöbergs bilderbok "I huset där jag bor" skulle kunna användas som en liten instruktion till en blivande bostadsminister. Så här borde nybyggda hus i städerna vara: ”I huset där jag bor finns alla sorters typer”. Uppfyll detta – res dessa väggar och tak kring dessa olika liv. Men sådana här hus finns bara i bilderböcker.

För en mer realistisk bild av hur människorna i bostäderna sprids över staden kan man läsa Uje Brandelius ”Hemma hos Harald Henriksson” (Expressen 2/5).

 

LÄS MER – Här är barnboken som var för politisk för Sveriges Radio

 

Figurerna på Sjöbergs teckningar är enfärgade siluetter – skuggfigurer – av människor som rör sig i rum bland sakerna som är i färg. De är människor i genomskärning. Det är ett snilledrag, i fantasin kan vi därmed flytta runt på dem, göra dem till oss själva eller projicera våra tankar på dem. I genomskärning är vi alla lika.

Lever vägg i vägg

Att dela väggar med andra är att lära känna det gemensamma. När den berättande flickan i Lena Sjöbergs bok kliver ut ur huset konstaterar hon: ”Nu står jag här i natten. Jag funderar på en sak. Vi lever vägg i vägg, under ett och samma tak. Och när jag tänker efter är detta vad jag tror: Vi är ändå rätt så lika i huset där jag bor”.

Den här boken är vacker i sin samtida omöjlighet just för att vi ”ändå” är lika. Att läsa den här och kika in i de här lägenheterna med ett barn är att också att se samhället i genomskärning. 

Ferlins dikt

Det kommer alltid att finnas en lockelse i den där Nils Ferlin-dikten om att mitt golv också är någon annans tak. Det är en sång om att dela de yttre väggarna, som kan vara huset, men lika gärna samhällets. För är det någonstans det gemensamma samhället idéer och visioner möter den enskilda människan är det i bostaden. 

Och varför är ett hus med många olika bättre än ett med många likadana? Jo för att det blir, som Lena Sjöberg förstått, roligare att läsa om. Fler gåtor att lösa och berättelser att läsa. Det blir, högst troligt, också roligare att leva så.

 

Bilderbok

Lena Sjöberg

I huset där jag bor

Rabén & Sjögren

Ålder 3+

Se en trailer för boken på Youtube här.

Dan Hallemar är kritiker på Expressens kultursida.

Läs fler texter här.