En ung komet från Jokkmokk

Moa Backe Åstot.
Foto: CARL-JOHAN UTSI
Johanna Lindbäck.
Foto: STEFAN TELL / LILLA PIRATFÖRLAGET

Moa Backe Åstot tar upp ämnen som rasbiologi, kärlek och sexuell identitet.

Johanna Lindbäck läser en ovanligt stark debutroman.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Ung samisk pojke googlar ”finns det homosexuella renskötare?” och hamnar i en tråd på flashback. Du kan aldrig ana vad som händer sen. Jag gissade; pojkens känsla av att inte passa in blir till slut för stark. Han drar till Stockholm eller annan större stad för att komma undan sitt arv och leva fritt.

Reader, jag hade fel.

I Moa Backe Åstots debut ”Himlabrand” är Ànte den 16 år gamla renskötaren som inte alls längtar bort. Tvärtom. Han är helt förankrad i både sin hemort, Jokkmokk, och sitt samiska arv. Svårigheten är att han är gay. Ànte kan inte sluta tänka eller reagera på klasskompisen Erik. Erik är i sin tur ihop med Julia, men flera saker tyder på att det finns något mer där under. Ànte hoppas att detta mer ska involvera honom. Han vill stanna i Jokkmokk, vara med Erik, leva fullt ut och öppet. Går det? 

Renskiljning.
Foto: PAUL HANSEN

”Himlabrand” är en ovanligt stark debut. Backe Åstot slänger in flera teman – rasbiologi, kärlek, samisk kultur, natur, sexuell identitet – och allt eftersom hon radar upp dem blir jag nervös för hur hon ska få ihop det. Blir det för mycket och för tunt? Borde hon inte ha sparat lite på krutet? Men texten är så säker och lyhörd att jag inte behöver oroa mig särskilt länge. Scenerna mellan Ànte och Erik, naturen, snön!, allt det samiska. Det vävs ihop skickligt och välbalanserat, och det är därför jag svingar upp på nästa kritiknivå – Ànte som karaktär. 

Backe Åstot får tydligt fram hur det samiska präglar honom och samhället sen länge, men hon lyckas inte förankra honom eller hans relationer lika säkert i nutiden. Det känns lite som att han damp ner i Jokkmokk en vecka innan boken började, och så är inte fallet. Alla inblandade är antingen familj eller vänner sen förskolan. De borde därmed ha stor kunskap om varandra, gemensam historia, referenser, jargong. Allt det där som kommer när man växer upp nära på en liten ort. 

Jag kan köpa Àntes irriterande vaghet när resten av ”Himlabrand” är så bra som den är.

Tyvärr känns det inte riktigt. Jag förstår inte varför så många anstränger sig för Ànte. Vad är grejen med honom, vad är det Erik gillar? Jag tycker mest Ànte är sur, tyst och undvikande. Snål och stel liksom. Han kunde gärna ha fått vara fylligare och tydligare alltså. 

I det stora hela är det här ändå en mindre invändning som kommer enbart för att allt annat är övertygande. Jag kan köpa Àntes irriterande vaghet när resten av ”Himlabrand” är så bra som den är. 

Och som slutkläm, Moa Backe Åstot är bara 22 år. Jajamän, en till högpresterande tjugotvååring! Amanda Gorman rusade upp på Amazons bestsellerlista efter sitt framträdande. Må Moa Backe Åstot rusa upp på motsvarande här och nå många unga. 


Roman

MOA BACKE ÅSTOT

Himlabrand

Rabén & Sjögren

Ålder 15+


Av Johanna Lindbäck

Johanna Lindbäck är författare och kritiker på Expressens kultursida.



Lunch med Montelius: Ett kittlande upplägg

https://embed.radioplay.io?id=98008&country_iso=se

Åsa Linderborg och Bengt Ohlsson har en podd ihop. Lars Vilks verk lever liksom kärleken till Sting och IFK Norrköping. Anna Hellgren vikarierar för Martina Montelius.