Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

En av de bästa och mest oroande barnböckerna

Författaren Pija Lindenbaum.
Foto: Ulrica Zwenger
Ur ”Vitvivan och gullsippan”.
Foto: Illustration Pija Lindenbaum / Lilla Piratförlaget
Ur ”Vitvivan och gullsippan”.
Foto: Illustration Pija Lindenbaum / Lilla Piratförlaget
Ur ”Vitvivan och gullsippan”.
Foto: Illustration Pija Lindenbaum / Lilla Piratförlaget
Ur ”Vitvivan och gullsippan”.
Foto: Illustration Pija Lindenbaum / Lilla Piratförlaget

Pija Lindenbaum är tillbaka med en bilderbok om en säregen förskola.

Dan Hallemar applåderar tilliten till bildernas möjliga outhärdlighet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Två av de bästa bilderböckerna för barn denna vinter är också två djupt oroande böcker. Lisen Adbåges ”Furan” och Pija Lindebaums fortsatta utforskande av relationen mellan barn och vuxna i ”Vitvivan och Gullsippan”.

Här har vi de två barngrupperna på vad som skulle kunna vara en förskola – ”men man blir aldrig hämtad” – ledd av den långa Schäfen i svart särk, pipkrage och visselpipa. Barnen i pottklippta frisyrer, som små munkar.

Allt tycks lite oroande, men vad vet man?

Det är skickligt berättat eftersom oron växer på en. Berättaren som är en av de priviligierade Vitvivorna konstaterar först att ”allt är roligt här”, men också att man inte får gå utanför det vita strecket.

På uppslag tre är det lilla klassamhället fullt synligt.

Sedan portioneras långsamt fler oroande fakta ut, i bild och text. På bokens andra uppslag när alla ska stå på led, ”Schäfen tycker om led”, ser man hur fyra barn inte står i ledet utan kånkar på syltburkar. Det är fyra Gullsippor. Gullsipporna har inte pipkragar, det har Vitvivorna, Gullsipporna har gråa knäppta rockar, Vitvivorna har samma särkar som Schäfen men blå.

På uppslag tre är det lilla klassamhället fullt synligt. Vitvivorna har målning – ”Schäfen säger att jag får guldstjärna på målning” – men Gullsipporna skalar potatis i bakgrunden. Schäfen är både en trivsam pedagog som lär barnen blommor och svampar och en demonisk despot allt beroende på vem man är. Det visar sig finnas tjänare och herrar innanför den vita linjen.

Det dundrar indignerat 1970-tal om bokens ämne, med ett stänk av ”Handmaids tale” för barn, men helt utan plakat eller skrivningar på näsan. 

Mitt i boken finns ett uppslag som är så obehagligt att man nästan får vända bort blicken, alternativt vill ingripa direkt, ringa vem man nu ringer när barn far illa. Vitvivorna ligger utsträckta på marken i sina vita pipkragar och tittar upp på molnen. Schäfen har tagit av sin krage och vilar i hängmattan och ut ur den blånande granskogen vandrar de många gråklädda Gullsipporna med var sin sten i famnen.

Planen sätts i verket för ett stillsamt uppror.

Också vår berättare börjar nu reflektera där under molnen. Nästa dag frågar hon Schäfen varför Gullsippan inte får vara med på målningen: ”Det är väl orättvist” och får svaret: ”Det ska vara orättvist här. Jag tycker om när det är orättvist”.

Planen sätts i verket för ett stillsamt uppror. Den vita linjen kommer att korsas, trots att det okända och farliga finns där utanför.

Lindenbaums tålamod i berättandet och tilliten till bildernas möjliga outhärdlighet – minns mötet med vargarna i ”Gittan och gråvargarna” – gör att vi är med barnen, deras ifrågasättande väcks samtidigt som vårt, vi står i deras skor där inför den vita linjen, vi måste också göra det de gör. 


Bilderbok

PIJA LINDENBAUM
Vitvivan och gullsippan

Lilla piratförlaget

Ålder 3+


Dan Hallemar är kritiker på Expressen Kultur.