Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Efter "Bonusfamiljen" – läs Christina Herrströms roman

Gunnar Ardelius Foto: Erik Ardelius
Christina Herrström Foto: Stefan Tell

Christina Herrström är mästare på att skildra föräldrar som sviker.

Gunnar Ardelius läser en ny roman om familjelivets mysterier.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | ROMAN. I en tid när ”Bonusfamiljen” lockar en miljonpublik i alla åldrar på bästa sändningstid med frågeställningen om hur och i vilka konstellationer kärleken är möjlig efter kärnfamiljens sammanbrott kan man konstatera att Christina Herrström varit en föregångare. För mig som var barn i början av 1990-talet, då skilsmässa och prefixet ”bonus” ännu inte blivit norm, fyllde ”Ebba och Didrik” samma grundläggande behov av att lufta familjelivets mysterier och den smärtsamma paradoxen att man i en familj kan uppleva så mycket ensamhet tillsammans. 

Ebba (Lisen Arnell) och Philip (Malik Bendjelloul). Foto: SVT

I Herrströms nya roman ”Tionde våningen” får vi möta Jorinde som är 17 år. Hon har blivit övergiven av sina föräldrar, men har inte riktigt förstått det själv. Eller rättare sagt så vill hon inte förstå. Det skulle göra alldeles för ont. Jorindes mamma har flyttat till Miami uppfylld av en ny kärlek och hennes pappa har bitter över förlusten tagit sin tillflykt till en skärgårdsö där han är på väg att gå ner sig. 

Självupptagna fäder

Det är alltså välbekant Herrström-materia vi har att göra med: föräldrar som sviker, glappet mellan världar, kärnfamiljens upplösning, längtan efter kärlek, barn som försöker vara vuxna och vuxna som inte kan låta bli att bete sig som barn. Men framför allt är Herrström en återkommande och känslig skildrare av neurotiska och självupptagna fäder. Christina Herrström gör det här dock med en stor närvaro och nerv som får det att kännas nytt. 

Jorinde vill inte vara missunnsam, hon kämpar för att vara medkännande inför sin mammas beslut att kasta sig ut i passionen, inför sin pappas ilskna negativitet och för bästisen Agnes är Jorinde alltid tillgänglig och förstående.

Men så kommer något som är starkare. Hon träffar Emanuel. Det gör Jorinde orolig. Vad händer om hon ger efter inför sina egna behov, om hon släpper på skuldkänslorna och följer sin åtrå – om hon blir kär? 

Kärleken som katalysator

Kärleken fungerar som katalysator, men det som verkligen bränner till på allvar i denna bok är Jorindes relation till den deprimerade pappan. Herrström skildrar en far-och-dotter-relation som får vara komplex, motsägelsefull och sårbar. Och precis när man tror att Herrström ska knyta ihop säcken på ett bekvämt vis så vrider hon till förhållandet till pappan ännu ett varv. Jorindes kärlek till Emanuel, den frånvarande mamman och vänskapen med Agnes, hamnar i skymundan. Konflikten till pappan står i lågor och i askan framträder den blottade kärleken.

Författarskap i mognad

”Tionde våningen” är en fantastiskt fin bok som visar på ett författarskap i mognad, för om Herrström i sina tidigare böcker gestaltat det som är smärtsamt med kärleken och familjen så har hon nu kommit dit hän att hon vågar låta såren läka. Det som har varit trasigt kan bli helt igen.

 

Roman

Christina Herrström

Tionde våningen

Bonnier Carlsen

Ålder 12+

AV GUNNAR ARDELIUS

Gunnar Ardelius är författare och ny kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!