Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Drottningholmsälskarna kommer att skrika av lycka

Ceres - Malin Christensson; Jupiter - Tor Lind; Pluto - Maria Sanner; Cyane - Helena Magnusson (knästående). Foto: Katja Taubermann.
Jupiter - Tor Lind; Ceres - Malin Christensson; Cyane - Helena Magnusson; Pluto - Maria Sanner. Foto: Katja Taubermann.
Ensemblen i "Var är du Proserpin?". Foto: Katja Taubermann.

Operaverkstan i Malmö spelar en av de första operorna som skrev på svenska.

Hanna Höglund älskar ambitionen men saknar dramat.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | BARNOPERA. Evig vinter hotar i Joseph Martin Kraus opera ”Proserpin” från 1781. Dottern till växtlighetens gudinna är bortrövad av guden Pluto i dödsriket. Och när Ceres sörjer sätts årstiderna ur spel. 

”Proserpin” med libretto av Johan Henric Kellgren efter en idé av Gustav III själv (och troligen en fransk Lully-opera med samma titel – på 1700-talet var man inte så noga) är en av de första operorna som skrevs på svenska. 

För hela familjen

Jag är glad att Maria Sundqvist på experimentella kammarscenen Operaverkstan i Malmö vill sätta upp den igen om än i nerkortad, bearbetad form. För här finns så mycket potential för hela familjen att få frossa i 1700-talistisk skogsmyt med antika gudar med vingar och dödsrikesdramatik. Och inte minst Kraus musik med linjer smäckra som en gustaviansk hovstol pimpad med rosenknoppar som får varje Drottningholms-fetischist att skrika inombords av lycka. 

I höst till Stockholm

Det var just på Drottningsholms slottsteater ”Proserpin” återupptäcktes 1980. I höst kommer Sundqvists ”Var är du Proserpin” till Confidencen i Stockholm, operahuset som är nästan lika fint. Och det har blivit en föreställning som älskar sin 1700-talsteater så mycket att scenografen Leif Persson gjort scenen till ett slags nerskalat bakom-kulisserna-på-Drottningholm-rum à la Ingmar Bergmans ”Trollflöjten” och skickar med den tilltänkta skolpubliken en vikbar teatermodell i papp hem. På hemsidan ligger en förfilm av Ola Simonsson, där Proserpins storasyster Cyane (Helena Magnusson) letar efter den bortsprungna Proserpin i kal bokskog och kliver in i ett litet klassicistiskt lusthus, in i en värld av teaterkulissmagi, falluckor och orkestermusiker i glansiga knäbyxor. Jag älskar ambitionen! 

 

LÄS MER – Hanna Höglund: Operan som skrevs i koncentrationslägret

 

Problemet är att filmen lyckas bättre än föreställningen. Trots att det till marimba, fiol och klarinett nedkokade partituret med inslag av iransk kamanche och armenisk duduk är ett genidrag och musikerna Lars Ljungberg (även arrangör), Hedda Heiskanen och Blagoj Lamnjov vet exakt hur de ska göra mjukaste diminuendo i slutet på fraserna så att tonerna låter som fluffiga 1700-talsmoln på en klarblå himmel. Trots att sångarna Malin Christensson, Helena Magnusson, Tor Lind och Maria Sanner sjunger Kraus som om de aldrig gjort annat. 

Var är dramat?

För var är dramat? Och varför har en uppsättning som uttalat vill sätta sin unga, kvinnliga titelroll i centrum och tona ner den manliga dominansen raderat sångrollen Proserpin och gjort docka av henne i stället – berövat henne sitt språk? 

Innan föreställningen lyssnar jag på Martha Wainwrights tolkning av sin mamma Kate McGarrigles sång ”Proserpina” för att komma i stämning. Mamma Ceres – eller om det är Kate själv – ropar på sin dotter som försvunnit: ”Come home to mama”. Det är en emotionell käftsmäll, något som denna uppsättning saknar. Här hade behövts ett genuint skrämmande ögonblick på fullaste allvar. Eller att man skruvar upp campfaktorn några grader. Någonting. 

Nu är glitter bara glitter. Kostymerna är så vackra. Alla ler så rart. Men själva Proserpin är som borttrollad.  

 

Opera

 

 

Var är du Proserpin? 

Av Joseph Martin Kraus

Libretto Johan Henric Kjellgren

Bearbetning och regi Maria Sundqvist

Musikaliska arrangemang Lars Ljungberg

Operaverkstan, Malmö

Ålder 8+

Speltid 1 t.

Hanna Höglund är kritiker på Expressens kultursida. Läs hennes texter här.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!