Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det var här det började och sedan först slutade

Tempelmarknaden i samband med det kinesiska nyåret var fullt av människor i Shenyang, Kina den 18 februari 2021.
Foto: Sipa Asia/Shutterstock / TT NYHETSBYRÅN
Bilden kommer från Ocean Park i Hongkong, som i mars 2021 börjat slappana av efter en tid utan konstaterade covid-fall.
Foto: Marc Fernandes/NurPhoto/Shutterstock / TT NYHETSBYRÅN
Röda lyktor i Hongkong i samband med det kinesiska nyåret.
Foto: Liau Chung-ren / TT NYHETSBYRÅN
Jojje Olsson.

I Kina ledde pandemin till att många fördes närmare sina föräldrar samtidigt som de påmindes om vem det är som bestämmer i landet.

Jojje Olsson skriver i Ungkulturens sommarserie om bandet över generationsgränserna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

SOMMARESSÄ. Pandemin startade i Kina. Med hjälp av hårdhänta metoder var Kina också en av platser där den först försvann. Under den korta tiden kom många yngre invånare närmare sina föräldrar - och påmindes om vem det är som bestämmer i Kina.

Jag har en vän som heter Han Lixi. Efter att jag flyttade från Kina har vi inte träffat varandra på flera år, innan hon kom och hälsade på mig i norra Japan under hösten 2019.

Detta var precis innan den pandemi som mycket snart skulle göra det omöjligt att resa utomlands för att träffa vänner, eller i ett så stort land som Kina, även svårt att resa hem för att träffa sin familj.

Under de lättsamma dagarna denna vackra japanska höst, så talade vi ofta om våra bakgrunder och även om våra olika uppväxter. Det märktes så klart på många vis att vi kommer från helt olika kulturer.

När hon talade om mormor, så smalnade ögonen i Han Lixis runda ansikte på grund av leenden och skratt.

Han Lixi är från inre Mongoliet, och växte i likhet med många andra i sin generation upp tillsammans med mor- eller farföräldrar, då föräldrarna jobbar antingen väldigt långa dagar eller i större städer som ligger långt från de samhällen där barnen växer upp.

När hon talade om mormor, så smalnade ögonen i Han Lixis runda ansikte på grund av leenden och skratt. Hon minns bland annat hur hon redan som barn fick smaka på den starka lokala alkohol som är tradition att dricka på den kalla vindpinade tundran där hon växte upp.

Efter en vecka i norra Japan så åkte Han Lixi tillbaka till Kina igen. Hon har liksom tiotals miljoner andra unga kineser sedan länge lämnat familjehemmet i inre Mongoliet för att utbilda sig och arbeta i landets storstäder.

För Han Lixi gick flyget först till Peking där hon skulle förbereda en flytt till Shanghai. Men däremellan åkte hon hem till inre Mongoliet för att fira kinesiskt nyår; landets viktigaste högtid som 2020 inföll i slutet av januari.

Mitt i festligheterna slog covid-19 till. Den hade redan uppstått i staden Wuhan i centrala Kina, och spridit sig till olika delar av landet trots att myndigheterna vid ett tidigt skede försökte mörka information om pandemin.

Mitt i festligheterna slog covid-19 till.

Men när situationens allvar blev för påtagligt så införde myndigheterna genast en rad stränga åtgärder för att hindra spridningen. Vad som skedde i Kina var i mångt och mycket motsatsen till hur Sverige hanterade utbrottet.

Runtom i Kina kom extrema rapporter om hur dörrarna till hyreshus svetsades igen för att de boende inte skulle gå ut, samt hur de som inte lydde uppmaningarna att gå ut misshandlades av polis.

En video cirkulerade av en äldre man som band fast vid ett träd vakter för att han lämnat sitt hus. Där kunde han gott stå och skämmas, om han nu så gärna ville vara ute!

Vad som skedde i Kina var i mångt och mycket motsatsen till hur Sverige hanterade utbrottet.

Han Lixi blev fast hos sin familj i inre Mongoliet inte bara under utan även efter nyårsfirandet. Istället för en vecka, så skulle det ta 40 dagar innan hon återigen kunde lämna hemorten för att återvända till storstäderna på Kinas östkust.

I inre Mongoliet tillät myndigheterna endast en person från varje familj att lämna hemmet varje dag, för att handla mat och andra förnödenheter i noggrant kontrollerade butiker. Denna uppgift föll på Han Lixi, som under de 40 dagarna bodde tillsammans med sin mormor och morfar.

På en annan gata i samma stad bodde Han Lixis föräldrar. Men de tilläts nu inte besöka sina egna föräldrar, och det blev alltså Han Lixi som fick ta hand om sin mormor och morfar.

Ironiskt nog så förde pandemin dem närmare varandra. Det är över 700 kilometer mellan Peking och Han Lixis hemstad i inre Mongoliet. Från Shanghai, där hon nu bor, är avståndet närmare 2 000 kilometer. 

Men trots att pandemin i Kina var relativt kortvarig och nu i stort sett är förbi, så fick den stor effekt för många kinesiska familjer.

Det är ingen resa man gör över en helg, direkt. Tvärtom så är det kinesiska nyåret i regel den enda gången under ett helt år som Han Lixi besöker familjen. Och detta då bara någon vecka.

- Då jag vanligtvis åker hem under en så kort tid så är alla glada att se varandra. Vi äter och pratar och ler och skrattar hela tiden. Men när man bor tillsammans i 40 dagar, så ser man även varandra ledsna eller trötta. Det gör att man lär känna varandra bättre, säger hon på telefon då jag nyligen ringde upp och frågade om hur pandemin påverkade relationen till hennes övriga familj.

Kinesiska myndigheters strikta hantering av pandemin visade hur ruskigt effektiv Kinas påkostade övervaknings- och säkerhetsapparat är. Men åtgärderna gav också resultat. Redan förra våren kunde Han Lixi flytta till Shanghai, och sedan tillbaka till Peking igen. 

Hon tar nu på grund av arbete snabbtåget varje vecka från Peking med 21 miljoner invånare, till Tianjin med 15 miljoner invånare. Det enda som behövs är att få temperaturen kollad innan man kliver ombord; inte ens ansiktsmasken är obligatorisk längre.

Men trots att pandemin i Kina var relativt kortvarig och nu i stort sett är förbi, så fick den stor effekt för många kinesiska familjer. 

Antalet migrantarbetare minskade i fjol för första gången sedan 2008. Det är nu ”bara” 285 miljoner kineser - fem miljoner färre än innan pandemin - som lämnat sina hemorter för att arbeta i Kinas större städer.

En anledning är att många av dem tidigare hade jobb på restauranger eller hotell, som efter pandemin inte har öppnat på nytt eller minskat sin personalstyrka. Det innebär alltså att fem miljoner fler kineser lever närmare sina familjer nu än tidigare. 

För många kineser som inte känner till någonting annat så är pandemin en källa till nationalistisk stolthet.

Trots att covid-19 startade i Kina, så har regimen sett till att göra sjukdomen till propaganda som tjänar deras eget politiska syfte. För många kineser som inte känner till någonting annat så är pandemin en källa till nationalistisk stolthet. 

Men för de som liksom Han Lixi är beresta och har vänner i utlandet, så blev pandemin snarast en påminnelse om att det är kommunistpartiet som kontrollerar precis allting i Kina. Från vilken information invånarna kan ta del av, till vem som beviljas sjukhusvård.

I avsaknad av statlig välfärd, finns i Kina tydligare uppgifter och hierarkier inom familjen. Yngre familjemedlemmar har ett ansvar att ta hand om sina släktingar på ålderns höst. Men Han Lixi känner nu inte längre samma obehagliga press som tidigare när hon tänker på denna framtid. 

Hon tror inte heller att samma press att le och skratta kommer existera när hon åker tillbaka till inre Mongoliets bistra vinter under nästa kinesiska nyår.

För Han Lixi blev covid-19 ett bevis på att familjer klarar av att hålla ihop i nödsituationer, samt att det är helt okej för morföräldrar och barnbarn att vara trötta och ledsna inför varandra.


Jojje Olsson är skribent på Expressens kultursida.


KRAMA BARNBARNEN

Covid 19-pandemin separerade generationerna från varandra. I nyhetsförmedlingen ställdes gång på gång frågan ”När får mor- och farföräldrarna krama barnbarnen igen?” 

Och de som inga barnbarn har undrade varför äldres värde bara mättes i den relationen. 

Expressen Kultur bad några av Sveriges främsta kulturskribenter och författare skriva om ett år av längtan och om bandet mellan barn och äldre.

Om hatet mot Annie Lööf – i mediepodden ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=87028&country_iso=se

Veckans avsnitt gästas av Anna Björklund, känd från ”Della Q”. Hon skrev den omtalade krönikan ”Jag hatar Annie Lööf” i Fokus.
Även: Utøya-dokumentären i SVT, varför kommer så få brottsoffer till tals i medierapportering och besök av Magda Gad, korrespondent i Kabul.

Expressens mediepodd med Karin Olsson och Magnus Alselind