Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det går inte att kontrollera Gud

Herdarna i ”Barnens bästa bibel”.
Foto: Marcus-Gunnar Pettersson.
Julevangeliet inleder ”Barnens bästa bibel”.
Foto: Marcus-Gunnar Pettersson.
Foto: OLLE SPORRONG

I ”Barnens bästa bibel” möter svensk serietecknartradition tusenåriga texter.

Joel Halldorf blir imponerad men opponerar mot den vänskapliga bilden av Gud.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Bibeln hör till klassikerna, men för många är den främsta kontakten med denna skrift en barnbibel. ”Barnens bibel” av Anne de Vries har sedan den kom på svenska 1961 sålts i hisnande 850 000 exemplar. Den återfinns i otaliga hem och har använts i såväl söndagsskolor som på kyrkans barntimmar. Den har präglat bibelkunskapen i Sverige – en klassiker i egen rätt. 

En av mitt livs första teologiska debatter kretsade faktiskt kring denna barnbibel. Jag och en vän diskuterade Jesus återkomst (så där som sexåriga pingstvänner gör ibland). Jag hävdade att ingen vet när Jesus kommer tillbaka, för så stod det faktiskt i Bibeln. Min kompis sa emot, och påstod att han visst visste både dagen och timmen när detta skulle ske: ”För jag har faktiskt Barnens bibel!” 

Det hade inte jag, så jag kunde inte fakta-checka honom. Men nu har jag gjort det, och det var fejk. Det står inget om när Jesus kommer tillbaka i ”Barnens bibel”. Däremot betonas något annat som min lögnaktiga vän helt verkar ha missat, nämligen lydnad. Abraham är duktig som lyder, Farao måste lära sig att lyda och Israels folk vacklar fram och tillbaka mellan lydnad och olydnad. Visst speglar detta bibeltexterna i någon mån, men också den tidens uppfostringsideal: Barn skulle lära sig att lyda.  

Barnbiblar ska alltså inte bara vara trogna originalet, utan också kunna kommunicera med sin tid. Texterna väljs och knådas för målgruppen. Därmed blir de, som Sören Dalevi skriver i sin avhandling om genren, intressanta mätare av sin tids normer och värderingar.

Dalevi är i dag biskop i Karlstad, och har nu gått från forskningens teori till konkret praktik genom att publicera en egen barnbibel. ”Barnens bästa bibel” är ett påkostat praktverk, livfullt illustrerat av Marcus-Gunnar Pettersson. Den innehåller ett fyrtiotal bibelberättelser, men också psalmer, böner och dikter. 

Ur ”Barnens bästa bibel”, som börjar med Julevangeliet.
Foto: Marcus-Gunnar Pettersson.

Boken börjar med julevangeliet och fortsätter med de berättelser Jesus fick höra när han var liten – alltså den judiska Bibeln, eller Gamla testamentet – för att i den sista tredjedelen återvända till Jesus som vuxen. Att Jesus fungerar som inkörsport är nog är klokt i ett allt mer sekulariserat land. Och ett av flera exempel på hur också denna barnbibel speglar trender och värderingar i vår tid. 

Till exempel återfinns här såväl genus- som mångfaldsperspektiv. Män är i majoritet i Bibeln, men det saknas ju inte starka kvinnoporträtt och dessa tar författarna vara på. Dessutom ser inte alla karaktärer ut som vita västerlänningar, utan flera – inklusive Jesus – som om de kunde komma från Mellanöstern. Detta är en välkommen, för att inte säga nödvändig, utveckling. 

Något som också märks är en ambition att ta vara på berättelserna som just berättelser. Det syns redan i introduktionen – som nämner orden ”berätta” och ”berättelse” tre gånger på fyra rader – men också i att pekpinnarna är få. Barnet tilltros förmåga att själv kunna tolka. 

Kain är arg.
Foto: Marcus-Gunnar Pettersson.

Inlevelsen underlättas av att karaktärernas psykologi och känslor lyfts fram. Reaktioner som underförstås i originaltexten artikuleras, och illustreras dessutom med bilder. Vissa historier mejslas fram väldigt väl, som den om Kain och Abel. Den vänder flera varv på några få sidor: från Kains svartsjuka, vrede och förtvivlan, till Guds dom och sedan barmhärtighet. 

En karaktär känns emellertid en aning outvecklad, och det är Gud.

Slutligen präglas denna barnbibel av vardaglighet, inte minst genom Petterssons fantastiska teckningar. De är lekfulla och detaljrika, och blandar tider och perspektiv. Babels torn byggs med lyftkranar och soldater bär ömsom svärd, ömsom automatvapen. Karaktärerna är uttrycksfulla och mer komiskt vardagliga än högstämda. 

En karaktär känns emellertid en aning outvecklad, och det är Gud. Naturligtvis gör Gud mycket av det förväntade: Griper in, tillrättavisar och förlåter. Temat Guds helighet är dock ganska frånvarande – alltså detta att Gud inte bara är en kompis, utan en gåtfull kraft som ingen kan kontrollera. Det som C S Lewis lyckas fånga så väl i sitt porträtt av Aslan: ”Inte ett tamt lejon”. Denna tendens förstärks av att Jesus skildras så vardagligt. 

”Barnens bästa bibel” försöker avdramatisera Gud.
Foto: Marcus-Gunnar Pettersson.

Dalevi och Pettersson vill avdramatisera det som ibland blivit för upphöjt, och ofta fungerar det väl. Men när det tillämpas på Gud kan effekten bli den motsatta. Som när det står att ”Gud blir besviken” efter att människan ätit av den förbjudna frukten. Det är Gud som postmodern förälder: Jag är inte arg, jag är besviken.

Denna mjukhet är förrädisk, för här finns inte bara ett subtilt skuldbeläggande utan också en gudsbild som kollapsar i mötet med verkligheten. För om Gud är kompis och ungefär som jag, hur ska jag då förstå att världen inte bara är en idyll utan också kantig och mörk? Måste inte den som skapat en värld så motsägelsefull som vår vara mycket gåtfull? 

Men som helhet är ”Barnens bästa bibel” ett imponerande arbete. Illustrationerna, där svensk serietecknartradition möter tusenåriga texter, är en fröjd för både ögat och fantasin. Det är en folklig barnbibel med låg tröskel som vill engagera genom att ta vara på berättelsernas kvalitet – det som gjort dem till klassiker. 


Joel Halldorf är författare, teolog och medarbetare på Expressens kultursida. Hans senaste bok är ”Gud: jakten”.



Lyssna på podcasten ”Två män i en podd”

spotify:episode:70z7eVNBJ6fWHQQZdYx5uu

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.