Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det gäller att komma ihåg publiken också

Ida Stéen i ”Minnen”. Foto: Markus Gårder.
Hanna Nordenhök.Foto: OLLE SPORRONG

På Marionetteatern öppnas lådlocken till det förflutna.

Hanna Nordenhök ser en omsorgsfull men inåtvänd föreställning.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En människa omringad av lådor där det förflutnas ting, ljud och smaker ligger förpackade i väntan på återuppväckelse: en liten cykel, en pappdocksfamilj, ett äpple, en burfågel som lever och dör. I den prisade regissören, dansaren, musikern och skådespelaren Bernard Cauchards nya föreställning på Marionetteatern pågår minnesakten som ett flöde mellan det svunna, nuet och framtiden. Och när skådespelaren Ida Stéen drar i spaken till minnesmaskinen i Kay Tinbäck Du Rées cirkelformiga scenrum sätter hon i gång ett sinnligt hågkomsternas spel. 

Minnenas bilder kräver här deltagande och beröring lika mycket som inbillningsförmåga för att komma till liv: lådlock måste öppnas, föremål plockas fram ur glömskan och klämmas och kännas på, uppfinnas. Bara så kan det förflutna väcka förundran, njutning, sorg och handlingskraft i det nuvarande – och bäras vidare mot en kommande tid. Det är också när Tinbäck du Rées underbara mormordocka kliver ur den sista lådan som denna något trevande föreställning blir som starkast: då handlingen att minnas visas fram som traderande relation mellan generationer.

Bara så kan det förflutna väcka förundran, njutning, sorg och handlingskraft i det nuvarande.

Med en basker på huvudet i form av en virvels oändlighet, som för att påminna om minnets oavslutbarhet, leker Steen i samspel med Hannele Philipsons ljussättning och Cauchards ljud- och musikkollage fram en mimteaterlogik som ofta blir associativt poetisk, men i stunder väl igenkännbar och konventionell. 

Ändå hänger barnen i premiärpubliken med och manar på – ”Dra i spaken!”,”Inte den lådan!” – ett försök till kontakt som denna föreställning inte alltid riktigt vet att ta vara på. När mimteater är som mest övertygande åstadkommer mimarens ordlösa kroppslighet ett samtal med åskådaren som får oss att acceptera tystnaden som någonting självklart kommunicerande. Cauchards iscensättning är visserligen utmejslad och omsorgsfull, men bitvis liksom inåtvänt upptagen av sin egen gestik. 

Teater

Minnen

Av och regi Bernard Cauchard

Dockor och scenografi Kay Tinbäck du Rées

Ljus Hannele Philipsson

Kostym Märta Fallenius

Ljud, musik och musikkollage Bernard Cauchard

Medverkande Ida Stéen

Marionetteatern/Skärholmen

Ålder 4+

Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressen Kultur. Hennes senaste bok är ”Asparna”.  

I tv-spelaren ovan visas ett samtal från Bokmässan i Göteborg där Lars Lerin berättar om sin första bilderbok ”Trollet är inte hemma”.