KULTURDEBATT. Rysslands invasion av Ukraina kallas det första Tiktok-kriget. Vårt första, är nog rättare sagt. Den kinaägda appen har ju varit i gång sedan år 2016. Den har säkert genererat klipp från andra konflikthärdar, bara inte mitt i Europa.
Nå, nyligen reflekterade Martina Montelius över vad det gör med våra små, att få krigets råhet serverad som förbiflimrande underhållning: ”Vi är skyldiga att försöka nå de barn som inte har föräldrar som hjälper dem att processa detta. En plan för hur skolorna ska förhålla sig är absolut nödvändig. Och hur når vi de hemmasittande barnen?”
Statsminister Magdalena Andersson drar sitt strå till stacken genom att adressera barnen i sina tal. Och på sin webbplats ger försvarsmakten råd med hjälp av Bris. Formuleringarna är till stor del likartade. Tro inte på allt. Var källkritisk och påläst. Håll hoppet uppe.
En annan institution som vill hjälpa barnen att förstå kriget och hantera oron är public service. I Duo-appen kan barn chatta med olika SVT-program. I chattarna med Lilla Aktuellt dök Ukraina upp redan i invasionens inledningsskede. Sedan dess har Duo-appen genomfört i skirvande stund två chattar om just kriget i Ukraina. Man har haft experthjälp av Hugo von Essen från Centrum för Östeuropastudier, och fler omgångar i ämnet lär det väl tyvärr bli.
Men för den som vill få en uppfattning om hur barn i allmänhet känner sig just nu, om vad de får för hjälp där de befinner sig, är nog ändå Duo talande läsning.
Merparten av frågeställarna verkar vara inom medelklassens hank och stör, av signaturerna och det prydliga skriftspråket att döma. Men för den som vill få en uppfattning om hur barn i allmänhet känner sig just nu, om vad de får för hjälp där de befinner sig, är nog ändå Duo talande läsning.
Många är verkligen oroliga. Frågar nog samma saker som alla barn skulle fråga om. Vem är Putin? Varför är han arg? Varför blir det krig där? Kan det komma hit? Är jag säker? Är det normalt att vara orolig? Vad är ett skyddsrum?
Skolans ojämnhet lyser också fram. Någons lärare lyfter in Ukraina och Ryssland i SO-undervisningen. En annan lärare stänger av Lilla Aktuellt eftersom det bara handlar om kriget. En tredje går i en skola som inte förklarar det minsta om konflikten:
”Har lärt mig allt utav er lilla aktuellt. Ps. Älskar er.”
Andra frågor erinrar om att åtskilliga barn icke är barnsliga.
”Är Luhansk och Donetsk länder nu?” ”Varför skriver ni Kiev i stället för Kyiv? De har ju bytt namn för några år sedan.”
Och plötsligt blir det ännu mer på riktigt. Så riktigt på riktigt att chatten ger mig kalla ilningar längs ryggraden. Lika obehagligt som valfri otäck video av exploderande lägenhetshus eller fallande soldater.
”Jag är orolig för mina kusiner som bor i Ukraina.”
En annan:
”Jag vet inte om jag vågar chatta om detta eftersom min mamma är i Ukraina och jag är orolig för henne”.
Hoppas du har någon att prata med, och att du kan ringa henne, svarar reportern med en hjärt-emoji.
Den oroliga återkommer. Upprepar sin skräck. Adderar gråt-emojisar.
Och får strax svar: ”Min mormor och morfar bor i Ukraina också. Jag vet hur det känns!”
Tröst. Direkt från barn till barn. Oroliga ungar hjälper varandra i chatten på Lilla Aktuellt. De delar erfarenheter för att stötta varandra. Inför den scenen borde vapnen läggas ner, för gott. Både i det stora och i det lilla: Putins förbannade krig i Ukraina, och den svenska högerns idiotstrid mot public service.
Sven Olov Karlsson är författare och skribent på Expressens kultursida.
Lunch med Montelius: ”Allmänna klagomål”
https://embed.radioplay.io/?id=105540&country_iso=sePODCAST. Gunilla Brodrej och Martina Montelius har några klagomål. Hotell ställer in badkar i sovrum, tävlingarna i ”Allt för Sverige” är för torftiga och frisyrerna i ”Kontrapunkt” för komplicerade. Dessutom lägger en kär podd ner och det är krig.