Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är förödande att vara mer kär än ens partner

Nioosha Shams.Foto: Andy Allen-Olivar / Bonnier Carlsen
Foto: Bonnier Carlsen
Hanna Johansson.Foto: HENRIK JANSSON

När ena partnern vill mer än den andra uppstår en tärande ojämlikhet.

Hanna Johansson förtjusas av en debutroman full av humor.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. En feelgood-roman om olycklig kärlek, slår det mig när jag efter att ha läst ut Nioosha Shams debut ”Om det regnar i Ahvaz” försöker sätta ord på vad exakt det är som gör den så förtjusande. Humorn? Ja, det är en del av det. Och värmen, ömheten. Det är feelgood, helt enkelt, en roman man vill umgås med, saknar när man lägger den ifrån sig.

Men jag går händelserna i förväg. Huvudpersonen Ava Hashemi – som ibland kallar sig själv just så, för- och efternamn, i tredje person, som för att samla mod när hon tvivlar på sig själv – går vid berättelsens början sista terminen på gymnasiet och bekymrar sig mest för sitt mattebetyg, vem som ska ta sushinotan när hon hänger med bästisarna Mira och Hugo, och den lite bökiga kk-relation hon inlett med en bicurious klasskompis som heter Björk och har Fjällrävenryggsäck. Dessutom har hennes femtonåriga lillebror Ashkan gått från att vara ”en helt okej skön person” till ”en humorlös och kall krabba”.

Nadjas ord och hennes handlingar hänger inte ihop.

Allt det där bleknar när hon träffar den några år äldre Nadja, och en kärlekshistoria – eller snarare maktkamp – inleds. Shams briljerar i beskrivningarna av den trevan och tvekan som präglar en ojämlik förälskelse. Hur förödande ett egentligen helt normalt sms – ”Kan du komma hit ett tag?” – kan kännas. Nadjas ord och hennes handlingar hänger inte ihop: hon säger att Ava är hennes mirakel, hennes nyponblomma, galning, underbaring, men drar sig ändå undan utan förklaring. 

Klarsynt reflekterar Ava att hon föredrar när Nadja kallar henne helt vanliga saker, som ”älskling”, och att hon visserligen aldrig har haft ett förhållande förut och därför inte vet hur kärlek ska kännas, men inte kan det stämma att det ska kännas såhär? Och så den där självkritiska, hånfulla rösten som man riktar mot sig själv när man är den som vill lite mer än den andra: ”Hon är en skogsbrand och jag är skogen, tänkte jag och sen tänkte jag att det var det fånigaste jag någonsin tänkt.”

Uppmärksamt och levande

Det är en roman om olycklig kärlek, ja, men också en roman om gemenskapen utanför det romantiska parförhållandet. Relationen mellan Ava och hennes föräldrar, bror, vänner får ta stor plats. De skildras uppmärksamt och levande, som när hon i en laddad scen med Ashkan lägger märke till en smutsfläck på hans jeansknä och en tanke far genom henne: är han så liten att han fortfarande ramlar och slår sig? Eller i hur hon pratar med Mira och Hugo, uppenbart år av internskämt och gemensamma referenser mellan dem.

Nioosha Shams har en distinkt röst, det är det viktigaste av allt. Det är ur den värmen och ljuset strålar, och jag längtar efter att höra den igen. 

 

ROMAN

NIOOSHA SHAMS

Om det regnar i Ahvaz

Bonnier Carlsen, 286 s.

 

Hanna Johansson är författare och medarbetare på Expressen Kultur. Hennes senaste bok är romanen ”Antiken”.