Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det är dags att göra sig av med Jan Guillou

Johanna Lindbäck.Foto: Stefan Tell
Ur filmen ”Ondskan”.Foto: FILMBOLAG COLUMBIA TRISTAR
Jan Guillou.Foto: PETER KNUTSON / PIRATFÖRLAGET

”Ondskan” och ”En komikers uppväxt” ingår i skolornas inofficiella litteraturkanon.

Johanna Lindbäck föreslår en uppdatering av klassuppsättningarna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

LITTERATUR. I det sista ”En varg söker sin pod”-avsnittet från 2019 diskuterar Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli om musik som konstform kommer att överleva på 20-talet. De är tveksamma. Strömquist är genuint glad och överraskad att det har dykt upp nya unga kreativa förmågor som Einár och Billie Eilish som skapar trots att Fortnite har funnits under hela deras uppväxt. Det finns alltså några barn i dag som inte är skärmberoende. Otroligt.

Den här sortens förvånade glädje tänker jag på när debatten om litterär kanon i skolan blossar upp igen, bland annat genom intervju med S-politikern Aida Hadžialić i DN. Det talas kulturarv och svenska värderingar, och namn som Selma Lagerlöf och August Strindberg dyker alltid upp väldigt fort.

Inga tillsatta referensgrupper har utformat det här urvalet.

En nationell kanon för gymnasiet där alla elever läser till exempel ”Gösta Berlings saga”. Säkert fint och bra, men jag fattar ärligt talat inte hur det ska gå till. Det känns mer som en önskedröm än en praktisk möjlighet.

För samtidigt som den här kanondebatten vevas runt med jämna mellanrum, existerar det redan en inofficiell litteraturkanon i skolorna. Jag har upptäckt den eftersom jag själv skriver barn- och ungdomsböcker och gör författarbesök. I flera år har jag träffat femmor och åttor på en massa skolor över hela landet. Det är där jag har fått syn på klassuppsättningarna. Verken som blir lästa och analyserade i helklass.

Ur filmen ”En komikers uppväxt”.Foto: SF Studios

En del av dem dyker upp på skola efter skola, år efter år. Inga tillsatta referensgrupper har utformat det här urvalet. Det bygger inte på några stora planer om kulturarv, utan känns mer pragmatiskt hopsatt utifrån frågan ”vad funkar i klassrummet?”.

Några av titlarna har hängt med väldigt länge. ”Ondskan” av Jan Guillou kom ut 1981. Den kan nog vara den enskilda bok som flest antal högstadieelever i Sverige har läst sen dess. En annan kandidat om den positionen är ”En komikers uppväxt” av Jonas Gardell (1992). Med en ny filmversion anar jag ännu en stark vår för Juha. Andra titlar som finns i väldigt många svenskdepåer är ”I taket lyser stjärnorna” av Johanna Thydell (2003) och ”Sandor slash Ida” av Sara Kadefors (2001). Några nyare är Sofia Nordins dystopi ”En sekund i taget”, olika böcker av Mats Berggren, samt ”Pojken i randig pyjamas” av John Boyne.

Det gemensamma är att de ofta har en minst en manlig huvudperson (på grund av den gamla naturlagen att tjejer kan identifiera sig med alla, men killar bara med killar), handlar om viktiga ämnen, är hyfsat lättläsa och rätt korta, och gärna får finnas som film. Det är den perfekta avslutningen och/eller räddningsplankan för ett läsprojekt. Allt som kan upplevas svårt i text (parallellhistorier, tidshopp, undertext, ett stort persongalleri), blir lättare att fatta. Alla hänger med.

Som ni ser saknas klassiker på listan. Och klassiker är generellt svåra. Verken här ovan handlar om en hyfsat nära samtid och det borde kunna engagera. Men de är framför allt möjliga att läsas av en hel klass, och det är det viktigaste villkoret. När Fortnite, Netflix och Youtube finns, och inga unga längre orkar läsa hela böcker, kan man inte ställa fram vad som helst i klassrummet.

Väldigt många ungdomar möter i dag bara avancerad text, det vill säga tidningar och böcker, i skolan. Aldrig i hemmet.

Vi andra kan under tiden skriva tusen upprörda texter om litteraturens värde och vikten av läsförmåga i ett vidare demokratiskt perspektiv, men det förändrar inte att fritidsläsningen går ner varje år. Se på bokförsäljning och utlåningsstatistik för ungdomar över tolv år. Prata med lärare.

Väldigt många ungdomar möter i dag bara avancerad text, det vill säga tidningar och böcker, i skolan. Aldrig i hemmet. 

Jag tycker att Sofia Nordins dystopi är jättebra, men att lämna högstadiet med den och några till såna böcker i bagaget, och komma till gymnasiet där man plötsligt förväntas tackla ”Gösta Berlings saga”?

Charlotta Larsson och Margaretha Krook i ”Gösta Berlings saga" 1986.Foto: DN EXPRESSEN / SVT

Det steget är inte något som bara händer av sig själv. Det kräver träning.

Fram till för tio-femton år sen kunde man lita på att en del av den mängdträningen skedde i hemmet, och det gjorde en nationell kanon åtminstone teoretiskt möjlig. Idag ser jag inte hur det ska kunna genomföras. 

Hur ska undervisningen år 2020 och framåt vara utformad? Hur ska vi överhuvudtaget närma oss Selma Lagerlöf-nivån igen, vilket vi verkligen vill eftersom det handlar om så mycker mer än att kunna sina klassiker.

Jag tror att en helt ny kursplan med öronmärkt lästid kan vara ett första steg. Det svider att erkänna vilket oläsande folk vi har blivit på bara tio år, men nu är vi här. Nu får vi utgå ifrån det.

LINDBÄCKS TIPS PÅ PIGGARE LÄSNING

Ann-Helen Laestadius ”Tio över ett”. Kiruna-flytt, ångest och komplicerade relationer.

Siri Spont. ”Är det nu allt börjar?” En språkresa till Brighthon rymmer klass, gruppdynamik, status, utanförskap och krossade drömmar.

Klara Krantz. ”Under odjurspälsen”. Lyckad fejkad identitet på nätet versus att vara en osynlig och trist person i verkligheten.

Jessica Schiefuaer. ”När hundarna kommer”. Våld, hatbrott, skuld och kärlek i ett tätt drama.

”Berör & förstör”. Redaktörer Athena Farrokzhad och Kristofer Folkhammar. Lyrik i urval.

Johanna Lindbäck är författare och kritiker. Hon drev tidigare kritikbloggen Bokhora och podcasten ”Bladen brinner” om barn- och ungdomslitteratur. Hennes senaste bok är ”Vi ses på måndag”.