Det är bara på scenen som modersmålet är en tillgång

RECENSION. Mellan 2016 och 2019 turnerade danskollektivet Johanssons pelargoner och dans med ”Koreografin”, en interaktiv hörlursföreställning med ungdomar i årskurs 4-9 som målgrupp där publiken deltog genom att lyssna till instruktioner i hörlurar. Eftersom att instruktionerna bara fanns på svenska upptäckte de snart att alla inte kunde delta. Den upplevelsen blev startskottet för ett projekt som resulterade dels i en ny version av föreställningen som numera går att uppleva simultant på tio olika språk, dels i en antologi där flera erfarenheter av översättning, språk och makt inom scenkonsten har samlats.

Det är en snygg, gul bok med ett brett anslag, bitvis lite väl brett – framför allt när jag läser antologins inledande texter ställer jag mig frågan jag vem boken egentligen riktar sig till. Ganska generella och svepande formuleringar om kropp, makt och normkritik blandas med inzoomningar på fenomenologi och Sara Ahmed som får mig att undra var kunskapsnivån antas ligga hos den som läser.

Desto mer konkret blir det i de senare texterna som fungerar som ett slags vittnesmålsskildringar eller lägesrapporter inifrån den flerspråkiga scenkonsten. Farnaz Arbabi skriver intressant om den flerspråkiga uppsättning av ”Utvandrarna” som hon regisserade för Riksteatern 2006, ställer frågor till flerspråkiga skådespelare och reflekterar över sina egna erfarenheter av att integrera sitt förstaspråk persiska med en konstnärlig praktik som framför allt ägt rum på svenska. 

Vanja Hamidi Isacsons intervju med Josette Bushell-Mingo är fint meta i det att de båda ledigt växlar mellan svenska och engelska under samtalet och därmed illustrerar vissa iakttagelser om flerspråkighet och översättning som redan kommit upp i andra texter.

Vad väcker det för känslor att inte förstå för den som är van vid att alltid göra det?

Flerspråkighet diskuteras inte enbart utifrån ett tillgänglighetsperspektiv utan som ett konstnärligt val med vissa effekter: vad väcker det för känslor att inte förstå för den som är van vid att alltid göra det, vad väcker det för upplevelse att höra sitt modersmål från en teaterscen när denna kunskap aldrig annars betraktats som en tillgång? Hur låter språket, rytmen, hur kanaliseras känslor genom ett språk kontra ett annat?

Inte för att ställa tillgänglighet och konstnärlig vision mot varandra, alltså – om det är något som löper som en röd tråd genom ”Antologi för en flerspråkig scenkonst” är det att dessa två saker i allra högsta grad hänger ihop. När antologin är som bäst är det nyfiket, nyanserat och fördjupande utan att vara överdrivet komplicerat, och förhoppningsvis kan den bli en ingång till ännu fler samtal, fler röster, fler språk. 

Hanna Johansson är kritiker på Expressens kultursida.

Lyssna på ”Två män i en podd”

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.