Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den färöiske författaren fick fint pris för sin minimalism

Foto: Modernista.
Foto: Modernista
Foto: OLLE SPORRONG

Den färöriske författaren Bardúr Oskarsson fick Nordiska rådets pris för sin minimalistiska bok om ängslan och mod.

Hanna Nordenhök undrar hur originell boken är.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Att lockas av men tveka inför det nya och okända, att ha olika sätt att hantera sin ängslan och att fatta modet att upptäcka – det är vad den färöiske barnboksförfattaren Bárdur Oskarssons ”Trädet” i korthet kan sägas handla om. Ett ensamt träd kallar vid horisonten på kaninen Bob, eller snarare den outforskade värld som hägrar bortom trädet. 

Bobs strategi är den avvaktandes. Än skrämmer hundar bort honom, än är det hans egen tvekan som hindrar honom från att närma sig trädet. Kompisen Hilbert har ett annat, låt säga lite mera kreativt skrytsamt, förhållningssätt. Inte heller han tycks ha varit bortom trädet även om det är vad han påstår, liksom att han kan flyga jorden runt.

Bjuder motstånd mot ett samtida intrycksbombardemang.

Oskarsson gestaltar det enkla förloppet genom en stämning av poetisk vardaglighet som känns igen från mycket samtida barnlitteratur. Det har talats om hans minimalism, och att hans bildspråk bjuder motstånd mot ett samtida intrycksbombardemang, vilket antyddes i prismotiveringen till Nordiska Rådets barn- & ungdomspris som boken vann i fjol. Det är kanske sant, men frågan är hur exceptionellt det greppet är. 

Anna Höglund är till exempel en annan bilderboksförfattare av nordisk och internationell klass där berättelsens tidslighet alltid präglas av ett slags magisk fördröjning och mytologisk rymd, och där få element turneras och tillåts djupna. Ta hennes klassiska ”Först var det mörkt” från 1991, och den lyhördhet för barnets eget associativa berättande den kännetecknas av. Eller förra årets underbara ”Förvandlingen”. På mina egna barn fungerar Höglunds böcker helt enkelt fruktansvärt mycket bättre, eftersom de alltid laborerar med mystiska och oförklarliga element utan pekpinnar. Av Oskarsson blir de i stället lätt uttråkade – de fattar ju direkt vad berättelsen vill säga. 

Bra att ha några bilderboksvana ungar att testpilota på.

Kanske handlar det just om kombinationen av ett halvt maskerat pedagogiskt begär och den milda ironi Oskarsson tar i bruk, som snarare blir lojal med den vuxnas humor, blick och behov än barnets. Sådant är naturligtvis förrädiskt att påstå, eftersom den som värderar barnlitteraturen aldrig kan stiga ur sin egen begränsning som just vuxen. Då är det bra att ha några bilderboksvana ungar att testpilota på.

Frågan är om Oskarssons upphaussade bok tillför någon särskild eller ny lyster åt barnlitteraturlandskapet eller om den är mer av en dussinvara. I jämförelse med den ljuvliga ”Fågeln i mig flyger vart den vill” av Sara Lundberg, en biografisk bildroman för barn om konstnären Berta Hansson och skapandets kraft och förhinder – som också var en av de nominerade till Nordiska Rådets pris 2018 – står den sig ganska slätt. 

Roman

Bárdur Oskarsson

Trädet

Översättning av Helena Stedman

Modernista

Hanna Nordenhök är författare och kritiker på Expressen Kultur. Hennes senaste bok är ”Asparna”.