Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

De vuxna borde inte skratta så mycket

Tobias Ulfvebrand i "Vill ha hund!" Foto: JONAS JÖRNEBERG / TITTUT
Anna Hellgren. Foto: MIKAEL SJÖBERG

Anna Hellgren går på dansande dockteater och lackar ur.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BARNTEATER | RECENSION. Enligt god Tittut-tradition dyker Tobias Ulfvebrands barngestalt Tobias upp redan i foajén. Han rör sig ryckigt; spastisk och spindellik rafsar han runt på alla fyra bland barnen medan han sniffande frågar: Har du en hund? Har du? 

Inne i hans (scen)rum dansar han snart fram sin längtan efter en alldeles egen lurvig och varmpälsad hundkompis. Många av de vuxna i lokalen, kanske i desperat längtan efter att telningarna ska ha roligt, skrattar så högt åt dansens förvecklingar att det lär vara svårt för den väldigt unga publiken att riktigt bilda sig en egen uppfattning. 

Kulturministerns frisyr

Det är synd. För scenografins smarta kuddar i olika storlekar och former förvandlas av Tobias ivriga barnhänder till små (och stora) jyckar som skäller, ylar och flämtar tillgivet i takt med musiken. Ända till dess att vardagen bryter igenom – och sorgen över att vara ett ensamt barn utan husdjur slår honom till marken igen. 

Såklart dyker det snart upp en hund. Ett gigantiskt djur med varma ögon, ivriga tassar och en päls som inte står en modern kulturministerfrisyr långt efter. Hunden är snillrikt fäst vid skådespelaren, och snart svävar de fram i lycklig – och busig, hunden är såklart en riktig rackare – pas de deux.

Hundbajs

Men som alla som längtat sig fördärvade vet är det inte så lätt att få sina drömmar besannade. Hunden bajsar på golvet och vill inte dansa. Tobias ångrar sig. Han vill absolut inte ha en hund längre. 

När hunden och barnet skiljs åt viskar mitt treåriga sällskap att hon vill gå hem, hon gillar inte att “barnet inte vill ha hunden längre”. Själv lackar jag ur när de försonas igen. Typiskt att djuret också på teatern måste bete sig gulligt och dansa precis på det sätt som människan vill för att det ska bli omtyckt. 

Efteråt, i infernot av skrikande barn och bettskenebistra vuxna med overaller i nyporna, kan jag svära på att både hunden och Tobias står och hånskrattar åt mig och min käcka rättrådighet.

 

 

TEATER

VILL HA HUND!

Idé Sophia Segrell, Lisa Kjellgren Almstig och Tobias Ulfvebrand

Regi Sophia Segrell

Dockor och scenografi Lisa Kjellgren

Musik och koreografi Tobias Ulfvebrand

Ljusdesign Robin Thorman

Ljuddesign Hugo Therkelson

Dansare och dockspelare Tobias Ulfvebrand

Dockteatern Tittut, Stockholm

Speltid, 40 m.

Ålder 2–6 år

 

 

Anna Hellgren är redaktör på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen.