Då kan man säga att bebisen blir ett jag

RECENSION. Vi sätter oss i Platons grotta. Skuggorna dansar på väggarna. Som visar sig vara en gravidmage sedd inifrån i ”Komma till världen”, interaktiv filosofi-teater på Orionteatern i Stockholm. Eller nej förresten, detta är universum där stjärnorna glimmar så fint över oss.

Det halvt genomskinliga teatertältet är stort och luftigt. Barnpubliken och deras vuxna sitter på kuddar i en vid ring runt de två skådespelarna som introducerar existentiella frågeställningar från Jonna Bornemarks filosofi. De gestaltar dem skissartat och i god fart i ett slags tankerevy. Var finns jag och var går jagets gräns – finns världen och alla människor? När en bebis kommer ut ur mammans mage, är det just då som den är ett jag? Eller något mitt emellan jag och du? Och när är människan så mycket ett eget jag att hon kan bestämma över sina handlingar själv?

De två skådespelarna har mikrofoner i byxlinningen och tar varsamt upp dem när de ber barnen i publiken att kommentera. Utan stress och press: ett barn tror på inkarnationen och förklarar. Ganska invecklat. Ett annat barn påpekar att fjärilar först har varit puppor – därmed understrykande ett element som, med något som liknar beslutsamhet, inte avhandlas i denna teaterstund: förändring, övergång, utveckling, bli i stället för är.  

...det lätta och humoristiska anslaget tjänar frågeställningarna väl.

Karin Bengtsson, den ena skådespelaren, äter ett äpple. När äpplet är på väg ner i hennes mage: är äpplet Karin? Är Karin äpplet? Ett barn föreslår att man kan säga att Karin ”har” äpplet. Bättre ju. När äpplet väl passerat Karins matsmältning och ligger som bajs framför henne till allmän beskådan enas alla om att bajset inte är Karin. Längre, vill jag tillägga. 

Frågan om bajset väcker munterhet, förstås, och det lätta och humoristiska anslaget tjänar frågeställningarna väl. En vuxen man (Olle Jernberg) som klänger på sin mamma: du fåååår inte gå till jobbet… Roligt!

Filosofin har många grenar och Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Södertörns högskola, må ge andra filosofer hicka genom att tänja sitt arbete till tankar om känslor och upplevelser, senast i boken ”Jag är himmel och hav - en filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser”. En del av bokens tankar återspeglas i Orionteaterns uppsättning och de konkretiseras direkt, lekfullt och visuellt effektivt. 

Ett och annat förbryllar dock i denna tankelek, som bollandet med begrepp.  Är vi ”samma” som en räv? ”Samma” som kretsloppet? Eller (delvis) lika eller sammanvävda med? Ibland avbryts en påbörjad frågeställning med ”det är för krångligt”, vilket kan vara sant, ibland. Men som känns som lite för lätt, lite för hoppigt och som en flykt från ämnet.    

”Komma till världen” nöjer sig med filosofi light och teater light för lågstadiets vetgiriga, tankfulla, fantastiska publik. Men att barnen grubblar vidare, det är jag säker på.  

Margareta Sörenson är kritiker på Expressens kultursida.

Lunch med Montelius: Nationalmuseums toaletters vänner

PODCAST. Ödesvalet. Ett högtidligt avsnitt på Nationalmuseum. Martina Montelius minns ett bakom kulisserna på TV4 med Richard Jomshof. Gunilla Brodrej reagerar på hur Tomas Nordegren presenterar SD-propaganda. Sist: Gunilla och Martina hedrar den nyligen avlidne radiomannen Mats Arvidsson genom att försöka prata om konst som han.