Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Boken anklagar ingen och det behövs inte för vi vet

Foto: OLLE SPORRONG
Foto: © Photo by Bengt Wanselius 2019/bengt@wanselius.c

Det som är självklart för många är bara en dröm för andra.

Margareta läser böcker och går på teater om romer och tiggare.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | BÖCKER/TEATER. Esmeralda hette hon som dansade vid Notre-Dame. Den puckelryggige ringaren i katedralen förälskade sig i hennes lätta barfotadans på stenläggningen.

Hon var rom, zigenarflicka, som man sa. Victor Hugo, som skrev ”Ringaren i Notre Dame”, var lika förtjust som någonsin Viktor Rydberg med sin ”Singoalla”. Kan vi ens tänka oss Europas historia utan romerna? För deras kreativa, virtuosa musik, sång, teater och dans, men också för en rad specialistyrken som odlades med stor skicklighet över nationsgränserna. 

Gunilla Lundgren, författaren som tar Nobelpristagarna till Rinkebybiblioteket, fick Expressens Heffaklumpen 2018 för detta, men också för sin ”Pippi i Rinkeby” som sändes i radio förra året. Berättelsen om en romsk flicka som klarar sig alldeles själv som Pippi, skrevs tillsammans med romska barn i en skrivarverkstad, Le Glaténge Pen Club. Lagom till påsk kommer en ny bok av den flitiga klubben: ”Glad påsk! / Te avél baxtalí patradzi!” Tvåspråkig på svenska och romska, förstås, som en stor del av allt Gunilla Lundgren signerar. 

Det som är självklart för många är bara en dröm för andra.

Det är en liten, fin bok för mindre barn, illustrerad av Amanda Eriksson. Hon har porträtterat en flicka ur skrivarnas verklighet och förberedelserna för en fest med tjocka släkten. På få rader fångas barnets blick på tryggheten i ett socialt nätverk. För läsaren lyser ett tydligt budskap om att det som är självklart för många är bara en dröm för andra. 

Ur ”Glad påsk”. Foto: Illustration Amanda Eriksson.

Gunilla Lundgren har ett dussin böcker om romer bakom sig och av exotisk romantik kring det romska finns inte ett uns. Den nya ”Tiggare kan ingen vara” är skriven tillsammans med Jeanette Olsson, född som Zanetta i Polen. Hon kom som kvotflykting till Sverige 1972 tillsammans med sin mormor och mamma, och boken berättar om romska öden i Europa sedda genom släktens kvinnor: mormorsmor Worza, mormor Lenka, mamma Pavla och så huvudpersonen Jeanette, som gifte sig med en svensk man och därför stöttes ut ur den romska gemenskapen. 

Efter kriget återvände romerna till Polen men snart var det dags för polsk antisemitism och antiziganism.

Mattförsäljning, förtenning och spådom försörjde de romska familjerna. Tiggeri endast i nödfall – som när mamma Pavla och lilla Zanetta/Jeanette tvingas tigga i Trieste innan de kommer till uppsamlingslägret som fördelar flyktingar inom Europa. 

Gammelmormor och gammelmorfar. Mexico city 1917. Foto: Privat.

Släktens historia vindlar från pogromernas Ryssland till Polen, till Mexiko och tillbaka till Polen och förintelselägren under andra världskriget, som mormor inte vill berätta om. Sagor berättar hon däremot gärna för sitt fyraåriga barnbarn - utifrån hemmets mattor med vävda stiliga ryttare och bortrövade prinsessor! Efter kriget återvände romerna till Polen men snart var det dags för polsk antisemitism och antiziganism i full blom igen som ledde till en flyktingvåg av judar och romer från Polen, till bland annat Sverige.

Tuffa kvinnor

Boken är klarögd och anklagar ingen. Det behövs inte, ty vi vet. Tiggare vill ingen vara, men romerna har inte vågat lita på nationer och politiska program, på goda grunder. Vår tids beslut om tiggeriförbud skriker ut sin fattiga brist på insikt om historia och utsatthet medan jag läser och försjunker i bilderna som i ett gammalt fotoalbum: flätor och volanger, rangliga vagnar och folkhemskök, stolta män och tuffa kvinnor. 

Mormor Lenka i mitten. Polen 1920-talet. Foto: Privat.

Dagens romska tiggare utanför snabbköpen; det är en nödlösning för diskriminerade EU- medborgare. På Pantomimteatern har man just haft premiär för ”Blanca & Bianca, ett trottoardrama” av Sara Kander, scenograf, dock- och maskmakare. Pantomimteatern har ett solitt förflutet som mimkonstens påhittiga bevarare, och denna gång blandas skuggspel in i berättelsen om en romsk kvinna som och en svensk flicka som lär känna varandra.  

Nina Åkerlund och Li Molnár Kronlid i ”Blanca & Bianca” Foto: Bengt Wanselius

I Daniel Goldmanns regi känns det dock som om man inte riktigt litar till mimens möjligheter av att fånga stämning och känsla. Nina Åkerlunds fina romska kvinna övertygar, men varför pressa in andra teman som stressiga pappa, hund och två tonårstjejer som låter romska Bianca få skulden för ett snatteri.

Det är alldeles tillräckligt att se hus brinna i fonden, se verkligheten lyftas in i teatern och upphöjas: fotot på trottoaren av en liten dotter långt borta. Det räcker. 

BÖCKER/TEATER

Gunilla Lundgren och Jeanette Olsson

Tiggare kan ingen vara

Dokument Press

Ålder 6+

Gunilla Lundgren/Le Glaténge Pen Club (text)

Amanda Eriksson (illustration)

Glad påsk! 

ERG-förlag 

Ålder 3+

Blanca & Bianca, ett trottardrama

Av Sara Kander

Pantomimteatern, Stockholm

Ålder 8+

Margareta Sörenson är kritiker på Expressen Kultur.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!