Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Böcker för barn utan sommarställe och egen trädgård

Isa Andersson. Foto: NORA LOREK
Foto: STEFAN@STEFANTELL.SE

Tidigare i år ställdes Uje Brandelius medverkan in i Sveriges Radio Värmlands program med beskedet att hans nya barnbok var politisk. Ungkulturen tar fasta på detta och ägnar sommarens serie åt politiska barnböcker. Först ut är Isa Andersson med en text om bilderböcker på temat klass.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

POLITISKA BARNBÖCKER | ESSÄ. ”Mamma, vi har ingen trädgård”, sa min treåriga dotter häromdagen. Vi var på väg till lägenheten efter en helg hos vänner i villa. (Daggvått gräs och utspridda plastleksaker under tårna på morgonen, dova dunsar från jättestudsmattor, avlägsna skratt, elektriska gräsklippare.)

Uje Brandelius. Foto: Stefan Tell.

”Nej, men vi kan odla tomater på balkongen!” svarade jag, och kände mig plötsligt nödgad att räkna upp allt vi minsann hade i stället, där i förorten, med ypperligt torg och lekplats och allt. Min dotter hade redan slutat lyssna, det var bara ett kort konstaterande med ljus, öppen blick. Barn går in och ut i olika rum med en självklarhet. Så småningom börjar de jämföra, fråga, undra. Varför har de men inte vi? 

Ur "Hemma hos Harald Henriksson" Foto: Illustration Clara Dackenberg

Jag anser varken att en trädgård hör till livets nödtorft, eller att jag tillhör någon underprivilegierad grupp. Men min medelklassanekdot sätter fingret nära den smärtpunkt som Uje Brandelius berör så naket och sorgesamt, i bilderboken ”Hemma hos Harald Henriksson” (tidigare recenserad här på Expressens kultursida). Barn föds och dör med olika förutsättningar. Idag desto mera så, när klyftan mellan fattiga och rika familjer växer, och Unicef utropat Sverige till det minst jämlika landet i Norden. 

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Här är barnboken som var för politisk för Sveriges Radio

 

I boken följer vi en flicka som korsar hela staden med sin mamma för att komma till sin lekkamrat Harald Henriksson. När de väl når Haralds pampiga villa, tar flickans mamma fram skurhinken och börjar städa. Det visar sig vara hennes arbetsplats, vilket är själva förutsättningen för barnens vänskap. De leker som jämlikar, men som läsare ser vi något annat. Mammans bekymrade ansikte, riktat nedåt i hinken, kånkande dammsugare mellan våningsplanen, dammande akademikervillans prydligt inramade punk- och proggaffischer. När det är lunchdags för Harald, äter flickan medhavd matsäck i ett annat rum med sin mamma. Som läsare sitter jag som på nålar, och önskar att barnen aldrig ska behöva uppleva klassamhällets vassa hörn och törnen, som de båda är en ofrivillig del av. De har det inte med sig från början.

Mångbottnad berättelse

Barnlitteraturens pendel tycks slå mellan idealism och realism, och uppfattningen om dess uppgift är att inspirera, inkludera eller informera. Att instruera har nästan helt lämnats på det plakatpolitiska sjuttiotalets sophög, och föraktet för vänsterpolitiska pamfletter för barn vet knappt några gränser. ”Hemma hos Harald Henriksson” är en tidstypiskt mångbottnad berättelse, långt från sedelärande sagor om elaka storpotäter och egoistiska kapitalistsprättar på toaletter. Detta är snarare 2010-talets tunga utandning över sakernas tillstånd. En lampa riktad snett in i det borgerliga dockhemmet, som skickar ut långa feel-bad-skuggor från boksidorna. 

Clara Dackenberg. Foto: Privat

Bildspråket är också sjömil från den socialrealistiska fotoestetik som präglade de politiska barnböckernas storhetstid. Clara Dackenbergs collagemålningar är vackra och melankoliska, men lämnar mig, i likhet med många andra samtida bilderböcker, med känslan av att ha vandrat igenom en Konstfackutställning, där samtliga elever haft Jockum Nordström som läromästare. Förträffliga färgskalor, konstfulla detaljer och säregna gestalter som befolkar vackra rum med rymd.

Ur "Hemma hela sommaren". Foto: Illustration Ellen Ekman

 

Lagom till sommarlovet dimper också en lättsam klasskildring med småhumoristisk serieestetik ner på bokdiskarna, ”Hemma hela sommaren”. Boken fungerar som ett andningshål för barn utanför ”Legoland-normen”, där sommar är liktydig med att inte ens ha råd med en glass. Det är duon Elin Johansson och serietecknaren Elin Ekman som står bakom denna fristående fortsättning på ”Veckan före barnbidraget” – som var en befriande berättelse om en ensamstående mammas ekonomiska vedermödor och uppfinningsrikedom, strax före barnbidraget. 

 

LÄS MER – Nils Forsberg: Årets viktigaste och bästa barnbok är här 

 

Uppföljaren är en varm och positiv skildring av hur det är att inte ha råd med något annat än hemester. En hyllning till vardagslivets äventyr, och det faktum att gemenskap är viktigare än alla korvören i världen. Här finns en mamma som skönt svänger mellan uppgivenhet och uppfinningsrikedom och ett barn som varken är tjatigt eller bortskämt. De går på loppis, åker på cykelsafari, njuter av nudlar och naturens skafferi. Den käcka påhittigheten blir efter hand nästan provocerande. 

Elin Johansson och Ellen Ekman. Foto: Göran Segeholm.

Visst behöver inte fattigdom förknippas med idel jämmerdal och Frostmofjäll, men här uppstår en hurtighet som är svår att bära. En bokbloggare skriver entusiastiskt att: ”Det här är en fullständigt underbar bok, för det är inte på något vis synd om barnet.” Och: ”Det pratas inte alls om klass, kön, socioekonomiska faktorer, lågbetalda yrken, skilsmässofamiljer, utanförskapsområden. Jag älskar det!” Och det rimmar så väl med det individualiserade samhället, där man i brist på kollektiva lösningar och fungerande fördelningspolitik, kräver att den fattige ensam bär ansvar för sin situation. En har inte roligare än en gör sig. Tänk positivt! Lek att de vita bönorna är ostron!     

Ur "Hemma hela sommaren". Foto: Illustration Ellen Ekman.

Något säger mig att den här typen av hurtfriska feel good-klasskildringar är här för att stanna – rapporter från skurhinkar likaså – i takt med att ökande klyftor blir norm. Jag ska prata om det, och inte om tomater på balkongen, om min dotter börjar fråga om trädgårdar igen.

 

BÖCKER I TEXTEN

Hemma hos Harald Henriksson

Text: Uje Brandelius

Bild: Clara Dackenberg

Lilla Piratförlaget

Ålder 3-6

 

Hemma hela sommaren

Text: Elin Johansson 

Bild: Elin Ekman

Raben & Sjögren

Ålder 3-6

 

Isa Andersson är kritiker på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!