Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bergtagen av Bergting

Bubblare. Peter Bergtings serieroman "Domovoi" borde ges ut på svenska.

Hanna Höglund slår ett slag för en fantasyförfattare som är fin på fascinerande flickporträtt.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Peter Bergtings grafiska fantasyroman "Domovoi" är inte bara intressant för sin folkloristiska Gamla stan-story och truliga, kvinnliga huvudperson.


Den har dessutom lämnat den lilla serieankdammen i Sverige för betydligt större farvatten. Domovoi ges ut först på det stora internationella bolaget Dark Horse Comics på engelska i stället för på ett svenskt mindre förlag som till exempel Kolik.

Detta är häftigt på ett sätt som nästan inte går att begripa - det är som att valfri svensk författare skulle ges ut direkt på Faber and Faber - och Bergting är inte den förste att påpeka att serie-Sverige är litet, att här inte finns plats för flera riktningar samtidigt.


Samma problem hade även Nina von Rüdiger och Johanna Koljonen när deras uppmärksammade och övernaturliga högstadiemanga "Oblivion high" först fick ges ut i Finland eftersom inga svenska förlag trodde på genren. Och Expressens senaste Heffaklump-pristagare, fantastiska Joanna Hellgren, debuterade på franska innan hon kom till Galago.

Serier är fortfarande suspekt i Sverige, inte riktigt lika fint som annan litteratur, trots att samhällssatiriker som Liv Strömquist, Sara Granér och Nina Hemmingsson får mycket uppmärksamhet. Möjligen kämpar Bergting i motvind just för att han sysslar med fantasy och för att han ofta riktar sig till ungdomar, även om "Domovoi" är för unga vuxna och uppåt.



Ändå är han en av Sveriges mest produktiva tecknare. När han inte illustrerar andras böcker både tecknar han egna och skriver regelrätta fantasyromaner, ibland tillsammans med hustrun Sofia. Sista delen i den egna ungdomsfantasy-följetongen "Legenden om Morwhayle. Dödens stad" kom i juni.

Också den med starka kvinnliga centralgestalter - Bergting är nämligen mycket bra på tjejer med såväl jobbiga, mörka som hjältemodiga sidor. De är helgjutna personer, gärna med starka mormödrar i bakgrunden och betydligt svagare och virrigare manliga side kicks.

Servitrisen Jennie i "Domovoi" visar sig ha en mormor vars oanade magiska förmågor har förts vidare till henne själv. Demonprinsessan Malda i "Dödens stad" lider av omväxlande storhetsvansinne och depression på ett närmast bipolärt vis och vägrar ägna sig åt manliga beundrare. Hon vill rädda världen.


"Domovoi" som till skillnad från den episka fantasymiljön i "Legenden om Morwhayle" har en urban fot i verklighetens Stockholm, är i första hand en introduktion till en mytologisk värld, en upptakt inför nästa del. Men den har potential - särskilt Bergtings bilder är ljuvligt stämningsfulla med ett orangebrunt glödlampeljus över sidorna som jag inte sett sedan nordiska ungdomshöjdaren Peter Madsens serie om Valhalls asagudar. Som författare har han tempo, driv och humor, medan språket, både i "Domovoi" och "Morwhayle", är mer habilt.


Visst kan de svenska serieförlagen ha haft olika skäl till att inte ge ut "Domovoi" - resurser, tid, kanske rädsla för dåligt läsarunderlag.

Men någonstans verkar också en svensk jantelag spöka.

Enligt Bergtings blogg tog det Dark Horse en vecka från pitchad idé till kontraktsskrivning. I Sverige möttes han av en vägg av byråkrati.

Det är klart att ingen mångfald kan gro i den myllan.

Vem blir lidande? Förstås är det läsarna.

Romaner

Peter Bergting

"Domovoi"

Dark Horse Comics

Ålder Ung vuxen och uppåt

"Legenden om Morwhayle - Dödens stad"

Semic

Ålder 9 +