Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Barnen blir aktivister i Emma Adbåges bilderbok

Ur "Gropen". Foto: Illustration Emma Adbåge.
Emma Adbåge Foto: RICHARD GUSTAFSSON
Dan Hallemar. Foto: OLLE SPORRONG

I Emma Adbåges Augustnominerade bilderbok försöker de vuxna förhindra den fria utomhusleken.

Dan Hallemar ser barnen reclaima sin favoritplats i "Gropen".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BILDERBOK | RECENSION. Det är så befriande att läsa Emma Adbåges bok "Gropen". All ilska man kände mot vuxna när man var barn finns formulerad där. En ilska som nu när man är vuxen har kastats om och blivit självhat. Den formuleras obönhörligt och underifrån på ett sätt som gör att man står försvarslöst stum. Dum och tacksam samtidigt. 

"Gropen" handlar om en förskola där barnen går utanför förskolegårdens gräns, den med de dragna vita linjerna och gungorna, och leker i en stor grop. Där finns en gammal rot, gul lera och en brant att klättra i. Gropen är en plats vid sidan av, där det kan uppstå nya saker, växa nya växter som trivs just där och, visar det sig, nya lekar.

Oroliga ögon

”Dom vuxna hatar Gropen. Dom tycker inte vi ska vara där och leka”. Adbåge tecknar upptäckandet och rörelserna i barnfigurerna och instängdheten i de vuxnas små rörelser på ett makalöst vis. De tunna akvarellerna sjuder av konflikt. Det finns en fantastisk bild där de vuxna står uppe på Gropens – stort G – kant i sina strama jackor med sina oroliga ögon och auktoritära röster och nedanför dem en hel värld i en Grop, en mängd små rum där olika lekar pågår. Bilden kan drabba också en vuxen, fångad i sin inre trånga jacka. ”Varför spelar ni inte fotboll eller gungar?”, ropar de vuxna. ”För vi vill inte!”, svarar barnen.

Reclaim the street

När auktoriteterna sedan får en anledning att förstöra Gropen blir barnet jag läser boken för så argt att det blir svårt att somna, hon kokar, försöker formulera sig. Bilden på barnen som står framför den försvunna gropen, en slätt av ingenting, kan föda en generation av reclaim-the-streets-aktivister. 

Och det är också vad barnen gör. De fortsätter kräva världen. De hittar Högen, ”ett berg av lite blandat”. De vuxna kan bara stå där och se det hända. 

 

 

Nyligen i Sheffield träffade jag en man som hade byggt en park tillsammans med sin stadsdel, helt utan pengar från det offentliga. Han talade om hur de velat göra parken till en plats där barn kunde ta risker, klättra och hitta sina egna gränser. Han kunde ha talat om Gropen och Högen. Han hade börjat formulera en anti-auktoritär syn på leken. Som behövs.

Prusseluskanplatser

Men formuleringen är inte ny. 1931 kunde den danske landskapsarkitekten C Th Sørensen formulera ett motstånd mot den tidens urbana auktoritetsiver – byggandet av lekplatser för organiserade och fostrande lekar, prusseluskanplatser. Sørensen skrev: ”Kanske kunde vi försöka att tillskapa en sorts skrammellekplatser på en lämplig och stor plats, där barn får lov att använda gamla bilar, pappkassar, och andra saker. Det är möjligt att man behöver hålla uppsyn för att förhindra att barnen kommer till skada eller missköter sig. Men rimligen behövs ingen sådan övervakning”.

En Grop, en Hög. Sørensen är en vuxen som vänder blicken åt andra hållet och låter saker hända. Här i skrammelleken finns inget högre syfte med leken, inget fostrande, inget mål annat än leken själv. 

Hög av lite blandat

Adbåges bok kopplar ihop sig med en hel samtid av oro, kontroll och krav på förutsägbarhet. Inte bara barnens utan hela stadens. Det hände också i Sheffield när jag var där att jag träffade vuxna människor som startade saker i olika onyttiga gropar runtom i staden. Staden hade rum för nya idéer, nya lekar, i nedlagda fabriker, på övergivna platser och ytor utanför linjerna som dragits upp. Som de som byggde parken. Staden hade inte hade hunnit ta hand om dem, inte hunnit övervaka och planera dem. Staden som en hög av lite blandat. 

 

Bilderbok

Emma Adbåge

Gropen

Rabén & Sjögren

Ålder 6+

Dan Hallemar är kritiker på Expressens kultursida. Han driver också podcasten Staden för Sveriges arktitekter. 

LÄS MER – Gunilla Brodrej om nomineringarna till Augustpriset

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!