Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Att skriva för barn är nästan omöjligt

Stina Stoor.Foto: Elin Berge.
Ur ”Halsduken”.Foto: Illustration Johanna Häger.
Ur ”Halsduken”.Foto: Illustration Johanna Häger.

Skrälldebutanten Stina Stoor har skapat sin första barnbok.

Martina Montelius förklarar vad som krävs för att lyckas med det.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Alltsedan skrälldebuten med prisbelönta novellsamlingen ”Bli som folk” (2015) har Stina Stoor varit en ständigt pågående överraskning i svensk litteratur. Nu slår hon sig på det kanske svåraste en författare kan försöka skriva: en barnbok. Ett åtagande som kräver lyhördhet – men inte inställsamhet. Fantasi – men inte en ekokammare där bara författaren har roligt. Förståelse för barnets perspektiv på livet - men inte en pedagogisk röst som talar från ovan. Som författare av vuxenlitteratur har man åtminstone den fördelen att man själv är en vuxen, och vet något om vuxenvärlden. Men ska man rikta sig till barn gäller det att försöka återerövra barnet i sig själv, ögonen man såg med då, känslorna man kände. Utan att fastna i sentimentaliteten, som är konstens fiende nummer ett. Kort sagt: att skriva för barn är på gränsen till omöjligt. Man måste hitta rätta knycken, som Tjorven skulle säga. 

Med hjälp av nogsamt uttrycksfulla illustrationer av Johanna Häger får vi följa med in i lille Los värld, och den besvärliga konflikten med en dum halsduk. Los morfar ska vara barnvakt, men Lo vill vara med mamma, och tar ut sin frustration på halsduken genom att klippa sönder den. Resten kan vi: morfar är klok och sympatisk nog att med fantasins hjälp förvandla halsduken till en rolig kompis. Nu heter halsduken Lenny, och kan förvandlas till vad som helst; en hängmatta, ett alfabet, en busig orm! Budskap: påhittiga vuxna förstår att man kan nå fram till barn genom lek, och att minsta vardagsföremål kan skapa äventyr i barnets värld. 

Fast det där klarar barn bäst själva. Hela deras kartläggning av världen och livet genomförs medelst lek. Vi vuxna kan väl för all del få vara med, men ofta är vi som Alfons Åbergs pappa: lite ringrostiga lekare, som ganska snart vill återgå till vår pipa och vår tidning. 

Jag menar inte att det är fel att skapa en bilderbok om lekens magi. Hägers bilder, med precist tecknade små ögonkast och skickligt arbete med att blåsa liv i halsduken, är en fin saga i sin egen rätt. Men texten är standardmässig, vilket förvånar mig, med tanke på hur säker och orädd Stina Stoor är när hon skriver för vuxna. 

Om Stina Stoor slutar tänka ”barnbok” och ger sig skrivandet i våld med samma noggrannhet och hängivenhet som inför vuxna läsare – då kan hon säkerligen skapa barnlitteratur som är äventyrlig på riktigt. 

 

Bilderbok

STINA STOOR (TEXT) OCH JOHANNA HÄGER (BILD)

Halsduken

Ålder 3+

Martina Montelius är författare och kritiker på Expressen Kultur.

 

Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=74519&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.