Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Att få ett syskon är både härligt och förfärligt

Barbro Lindgrens berättelse "Jamen Benny" är med i antologin. Foto: Ill: Eva Eriksson.
Margareta Sörenson Foto: OLLE SPORRONG
Margareta Sörenson har läste en antologi om att få syskon.

En ny bebis dimper ner och vänder upp och ner på allt.

Margareta Sörenson har läst en antologi om syskonskapets fröjd och förbannelse.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ANTOLOGI | RECENSION. En av livets vändpunkter är att få syskon. Från att varit kung eller drottning i familjemittens rike, degraderas den förstfödda till storasyster eller storebror. Och den drabbade är oftast ett mycket litet barn, med små möjligheter att analysera sin nya situation eller tala med omvärlden om den hastigt omritade kartan. 

Det är förfärligt och det präglar hela livet.  Det är sannerligen inte konstigt att temat syskonskap är vanligt i barnboken. Lika dramatiskt som en ny baby dimper ner och vänder upp och ner på allt, lika komplex är den nya fasen då ett syskonskap tar form. Barnböckerna cirklar också kring detta nyansrika samspel av lust och makt, samhörighet och strid, solidaritet och angiveri, kärlek och avsky. Boken ”Vi är syskon - tolv berättelser om att ha syskon” är ett noga genomtänkt urval som samlar några av svenska moderna klassikers allra bästa variationer över temat syskon.

 

LÄS MER – Helena Granström: Fem minuter av grymhet

 

Barbro Lindgren deltar med två texter, men så är hennes förmåga att hantera svårutredda psykologiska känslonystan i särklass. Den dramatiska ”Jamen Benny” (2001) är vorden klassiker redan och hennes intrikata ”Nu är du en höna” från 2015 tar temat syskonskap till nya höjder: i leken riggar storebror ett maktspel som till slut blir lillasyster övermäktigt - men, puh!, ett par vuxna ben dyker upp i bild och friden lägger sig. Charlotte Ramels spretiga lilla höna som darrar inför storebror, självutnämnd varg, fångar all världens småsystrars maktlöshet. 

Platsen varar livet ut

Platsen i syskonskaran är konstitutionell och varar livet ut. Om föräldrarna har lyckats ge syskonen några teskedar kärlek på vägen, kan – å andra sidan – syskonskapet bli en stor tillgång, en erfarenhetsbank av delade villkor. Som en sådan där drömlikt stor, stark och ömsint storebror som räddar sin lilla syster kanin i det stora havet - Ulf Nilssons text från 1987 och Eva Erikssons bilder står sig i all sin ljuvlighet. 

Humorn står människan bi i prekära lägen och antologins bidrag leker fram distans och genomlysning som är tillgänglig också för de yngsta bokläs-och-tittarna. Det är en imponerande nyansrikedom som skimrar över dessa boksidor; också det sorgsna i att sakna ett halvsyskon hanteras med finess i ”Mammavecka” av Matilda Ruta. Att stjärnfamiljen är kaniner gör längtan liksom större och mer rörande i all sin lurviga patetik. 

Denna antologi kan bli bästa stöttepelaren för små barn i syskonskap. Rentav stärkande som Lotta Olssons vassa rimkonst i ”Storebror”:

”En lillebror blir också stor,

såvitt jag kan bedöma.

Men lika stor som storebror,

det kan han bara glömma.” 

 

ANTOLOGI

Vi är syskon - tolv berättelser om att ha syskon

Rabén & Sjögren 

Ålder 2+

Margareta Sörenson är kritiker på Expressens kultursida

Läs fler texter HÄR

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!