Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Är Tengil gränsen för vad vi vuxna orkar med?

Ur "Den förskräckliga historien om Lilla Hon".
"Den förskräckliga historien om Lilla Hon".
"Pest och kolera. Historiens värsta farsoter".

Mycket vatten har runnit under broarna sedan Tengil skrämde upp läsarna i "Bröderna Lejonhjärta". Nils Forsberg dyker ner i bokfloden av skräckinjagande historier för barn.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Barn gör inte som vuxna säger, de gör som de vuxna gör. Det är en gammal sanning. Eftersom vuxna läsare i Sverige frossar i vampyrhistorier, ockultism och utstuderade seriemördarpedofilsadistiska kriminalromaner, är det kanske inte så konstigt att det finns en marknad för yngre läsare även för böcker som inte handlar om kompisar, hästar och att vara lite pirrigt kär.

När det gäller skräckfiktion med eller utan fantasyinslag dräller det ut titlar, men spridningen är större än man kan tro, vilket några böcker från senare tid visar.


LÄS MER: Matilda Ruta fångar barnets perspektiv 


Charlotta Björnulfsons ”Sommarlovet” är en variant på de så kallade sjukisar som har förfärat föräldrar sedan början av 1990-talet. Dels för sin brist på allmän uppbygglighet, dels för att ingen vill tro att barn vet tillräckligt för att skratta åt ”Alla barnen leker lobotomi förutom Erna, för det var hennes hjärna”. För att inte tala om ”Alla barnen leker på ängen utom Fia, som är upptagen med en 69:a”.

Alla äter gröt, utom Kim som fått en stöt

Här är texterna, en för varje namn från A till Ö, något mer städade (och kanske lite utslätade). Illustrationerna är desto mer explicita: ”Alla äter gröt, utom Kim som fått en stöt” bildsätts mycket uttrycksfullt i nollställt naivistisk collagestil med den stackars Kim som blir elektrifierad av en brödrost.

Clowndödskalle ur "Sommarlovet".

För barn som vuxit ifrån makabra ABC-böcker (liksom mer avancerade sjukisar av typen ”Alla barnen syntes i mörkret utom Greger, för han var mörkhyad”) finns Nina och Magnus Västerbros ”Pest och kolera”, om historiens värsta farsoter.


LÄS MER: Nils Forsberg ser pappersexercis till utsökt musik på Marionetteatern


Den lämpar sig utmärkt för det enskilda arbetet om böldpest eller lepra, sakligheten är stor och man får en dos medicinhistoria på köpet. Även som vuxen lär man sig somligt man egentligen inte ville veta, men Johan Egerkrans illustrationer är tecknade i svartvitt gotisk stil och lämnar en del över åt fantasin. Vilket är bra, en bildgoogling på ”smittkoppor” kan göra det både svårt att koncentrera sig på fakta och att sova.

Ingen saknar den namnlösa

Men genuint och klassiskt otäck är Lena Ollmarks kapitelbok ”Den förskräckliga historien om Lilla Hon”. Den handlar om en flicka som inte bara är svårt mobbad och inte får vara med de andra skolbarnen i kuddrummet och leka. Hon är dessutom så oansenlig – hon har inte ens något riktigt namn – att när hon försvinner efter att ha blivit inlåst på vinden är det ingen som saknar henne. Inte heller de stressade föräldrarna som alltid är upptagna med att städa och flytta papper och datorer i hemmet.

Den övergivenheten ger den verkligt bottenlösa skräckklangen åt de andra av skolbarnen sönderterroriserade spökgestalter som Lilla Hon möter. Per Gustavsson är en uttrycksfull illustratör som med enkla medel skildrar den oförsonliga ondskan. Det är lite som om Pija Lindenbaum har tolkat en novell av Edgar Allan Poe.


LÄS MER: Den moderna konsten bjuder ingen tröst 


Som förälder vill man skydda sina barn från sjukdomar och ondska. Att sätta sådana här böckerna i händerna på dem, eller läsa högt, tar instinktivt emot. Jag tror gränsen går ungefär vid ”Bröderna Lejonhjärta”, det är som att Tengil och tuberkulos är nog. Men även om vi vuxna kan undvika berättelser om – och bilder på – lemlästade kroppar, på Drottninggatan eller i Manchester, så är det inte säkert att barn kan det. 

De kanske inte ens, precis som många vuxna, kan låta bli att söka upp dem. För barn gör, som sagt, som vuxna gör. Inte som de säger. Därför måste vi berätta, och prata om det. Därför behövs den här sortens böcker, i dag kanske mer än tidigare.


BILDERBÖCKER

CHARLOTTA BJÖRNULFSON

Sommarlovet

Karneval

NINA och MAGNUS VÄSTERBRO (text)

JOHAN EGERKRANS (illustrationer)

Pest och kolera

Natur & Kultur

LENA OLLMARK och PER GUSTAVSSON (illustration)

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

Lilla Piratförlaget


Nils Forsberg är konstredaktör och kritiker på Expressens kultursida.