Äntligen en modern bok om landsbygden

RECENSION. Äntligen en modern barnbok om landsbygden. Det är min första tanke när jag läser Malin Eriksson Sjögärds och Lina Blixts ”Kattvännen”. Detta efter att ha navigerat genom en motorväg av böcker om barn som går i stora skolor, åker kors och tvärs i tunnelbanan och löser mysterier i Gamla stan. 

Dessutom tar boken avstamp i ett förvisso välbesökt, men alltid angeläget ämne: mammas nya kille. Eller? Att huvudpersonen Los mammas nya partner Sam är en kille fastställs aldrig i texten – och inte heller Lo själv könsbestäms; ett grepp som fungerar just för att det bara är. Eriksson Sjögärd gör inget nummer av ovissheten kring kön och sexualitet, utan låter det vara en självklar inramning av den större berättelsen. 

...en korsning mellan John Ajvide Lindqvist och en tidig Inger Edelfeldt, fast för barn.

Lo är måttligt road av att mamma och Sam, i den nutida landet-vurmens tecken, köpt en gammal skola långt ute på vischan för att starta pittoresk pensionatverksamhet tillsammans. Mamma kämpar hurtfriskt för att parera Los invändningar och därmed hålla stämningen på topp i sin knoppande kärleksrelation. Ett mikrodrama som tusentals bonusbarn garanterat känner igen sig i. Men ”Kattvännen” är ingen diskbänksrealistisk relationspedagogik. I stället växer den till en korsning mellan John Ajvide Lindqvist och en tidig Inger Edelfeldt, fast för barn. 

I takt med att den nya miljön öppnar sig för Lo träder hon in i en mytologisk värld, med underliga, fientliga strömningar och varelser som döljer sig i snår och buskar. En man som heter Ove, ensam i skogen med 42 katter, blir Los förtrogne. Katterna växer till starka symboler för det intrikata i kommunikationen mellan varelser; med stor känslighet beskrivs kattens sätt att prata, och hur en katt kan vilja vara vän med en människa, men bara på sina egna villkor och sitt eget språk. Precis som ett barn med en vuxen. 

Både katten och barnet bär på upptäckarlust och närhetslängtan, men också stor integritet och en allt överskuggande vilja att få vara sig själv. Försöker man tvinga en katt eller ett barn till saker de inte förstår meningen med går förtroendet obönhörligen förlorat. 

Ove och katterna bildar en portal mot en värld där skillnaderna mellan dröm och verklighet, barn och vuxen, människa och djur inte är så mycket att fästa sig vid. En nödvändig motvikt till den kvävande verklighet som tar form i relationstrasslet hemma. På samma sätt tar den vardagligt hållna texten spjärn mot Lina Blixts starkt känsloladdade illustrationer. Bokens vuxna gråter, svajar och mår dåligt – något av det läskigaste ett barn kan läsa om, men den mystiska sidan av boken fångar upp de svåra känslorna och ger världen större rymd än ett blivande pensionat i skogen. På samma sätt som ett barns, eller för den delen en åldrande kattgubbes, fantasi kan rädda den psykiska hälsan när vardagen är alldeles för ensam. 

”Kattvännen” lyckas fånga flera aktuella teman utan att bli krystad eller splittrad. En fin balansakt som genom hela den vådliga färden håller sin läsare tryggt i handen. 

Martina Montelius är författare, dramatiker och kritiker på Expressens kultursida. Hon har även podden ”Lunch med Montelius”.

Lyssna på ”Lunch med Montelius” 

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.