Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Unga kvinnor har för mycket makt

Anna Björklund.Foto: David Möller.
Zara Larsson.Foto: ROBERT EKLUND / STELLA PICTURES

Unga kvinnors åsikter har blivit samhällets moraliska facit. 

Anna Björklund vänder sig mot en destruktiv maktfördelning. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KULTURKRÖNIKA. Lärare brukade blinka åt oss, ta oss åt sidan för förtroliga samtal och viska uppmuntrande slagord om att vi kunde. Allt kunde vi, bara vi trodde tillräckligt på oss själva, sa man. Det anordnades särskilda temadagar och föreläsningar för att vi skulle lära oss just det, att ta för oss, tala med självförtroende, leda, njuta. ”Extra roligt att det är just ni tjejer”, sa de varje gång vi gjorde något. När jag praoade blev jag självklart medbjuden på ledningsmötet. 

Och varför inte. Unga kvinnor var ju framtiden, alla hade bestämt sig, vi skulle ”ges en röst”. Om vi bara boostades, peppades och backades tillräckligt skulle vi ta över världen, vägen var krattad och förväntningarna skyhöga. Det kvinnliga ledarskapet skulle göra tillväxten hållbar, samhället fördomsfritt, arbetsplatserna effektiva och rättvisan total. Självklart ville ingen hamna på fel sida historien. Unga kvinnors åsikter blev facit och deras vittnesmål behandlades som den enda fullständiga sanningen. De små drottningarna hade inte erövrat makten själva, men likväl blev den deras, vår.

Zara Larsson.Foto: PACIFIC PRESS / MEGA/IBL

Det är alltså inte så konstigt att det är just de unga kvinnorna som företag som Huawei betalat för att höja antalet godhetsassociationer till sitt namn. Sarah Sjöström är förvisso något så gnetigt som simmare men hon är trots allt både född på 1990-talet och i rätt kön. Och Zara Larsson trädde ju en gång som artonåring en kondom kaxigt över benet, så hennes moral och integritet borde således inte gå att ifrågasätta. 

Att ”nå unga kvinnor” blev varje marknadsförares dröm, det var som att bli hovleverantör, fast på riktigt. Se bara på Oatly, sa man, som genom att branda sig som planeträddande tjejdricka växte sig enorma. Det fanns förstås inget som säger att företag som gör havresoppa med avslappnade citat på kartongen skulle bete sig annorlunda än andra bolag i en global marknadsekonomi, men när företaget släppte in Blackstone som delägare blev kunderna uppriktigt besvikna. De unga kvinnorna hade blivit vana att deras åsikter vägde tyngre än siffrorna, inte tvärtom.

Som med all överdriven hausse är bakslaget en tidsfråga.

Kombinationen av inflytande och brist på erfarenhet är så klart lite läbbig. Och under metoo agerade de drevande unga kvinnorna kortsiktigt och oförsonligt, precis som man kan förvänta sig av någon som inte skaffat sin position på egna meriter. Makt som man inte riktigt förstår hur man fick är extra korrumperande, för den vet man aldrig hur länge man får behålla. I sagorna brukar det synas hos den bortskämda prinsen som utvecklar sadistiska drag, men de oförtjänade privilegierna har bytt könshalva. 

Som med all överdriven hausse är bakslaget en tidsfråga. Bubblor spricker och i efterhand ser alla de som sprang åt samma håll ut som pinsamma fanatiker, dårar. När Zara Larsson i ”Nyhetsmorgon” behövde erkänna att Kina ”inte är någon snäll stat” var det inte den politiska hjältinnan, Jeanne d’Arc-figuren, man såg, utan en helt vanlig barnstjärna med för många ja-sägare i sitt hov. Frågan är vem som ska hållas ansvarig, de unga kvinnorna eller de som la ansvaret på oss.

 

Av Anna Björklund

Anna Björklund är skribent och gör podden ”Café Q”

 

 

Lyssna på Lunch med Montelius

https://embed.radioplay.io?id=72195&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.