Under huden

Marknadspriset på en njure är runt 800 000 kronor. Säljaren får sällan mer än 20 000. Foto:
Foto: MANUEL BALCE CENETA/TT

Jakten på friska njurar skapar en illegal industri som utnyttjar de allra fattigaste.

Per Wirtén läser ett rafflande forskningsreportage från organhandelns cyniska front.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Susanne Lundin är professor i Lund och "Organ till salu" en forskningsrapport. Men glöm akademiska seminarietexter. Hennes bok är något helt annat: en rafflande mörk resa längs "The Rotten trade", en kartläggning av organhandelns hänsynslösa geografi och en uthållig jakt efter uppskurna kroppar, efter dem som sålt sina njurar.

Hon fryser i iskalla moldaviska sjukhus, slåss mot mygg och springer genom tunga skyfall på filippinska öar och sitter i långa samtal med en envis israelisk-palestinsk åklagare i Nasaret. Det är forskning, fältarbete och grävande journalistik på en och samma gång. Hon försöker identifiera handelns olika led och placera dem i länder, städer, byar och operationssalar. Säljarna, mellanhänderna, läkarna. Hon vill höra vittnesmålen. Hon vill se ärren. Hon vill förstå. Och boken? Ja, den är som turkisk peppar på tungan.

Organhandeln pågår inte bara i avlägsna länder. Övergreppens cirklar sluts i länder som Sverige, i radhusen i Emmaboda, Uppsala och Eslöv. Din granne kan vara indragen. Du kan bli det.

Susanne Lundin mötte "Sam". En av många svårt sjuka, kanske döende, där desperationen till sist besegrade de egna värderingarnas invändningar. I Sverige var kön till donerade njurar alldeles för lång och "Sams" tillstånd för dåligt. Han ville leva, tog till sist ett banklån och begav sig till Pakistan där han köpte en njure och fick den transplanterad.

"Sams" moraliska dilemma och val är inte Lundins huvudfråga. Hon beskriver i stället hur transplantationsteknik och biomedicinska landvinningar skapat ett slags förhoppningsindustri - det går att bli botad, få ett bra liv, leva längre.

Men samtidigt haltar donationstankens altruistiska gåvoprincip. De sjuka är många fler än de tillgängliga organen. Konsekvensen blir att många väljer andra vägar och på så vis skapar en global industri för olaglig organhandel. Det finns direkta samband mellan svensk sjukvårdspolitik och byarna i Moldavien där män nu släpar på smärta under fula ärr.

Dödssjuka från rika länder möter desperat fattiga och byter pengar mot utskurna njurar. Men marknaden är hänsynslös och ofta, men inte alltid, lämnas båda lika lidande.

Susanne Lundins upptäckter är förfärliga. Priset på en ny njure är cirka 800 000 kronor, men den som säljer får sällan mer än 20 000. Resten går till kommersens profitörer och kirurger. Säljare luras, får sällan nödvändig eftervård och blir sjuka. Hon hittar exempel på slavhandel, utpressning och ren organstöld.

Donald Boströms artikel i Aftonbladet om israeliska organraider på palestinier berörs, kommenteras inte närmare men Israel pekas ut som en viktig nod i organhandeln, tillsammans med Sydafrika, Filippinerna, Moldavien och Ukraina. I Kina plockar man organ från dödsdömda som väntar på avrättning, och det finns uppgifter att de även tar njurar från politiska fångar.

Hennes resa längs "The Rotten trade" är kort sagt rätt vidrig, men berättad med forskarens nyktra tilltal. "Organ till salu" kommer limma fast problemet i svensk debatt.

I bokens sista kapitel resonerar hon med lätt hand om svåra frågor, som sambanden mellan kultur, värderingar, politik, ekonomi och medicinsk teknik. Transplantationstekniken har förvandlat kroppen till ett fält med biologiska resurser. Nyliberal ekonomism utmynnar i mekanismer där organens värde fixeras av marknadens utbud och efterfrågan. Andra synsätt dröjer kvar som ett slags eftertankar och påminnelser om möjliga alternativ.

Det finns bara ett sätt att täppa till den illegala organhandeln, nämligen att fler donerar. Men hur uppnår man det? Lundin diskuterar att staten kanske kan betala för donationer, som den börjat med i enstaka länder. Fördelarna är många. En opinionsmätning har visat att 22 procent av svenskarna kan tänka sig sälja sin ena njure för 300 000 kronor, en sensationellt hög siffra i synnerhet som de villiga säljarna kom från alla inkomstlägen.

Men hon avvisar ändå tanken och antyder i stället, oklart, att dagens gåvoekonomi kan utvecklas. Tidigare i år tillsattes en statlig utredning om hur donationerna kan öka. "Organ till salu" föreslår inga reformer, men klargör övergreppen. Den som läser kommer inte glömma.

SAKPROSA

Susanne Lundin

"Organ till salu"

Natur & kultur, 252 s.