Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ulrika Knutson

Att utrota terrorn kan gå – med tålamod

Blommor för offren i terrorattacken på London Bridge.Foto: VIANNEY LE CAER/REX/SHUTTERSTOCK / VIANNEY LE CAER/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES
Övergiven buss på London Bridge.Foto: MACDIARMID/REX/SHUTTERSTOCK / MACDIARMID/REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES

Ulrika Knutson söker efter de rätta orden om terrorattacken på London Bridge och finner dem hos en pojke i Mosul.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Dagen efter terrordådet i London – det tredje i England i år – drar pingstdagens radiogudstjänst i gång.

– Våra tankar går i första hand till offren och de anhöriga, säger tjänstgörande predikant, sorgset och korrekt. 

Han låter som vilken politiker som helst. Tråkigt att han inte har något eget språk för stundens allvar. Men det kanske är att begära för mycket. Det är inte många av oss som har det rätta språket för stundens allvar.

Att våra tankar går till de anhöriga är en artig formel, men det är inte sant. Våra tankar går till oss själva, och vår framtid. Ska det fortsätta så här?

– Det är nog nu, sa Storbritanniens premiärminister Theresa May,  efter dådet på London Bridge. 

"Enough is enough". 

Vår utrikesminister Margot Wallström tyckte att terrorn måste "utrotas".

Hur då? Är det inte svårt att göra någonting alls åt den här typen av terror, vare sig Islamiska staten eller någon annan ligger bakom den? På radioreportern Olle Häggs mjuka motfråga kunde utrikesministern bara hoppas på ett utökat samarbete med den brittiska underrättelsetjänsten MI5.

Att utrota terrorn blir inte lätt, men det kan gå, med tålamod. Efter 40 år har man lyckats knäcka den separatistiska terrorn i Europa: IRA på Irland och ETA i Baskien. Det handlade förstås om underrättelsetjänst, men minst lika mycket om att terroristerna förlorade sin bas. Folk slutade först hoppas, sedan slutade de betala.

Också terrorn på Nordirland hade från början inslag av religion, men det vittrade snabbt bort. Kvar var bara kampen om makten, och våldet. Den punkten nådde Islamiska staten för länge sedan. 

Kanske kan dagens upptrappade terror i Europa åtminstone öka vår insikt på detta område. IS våld är inget religionskrig. Vi sitter i samma båt: muslimer, kristna och sekulära.

Den som fann språket för stundens allvar var den 17-årige Abdul i stridernas Mosul. Han intervjuades i radion, av Ekots Johan Mattias Sommarström, efter att ha förlorat hela sin familj. Abduls analys var glasklar:

– IS har gjort att vi hatar religionen. Om jag också förlorar Gud har jag ingenting kvar.

 

LÄS MER – Amanda Svensson: Vi måste vägra sluta bry oss efter terrordådet i Manchester

 

Ulrika Knutson är kulturjournalist och medarbetare på Expressens kultursida. Läs mer om vad som hänt i London här.